Motivationsdipp i julsnurret

Vilka gigantiska träd som Gorm lyckades fälla på åsen!
Från dagens distanspass.
Det är alltid svårt att sätta fingret på sina egna styrkor. Men jag har en styrka som jag är väldigt glad för - min motivation. Jag har sällan motivationsdippar, utan går snarare runt med en rätt konstant nivå hyfsat hög motivation som bubblar inombords. Det finns såklart tillfällen när den inte är enbart positiv, utan gör mig dummotiverad. Men oftast är den bara positiv.

De allra flesta dagar älskar jag att träna. Och helst hårt. Blir jag inte tillräckligt trött, så blir jag irriterad. Som på gymmet. På grund av mina knäproblem så är jag begränsad i min styrketräning och det stör mig.

Nu har jag då fått motivationsstörningar. Inte omfattande. Men ändå. Jag är ovan. Som idag när vi cyklade distans. Efter 1 h och 50 minuter ville jag bara sluta trampa. Som tur är vet jag varför jag nu lider av denna lilla, men så ovana, störning:
  1. Det är jul! Det finns hundratusen saker som jag vill hinna göra! Det är mer lockande att baka eller julmysa än att frusta på Monarken (förvisso har vi nu en ljusslinga i trädet utanför garagefönstret, vilket piggar upp monarklivet).
  2. Den här hösten har varit tung - jag är trött.
  3. Det är ännu ganska långt till tävlingssäsong. Min räddning är det noggrant utformade program som coach Emma levererar varje månad - can´t live without it! Det programmet ska följas. Så är det.
Men du, om du kanske också känner en uns av denna lilla åkomma, så vet jag att den går över snart. Om inte annat så i ren desperation efter julens alla godsaker... Eller kanske med solen som är utlovad i mellandagarna - det blir nog finfin cykling då. Också såklart, alla goa människor som stöttar och hejar på och tror på mig, de är guld värda, varenda en. Tack hörrni!


Kommentarer