Blött är gött...

...iallafall när det är elva grader varmt. Gjorde försäsongens första riktigt blöta distanspass idag. Det var tidvis så pass kraftigt regn att det var lite småsvårt att urskilja både väg och omgivning. Men det var varmt i luften, så trots att alla kläder var totalt genomblöta redan efter 70 minuter så började jag inte frysa förrän cykeln spolades av.

Det blev ett riktigt fint teknikpass. Rötter och stenar var snorhala. Det var sliskig lera, djupa blöthål och allmänt jävliga förhållanden - precis vad jag behöver träna på! Och det bästa av allt, det var kul! Jag är otroligt glad över att svårigheter som jag förut avskydde numera är en positiv utmaning. Jag vet att jag fortfarande är rätt kass i såna här förhållanden, men jag är så himla glad över att jag lyckats vända mina tankar och verkligen tycker det är roligt! Nu kan jag nästan längta lite efter nästa blötpass, även om jag gärna slipper ösregnet.

Vi skramlade ihop 54 kilometer och drygt 800 höjdmeter på våra tre dyngblöta timmar. Ett bra distanspass. Det var grymt skönt att sätta sig med en kopp kaffe i brasvärmen efteråt.

(Och jag vet, jag är en usel bloggerska. Det är ju så no no på att blogga utan bilder nuförtiden, men vet du vad, det får vara good enough ibland.)

Kommentarer