Hjulsnurr

Ett av de långlopp jag sett fram emot mest den här säsongen är Snapphaneturen. Med sin nya bana på 60 km övervägande stig måste detta långlopp vara ett av Sveriges bästa. I söndags var det dags, bara en dryg vecka efter urladdningen på Cykelvasan. Vi hade sällskap av Elin, Ingar och William från Funäsdalen. De har ju sin Fjällturen att vara stolta över - vi har Snapphaneturen. Det var roligt att visa dem Hovdalaterrängen. Och att det finns jobbiga backar även i södra Sverige. Efter tävlingen grillade vi vid Finjasjön - after race med klass! Vilka killar vi har - så duktiga!   Hjalmar och William gjorde finfina kämpainsatser i barntävlingen. Jag fick en go uppvärmning när jag hejade på min duktiga kämpe. Inför starten gav sig Elin och Ulf ut i skogen med barnen för att heja på mig och Ingar. Jag fick som vanligt högklassigt stöd och sekundering under hela loppet, vilket jag verkligen värdesätter. Spara kraft och köra stig Starten blev lite konstig, men iväg kom vi. Jag fö

Den här hjulsnurren kommer att ha två kapitel: Min Cykelvasa 2015 och Resan tillbaka till forntiden; en könsdiskriminerande cykeltur mellan Sälen och Mora. Den kommer att bli lite längre än vad ett blogginlägg bör vara. Det går bra att scrolla. Min cykelvasa 2015 Jag brukar vara väldigt nervös innan Cykelvasan. Familjen får utstå både det ena och det andra. Men i år var jag ganska lugn. Jag hade Finnmarksturen i ryggen och positiva minnen från 2014. Årets startlista var dessutom fullspäckad med duktiga cyklister (merparten av sverigeeliten och flera bra norskor), så jag valde att inte ha någon särskild placering att hoppas på. Min målsättning var helt enkelt att prestera maximalt. Vi lämnade stugan i Lindvallen vid sex. Det var en klar och vacker morgon på fjället, om än lite kall med sina ynka 4 grader. Nere i Berga by möttes vi av tjock dimma som senare kom att spricka upp i blå himmel och sol. Damernas tävlingsklass hade en egen liten ruta i det gigantiska systemet av startfål

Jaaa!!! Så känns det i mig just nu. Tvåa igår på Finnmarksturen, vilket var min fjärde start i elitklass. Kraft i benen, lungorna och hjärtat. Flyt på stigarna och tryck på grusvägarna. En plan som följdes till punkt och pricka. Äntligen är jag där jag vill vara. Finnmarksturen är 68 km lång och går i skogarna runt Ludvika. Jag har inte kört tävlingen innan, så vi rekade delar av banan under lördagen. Kollade också upp var Ulf kunde ge mig tider. Banan består kortfattat av en lång startbacke, blandad stig och grusvägskörning samt fem riktigt rejäla stigningar (5xHallandsås) under sista 20 km. Min plan var att gå hårt i startbacken, disponera mina krafter klokare än under tidigare långlopp (då jag gått för hårt för stor del av loppen) och köra hårt i de sista backarna. Jag kommer med bra i starten men tappar placeringar under masterkörningen. Refuger, tvära kurvor och smala broar gör det bökigt och jag blir defensiv. Kommer in i startbacken som tredje dam. Ser aldrig Jennie Stener