17 augusti 2015

Cykelvasan - racet och resan till forntiden

Den här hjulsnurren kommer att ha två kapitel: Min Cykelvasa 2015 och Resan tillbaka till forntiden; en könsdiskriminerande cykeltur mellan Sälen och Mora. Den kommer att bli lite längre än vad ett blogginlägg bör vara. Det går bra att scrolla.

Min cykelvasa 2015

Jag brukar vara väldigt nervös innan Cykelvasan. Familjen får utstå både det ena och det andra. Men i år var jag ganska lugn. Jag hade Finnmarksturen i ryggen och positiva minnen från 2014. Årets startlista var dessutom fullspäckad med duktiga cyklister (merparten av sverigeeliten och flera bra norskor), så jag valde att inte ha någon särskild placering att hoppas på. Min målsättning var helt enkelt att prestera maximalt.

Vi lämnade stugan i Lindvallen vid sex. Det var en klar och vacker morgon på fjället, om än lite kall med sina ynka 4 grader. Nere i Berga by möttes vi av tjock dimma som senare kom att spricka upp i blå himmel och sol. Damernas tävlingsklass hade en egen liten ruta i det gigantiska systemet av startfållor. Jag ställde mig bland de bästa; Stenerhag, Bergman, Risveds. I år ville jag ge mig själv chansen. Bredvid mig stod Hildegunn Hovdenak, fjolårets vinnare. Jag sneglade ner på hennes vader. De var helt klart grövre än mina lår. Senare på Strava såg jag att hon tränar ganska exakt dubbelt så mycket som mig.

900 killar och 30 tjejer stormar mot Mora


När startleden släpps blir det trångt. Bakom mig står runt 800 tävlingssugna killar som vill fram. Jag har bestämt mig för att gå så hårt jag kan i startbacken. Jag vill se om jag har någon som helst chans att hänga på de bästa tjejerna. Jag tappar några meter redan under startportalen. Känner att jag inte har kapacitet att gå med, utan kör på i min egen fart. En bit upp i backen bränner låren som eld. Jag ser inte längre några andra tjejer. Bara killar. Jag upplevde där och då att jag gjorde en dålig startbacke. Men med hjälp av Strava Flyby kan jag i efterhand göra en analys som visar att jag i Smågan bara är 15 sekunder efter Hovdenak (som under hela loppet ligger i täten tillsammans med Jennie Stenehag).


Tuff plattkörning, Booster och ätande karlar


Gigantiska klungor drar fram i hög fart mot Mångsbodarna. Det är trångt, dammigt och underlaget är opålitligt. Jag ser inte lika många krascher i år och är inte lika rädd, men får i efterhand höra talas om ruskigt många olyckor. I Mångsbodarna möter jag Ulf, vi får ögonkontakt och sen är han borta. Jag har svårt att hitta klungor som passar mig. Pendlar mellan höger och vänster spår. Det är oroligt och anspänningen är total. Plötsligt passerar jag supertalangen Ida Jansson. Hon har det tufft på plattkörningen, precis som jag. I Mångsbodarna är jag 1,45 minuter efter täten. Därefter tappar jag ganska proportionellt på dem ända till Mora. Känner mig sliten. De första milen är tuffa. Framförallt plattkörningen. Jag har inte tillräckligt mycket watt i benen ännu. I Risberg tar jag en Winforce Booster - en depå tidigare än planerat. Måste få ny kraft. I backarna som följer går jag förbi en norska som tidigare passerat mig. Känner mig starkare och kan gå på bra i Lundbäcksbackarna och i Oxbergsbacken. Men väl uppe blir jag frustrerad. När vi går in i backen är vi en stor grupp. Jag lägger mig långt fram för att inte tappa position. Vi är fem, sex cyklister som går loss och skapar en rejäl lucka. Bra! Är osäker på om det ligger någon tjej med i gruppen bakom och ser min chans att i så fall distansera henne. Vad händer då? Jo, på toppen av klättringen slutar karlarna trampa och börjar äta. Äta! Ensam cyklist är svag, så jag får snällt vänta medan de mumsar. Gruppen ansluter och slitet i Oxbergsbacken är förgäves.

Dammigt, trångt och mjukt underlag. Årets Cykelvasa.
Bild Henrik Öijer: http://oijer.blogspot.se/

Cykelvasan - årets bästa dag


Upplever att kilometerna rullar snabbare och vi närmar oss Mora. Är fortfarande osäker på om det finns någon medtävlande bakom mig. Jobbar hela tiden aktivt med min position. Klungkörningen är orolig och det ansluter och försvinner cyklister hela tiden. Vill sitta långt fram. Är beredd på en eventuell attack bakifrån och är på hugget att hänga på snabbare tåg. Samtidigt försöker jag spara lite kraft ifall jag kommer ifatt en tjej och behöver attackera. På väg in i Moraparken släpper jag loss vad jag har. Så hör jag min familj; Heja Nellie, heja Nellie! Vilken känsla att äntligen höra deras röster!

Speakern missar att jag kommer in och det tar tid innan jag får veta min placering. Till slut hittar vi en resultatlista. Jag går in som sjätte dam på tiden 3,06,30. Cirka nio minuter efter Jennie Stenerhag som vinner spurten mot Hovdenak. Ulf går in strax efter mig på 3,09,30.

I Moraparken väntar familjen, fika och en filt att sträcka ut benen på. Alla är glada. Barnen leker. En av årets bästa dagar. Jag märker att mina föräldrar får kämpa för att hålla tillbaka tårarna när de kramar mig. Deras lilla tös har kämpat väl idag och även om det inte räckte ända fram, så räckte det längre än nån gång innan.

Den sköna filten i Moraparken


Resan tillbaka till forntiden; en könsdiskriminerande cykeltur mellan Sälen och Mora

Vi är så kallade lojala. Kommer tillbaka år efter år. Bor i Lindvallen hela veckan och drar med oss familj och vänner. För att vi älskar det. Inte bara tävlingen Cykelvasan, utan också stämningen, människorna, Rörbäcksnäs, Valles DH, Fjällbageriet... Jag tror du förstår. Därför är det såklart himla tråkigt att nu låta tangenterna knappra fram en minuslista. Men här har du det, svart på vitt, varför Cykelvasan inte bara är Sveriges största MTB-upplevelse utan också en könsdiskriminerande cykeltur mellan Sälen och Mora.

  • För att få seeda dig till CV tävlingsklass mäts du mot den yttersta herreliten i utvalda långlopp. Din tid mot herrsegaren. Inte din tid mot damsegraren. (Det är tufft och hindrar många tjejer från att tävla.)
  • När du öppnar din lilla blå bag med tävlingsutrustning fiskar du upp en likadan nummerlapp som din man gör. Vit. Det innebär att under loppet så är dina möjligheter att se andra medtävlanden i princip obefintliga. (På andra långlopp är det däremot stor chans att du och övriga tjejer får en egen färg på nummerlappen.)
  • När du ställer dig i tjejernas lilla startfålla strax bakom eliten och precis framför 800 hungriga karlar så vet du att du mycket snart kommer att ätas upp. Tappa kontakten med övriga tjejer och riskera att köra resten av loppet ensam, enbart i sällskap av killar.
  • Rättvist tävlande blir en omöjlighet när tjejer och killar startar samtidigt. Slumpen kan däremot komma att bli en väldigt avgörande aktör.
  • Taktikkörning är en självklar och central tävlingsingrediens. För killar. Du behöver inte fundera så mycket på det. Det är inte lönt när merparten runt dig är killar.
  • Tycker du att det kunde vara kul att veta vilken placering du har under loppet?  Ha inte för höga förväntningar. Själv hörde jag inte någon gång en speaker rapportera att jag hade en topp tio placering under årets Vasa.
  • Och sist men inte minst, om du är så grym så att du spurtar om vinsten eller om du spurtar om en placering längre bak i fältet, så får du hålla tummarna för att ingen karl tränger in dig i staketet eller täpper en lucka framför dig på upploppet. För då är det kört.
Måste sluta gnälla nu. Min lilla Signe vill ut och cykla balanshoj. Hon blir två imorgon. Jag hoppas innerligt att när hon står startklar i Berga by om några år, då gör hon det tillsammans med massor av tjejer men utan herrsällskap. Och jag hoppas att den här typen av blogginlägg hör till forntiden då. Det vore väl fanken om inte Cykelvasan, detta gigantiska sportarrangemang, kan gå i bräschen för svensk damcykling och lösa en egen damstart redan nästa år!