En fin 35-årsdag
Så är man då 35 - hur obegripligt är inte det? Jag kan inte förstå hur fort livet springer fram. Och ändå, när jag ser i backspegeln, så har det ju hänt så otroligt mycket de senaste åren, så det klart att det måste synas i siffrorna.
Men för mig är egentligen ålder utan betydelse. Jag vet så många, så unga, som för mig är så gamla, försoffade och ointressanta. Det som betyder nåt är ju vad vi gör här och nu, hur vi lever och vilka val vi gör. Och jag upplever att det liv som vi lever, håller oss unga på många sätt. Alla håller säkert inte med mig.
Dagen igår firades med en mysig frukost, presenter, blommor, hemmamys, härlig snölek för Hjalmar och cykling i garaget för både mig och Ulf. En dag utan stress, vilket var det absolut viktigaste för mig. PÅ kvällen kom föräldrar och svärföräldrar på middag och en smarrig semla till kaffet. Har länge längtat efter denna dag, då jag skulle frossa i semla och After eight. Den hembakade semlan var fin, men efter att ha dragit ner radikalt på tillsatt socker, särskilt i form av godis, kakor, sylt och liknande så tycker jag inte längre att köpta godsaker/godis är så himla gott. Det är för sött helt enkelt. Tacka vet jag mörk choklad, en ostkaka, fruktsallad eller liknande.
Fick ett bra pass i garaget. Har sedan en kraftig förkylning fått hålla igen lite på intervallerna, men igår lät jag pulsen skena hur som helst och det kändes bra. Två 20 minuters tröskelintervaller och två fyraminutare på det.
Idag blev det ett kort och intensivt garagepass. Ett tröskelpass på 20 och mitt livs första Tabata. Känner mig rätt mör nu, så jag tror att jag och Signe tar en mysstund i soffan.
Men för mig är egentligen ålder utan betydelse. Jag vet så många, så unga, som för mig är så gamla, försoffade och ointressanta. Det som betyder nåt är ju vad vi gör här och nu, hur vi lever och vilka val vi gör. Och jag upplever att det liv som vi lever, håller oss unga på många sätt. Alla håller säkert inte med mig.
Dagen igår firades med en mysig frukost, presenter, blommor, hemmamys, härlig snölek för Hjalmar och cykling i garaget för både mig och Ulf. En dag utan stress, vilket var det absolut viktigaste för mig. PÅ kvällen kom föräldrar och svärföräldrar på middag och en smarrig semla till kaffet. Har länge längtat efter denna dag, då jag skulle frossa i semla och After eight. Den hembakade semlan var fin, men efter att ha dragit ner radikalt på tillsatt socker, särskilt i form av godis, kakor, sylt och liknande så tycker jag inte längre att köpta godsaker/godis är så himla gott. Det är för sött helt enkelt. Tacka vet jag mörk choklad, en ostkaka, fruktsallad eller liknande.
Fick ett bra pass i garaget. Har sedan en kraftig förkylning fått hålla igen lite på intervallerna, men igår lät jag pulsen skena hur som helst och det kändes bra. Två 20 minuters tröskelintervaller och två fyraminutare på det.
Idag blev det ett kort och intensivt garagepass. Ett tröskelpass på 20 och mitt livs första Tabata. Känner mig rätt mör nu, så jag tror att jag och Signe tar en mysstund i soffan.
Kommentarer
Skicka en kommentar