29 november 2015

Smart, stark, snäll, saknad

Hej hjulsnurrvänner. Det är orkan på ingång. Det piskar mot fönster och skallrar och knäpper i huset. Alltid lika obehagligt. Och en välbehövlig påminnelse om vår litenhet här på jorden.

De senaste veckorna har faktiskt varit något av en storm för mig. Det har varit maxat på alla håll och kanter och jag har känt mig just liten. Det har varit galet på jobbet, sjuka barn, mycket träning, men allra mest har det varit mycket tankar och känslor.

Min smarta, starka mormor

Min fina mormor, min smarta, snälla, starka mormor, gav för en dryg vecka sedan upp kampen mot ålder och sjukdom. Innan dess var det jobbiga dagar, präglade av oro och ovisshet. In i det sista trodde jag att hon skulle klara sig även denna gång, men den här gången tog kraften slut. Det är fortfarande overkligt och omtumlande. Det är svårt att förstå att jag inte kommer att träffa henne igen.
Mormor och Hjalmar för några år sedan


Jag är så glad över att mitt sista möte med henne kom att handla om julen. Hennes favorithögtid. Vi pratade om grönkål och julgranar. Jag har så många minnen förknippade med mormor och julen. Och jag är så tacksam för dem alla.

När jag ibland tycker att vardagen är tuff, att kraven är många och tiden knapp, då tänker jag på min mormor. Hur hon tog hand om fem barn samtidigt som hon och morfar drev ett lantbruk under enkla förhållanden. Tvättgryta och bakugn. Mjölka för hand och plocka potatis. Hur klarade hon det?

Träning som medicin för kropp och själ

Under dessa veckor, som framförallt varit mentalt jobbiga, har träningen varit en tillgång. Ett stressmoment i stunden vid något tillfälle, men framförallt medicin mot tunga tankar, jobbpress och oro. Jag tror det är bra att ha rutiner och mönster att hålla fast vid när det blåser. Och har det någonsin hänt att man inte avslutat ett träningspass något bättre till mods? Träning är medicin för kropp och själ. Det är jag övertygad om.

100 minuter Monark

Igår blåste och regnade vårt distanspass bort. Blev frustrerad och stressad över missade distanstimmar. Men fick ett superfint monarkpass idag istället. Tre tjugominutare och två fyraminutare framför världscupen i Ruka. Har haft en skön känsla av träning i kroppen hela dagen. Det, och en mysig sopplunch med mina föräldrar, gav den här veckan ett bra slut, trots allt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar