Påskträning och tävlingstankar

Tuff tjej på tuff cykel 
Gokväll vänner, hoppas ni har haft en fin påsk. Det har jag. En superpåsk faktiskt. Med tanke på att påsken ligger så tidigt i år så kunde det ju lika gärna varit riktigt skitväder - vilken tur vi har haft!

Jag har passande nog haft en träningsvecka med några fler timmar och en något högre totalbelastning än en vanlig vecka. Det har gått jättebra! Sju pass avverkade och drygt 13 träningstimmar. Ha, säger nog någon smått hånfullt nu. 13! Det är ju ingenting. Och nej, för en cyklist som lever på sin idrott eller för den som inte har mycket annat som begränsar, så är det inte så mycket, så är det ju.

Min ambition är därför att förvalta varje timme på absolut bästa sätt. De 13 timmarna har bestått av ett pass på gymmet, två intervallpass på Monarken, ett återhämtningspass och tre distanspass som haft olika längd och upplägg. Vid ett par tillfällen under denna vecka har jag fått uppleva den där underbara känslan när allt stämmer. Den känsla som vi idrottare alltid längtar efter, som motiverar och triggar, men som absolut inte är självklar. Förhoppningsvis ska den känslan komma tillbaka lite oftare och bli lite mer varaktig ju närmare de viktiga tävlingarna jag kommer.

Tävlingstankar

Tävlingarna börjar bli alltmer närvarande i mina tankar. När jag tränar tänker jag ofta på tävlingssituationer som jag upplevt eller som jag vet att jag kommer att möta. Jag vill gärna förbereda mig på specifika tävlingsmoment. Inför Cykelvasan förra sommaren körde jag exempelvis några pass som var exakt 95 kilometer. Inte mer, inte mindre. Just nu har jag fått trappan på Finnmarksturen på näthinnan och är besatt av tanken på att träna mig på att cykla i trappor. Får erkänna att Billingens backar också figurerar i tankarna. Tur att backar inte är det som skrämmer mig mest.

Påsken har såklart inte bara bestått av träning. Det hade varit väldigt mycket fint sällskap, god mat och en del trädgårdsarbete. Den där trädgården får min energi nu. Sen sätter jag stopp. När säsongen börjar så får den klara sig själv!

Igår var drog Hjalmar och Signe ut på lite stigcykling i tallskogen utanför huset. Det är galet roligt att se sina ungar cykla. Hon sträcker ut sina små ben i nedförsbackarna och rullar utan tvekan över pinnar och kottar och annat bröte. Tuff tjej. Stolt mamma.



Kommentarer