Hjulsnurr

Detta samtal fördes i vårt garage för en stund sedan: - Bra! Du har gjort tre! - Det innebär att du bara har tre kvar. Efter den långa sköna pausen. - Och när du gjort en av de tre, då har du bara två kvar! - Och två är ju ingenting, för då är det ju nästan bara en kvar. (...) - Om du inte tittar på klockan så går minuterna snabbt. - Titta inte på klockan... - ...va fan, 3.30 kvar? - Okej, vänta nu länge med att titta på klockan. - ...nähä, då var vi där igen. Okej, om en minut är det bara två minuter kvar och då kommer du att klara det, för då är det nästan bara en minut kvar och en minut klarar man alltid! Livet på Monarken. Alla knep är tillåtna i kampen mot smärtan. Till och med riktigt klurig matte. Det var min lunchrast. Hur var din? Ulf, den godingen, har köpt Skins till mig. Så sköna. Räddade mig igår när jag hade glädjen att umgås med Monarken två gånger inom loppet av några timmar. Jag tror faktiskt att de var den avgörande faktorn som gjorde att jag kunde köra ex

Matlådor och nybakt surdegsbröd i frysen. Tvättkorgar tömda, huset rent och påskpyntet framme. Viktigast av allt, påskgodiset finns väl gömt i skåpet, redo för skärtorsdagen. Och vi är redo för påskveckan. Jag lägger viloveckan med bara sex timmar träning bakom mig och laddar mentalt för en vecka som förhoppningsvis ger mig en rejäl dos träningsgtimmar och efterlängtad cykelkänsla i kroppen. Kan inte säga att jag trivs särskilt bra med såna här "viloveckor". Dels eftersom jag känner frustration när jag inte tränar som vanligt och dels eftersom begreppet vilovecka är så missvisande. Vilovecka betyder bara mindre träning, inte mer vila. Den här veckan avslutar också en period som varit smått hysterisk. Jag känner att jag verkligen testat mina gränser och kanske också pressat mig lite mer än vad jag mår bra av. Det är otroligt skönt att nu börja två nya delkurser i skolan, varav båda tentas av först i maj, och en ny period av rejäl träning. En månad kvar till tävlingssäsong.

Stresshantering de luxe och teknikträning med inslag av ganska många backintervaller i ett och samma soliga paket. Vilken dag! Vårsolen, den småkalla friska luften och de fantastiska stigarna på åsen gav utdelning. Så sliten mentalt och fysiskt igår. Så goetrött och full av ny motivation och inspiration igen ikväll. Gav mig ut runt tio. Efter en ensam kopp termoskaffe och macka i bilen (bara det) uppe på åsen. Hade parkerat bilen i närheten av Stavershult för att slippa lägga tid på att ta mig upp på åsen. Hade planerat tre stop för specifik teknikträning och följde min plan. Första stoppet var ett stenigt parti där jag övade mig på att ta mig fram smidigt och utan att ödsla så mycket kraft. I närheten fanns också en utförslöpa med en liten stenmur som framförallt är lite trixig att ta sig upp genom. Här spenderade jag en god stund... ner och upp, ner och upp... det gick helt okej. Sen trampade jag vidare till en nedförskörning med rullgrus och snäva kurvor. En sträcka som jag har ri

Söndagkväll och slutet på två riktiga fullspäckade veckor. Jag är trött. Men så jäkla nöjd. Lägger två av de tuffaste träningsveckor jag gjort, en stor svår tenta och ett examinationsarbete bakom mig. Förra veckan massor av cykling i vårsolen - helt fantastiskt. Fyra distanspass (eller halvdistans kanske man ska kalla ett par av dem), ett tabatapass och ett bålstabilitetspass. För många cyklister är det inte en imponerande statistik, men för mig är det bra. Och jag älskar känslan i kroppen en sån här vecka! Denna vecka har jag gjort fem effektstinna intervallpass på Monarken och ett helt grymt intervallpass i skogen. Tre bålstabilitetspass. Betydligt färre timmar, men väldigt mycket mjölksyra. (Och ganska mycket darrande kropp och illamående timmarna efter träning...) Stundtals har det varit galet. Lämna barn, plugga, träna, äta, plugga, hämta barn, laga mat, lägga barn, plugga, plugga, plugga... Huvudet har snurrat och pulsen spurtat dygnet runt. Ulf har hjälpt mig till hundra p

Snart läggdags. Ska bli så skönt att krypa ner under täcket efter en lång söndag. Vi inledde dagen med ett gemensamt, ganska hårt pass på drygt två timmar på stigarna runt Markaryd. Fick en del fin stigcykling och lite go vårsol. Därefter svärmors husman, kaffe på maten och vila. Sen byttes det till sommardäck på svärföräldrarnas bil och barnen rastades. Hjalmar tränade stoppsladdar så det rök i gruset. En kopp kaffe till och dagen var fullbordad. Nästan i alla fall. Hemma väntade tre timmar tentaplugg. Om ätstörningar och doping. Föga inspirerande. Tränade på min nya cykel idag. Igår ändrade vi en del inställningar på den och det blev så bra! Fick goda råd av Paul (mekaniker på Cykelmagneten) i samband med en gemensam runda i fredags för att fira hans 50-års dag. Bland annat gällande sadelns position. Jag är helt säker på att de nya inställningar kommer att öka min kraft ut i pedalerna och ge mig en mer avslappnad åkning. Har en del problem med stela, ömma skuldror som jag tror att

I prognosen lyser solen dag efter dag och för oss hjulsnurrare råder bästa möjliga cykelväder. Och oj så värda vi är varje timme med sol! Nu cashar vi in för alla timmar i kalla garage och källare, i regn och snöslask eller ensamt pannlampsmörker. Jag fick ett väldigt soligt distanspass idag. Men också med väldigt mycket motvind. Den första timmen genomfördes i konstant, rejäl motvind från nordost. Och jag kände mig liten ute på den öppna slätten. Skönt att komma till Hjörneredsområdet och få lite rejäla, men vindfria, motlut att trampa i. Gud vad jag älskar uppförsbackar! Jag vet inte varför. Jag bara älskar utmaningen att sakta men säkert tugga mig uppför. Det kan vara för jävligt såklart, men jag älskar det ändå. Under dagens pass tänkte jag på våra fysiologiska förutsättningar. Hur lite jag får ut av de watt/kg som jag kan klämma fram när jag cyklar på platten med killar. I de allra flesta fall så kvittar det om jag kan prestera bättre watt/kg än min manliga cykelkollega, för s

Vägen mellan min parkeringsplats och högskolan är dyster. En gammal gångväg mellan verkstäder. Ruggiga byggnader. Stängsel och skräp. Frusen tar man sig framåt, stirrande ner på den trasiga asfalten. Idag mötte jag tre okända personer. Idag tittade vi alla upp. Vi delade ett ögonblick när vi möttes, log mot varandra. Tyst sa vi till varandra: Solen lyser! Det är vår! Vi lever! Solen gör underverk. Just därför har jag alltid tyckt att det är komplett vansinne att de allra flesta av oss är instängda på kontor eller i fabriker under dygnets allra ljusaste timmar. När det skymmer får vi åka hem. Till mörkret. Trots att solen gör oss friska och mörkret gör oss sjuka. Min tillgång till solljus är en av anledningarna till att jag älskar min tillvaro just nu. Jag cyklar med barnen i morgonljuset, jag hämtar dem innan skymningen. Ofta kan jag förlägga träning på dagen, eftersom mina föreläsningar är på seneftermiddagar och kvällar. Det är livskvalitet! Lite bättre kurvtagning Idag fick

Vardagsglädje är att hitta en liten glömd och gömd viktring när man darrande och lätt snurrig plockar av vikterna efter Tabatapasset... och plötsligt kan man skriva bonuswatt i dagboken och känna sig lite extra nöjd.