Hjulsnurr

Älskade, underbara morgonträning Cykelvasan har en tendens att dränera mig på energi och motivation. Så var det inte detta år. Jag kom hem och körde en superträningsvecka. Kände mig full av kraft och motivation. Gud vad jag älskar att träna mycket och hårt! Men, i huvudet gick det bananas. Det var som att tusen saker bara snurrade och jag hann inte med... Signebus fyllde tre år! Party! Hjalmar började fritids och förskoleklass och det rådde en veckas total förvirring på grund av bristfällig information  Signe steppade upp till STORA gruppen, även kallad Spindlarna... Stort steg för liten tjej. Comeback på jobbet efter sex veckors ledighet. Det var inte tungt. Det vad astungt! Den första dagen hade jag flertalet fysiska symptom som huvudvärk, frysningar, enorm trötthet etc. Framför mig hade jag dessutom en tävlingsplan med flera tävlingar på få veckor. Började genast planera. Barnvakt, resor, boenden, barnvakt igen... Och då kände jag som sagt att det gick bananas. Så efter

Cykelvasan är den tävling på året som får mitt största fokus. I år fick vi dessutom egen damstart, vilket gav oss tjejer förutsättningar att tävla på riktigt. Min förhoppning var naturligtvis att gå med tätgruppen i startbacken och sen hänga i så länge som möjligt. Startfältet var som alltid mycket starkt och jag var extremt taggad. På Vasan kan jag ta nästan hur mycket smärta som helst. Lördag 4.45. Klockan ringer. Äter gröt och tackar övre makter för blå himmel. Barnen är hos mina föräldrar i Moraparken. Jag kan förbereda mig utan att vara mamma. Skönt! När vi kommit till startområdet lägger jag in min Wilier 101X i fållan och värmer upp på Julianan. I startlistan är vi nästan 50 tjejer och det är avgörande att vara med från start. Vasaloppets signatur i högtalarna. Massor av publik, kameror, filmkameror. På min ram sitter en GPS som gör det möjligt att följa min resa på nätet. Det är spännande, pirrigt, magiskt. Pang! Vi är iväg! När masterbilen släpper oss lägger jag mig som an

Brukar du också vakna sjukt tidigt efter ett långlopp? 5.57 här idag. Dödstrött såklart, men vrålhungrig. Och med tusen cykeltankar som far runt i huvudet. Sviktande tro - men bra plan Finnmarksturen igår. Jag hade positiva minnen med mig upp från förra året. Däremot en lite sviktande tro på min egen förmåga just nu. Jag hade därför en plan för hur jag skulle disponera mina krafter klokt, fokusera enbart på min egen prestation och ha roligt. Förberedelserna kunde inte vara bättre. Camping på Räfsnäsgården och banrek dagen innan. Mitt mek- langa- och peppteam var i högform och vi fick till det bra med den där helheten som är så viktig. Första loopen - disponera kraft Damernas tävlingsklasser startade 30 minuter före herrarna. Jennie tog genast kommandot upp i startbacken. Tre tjejer kunde följa med henne. Jag var inte en av dem, utan jagade strax bakom tillsammans med Sandra och Maria Carlsson från D Sport. Höll mig envist till min plan att disponera krafter. Finnmarksturens

Första augusti idag. Tävlingssäsongens andra kapitel börjar här och nu. Jag är motiverad, förväntansfull men också lite nervös. Min sommarförkylning gav ett ovälkommet avbräck som gör mig osäker på var jag står. Jag hoppas på en upprepning av fjolåret, då jag fick en resultatmässigt bra och fantastiskt rolig andra del av säsongen. Samtidigt försöker jag hålla tillbaka förväntningar och krav på mig själv. Jag vill så mycket, men jag vet också att det andra året ofta är det svåraste året. Varmt distanspass på Hallandsåsen med Mats, Ulf och Ingar. Foto: Ingar Mikkelsen Jag har fått ett par veckor med bra träning på hemmaplan efter Fjällturen. Men också mycket sol, mys med barnen och sällskap av våra fina vänner från Funäsdalen. Hela familjen har tankat energi och kärlek. Det är bra. Cykelvasan - det är nåt speciellt För en vecka sedan kände jag att vasaandan slog på. Den gör det automatiskt varje år. Det är nåt speciellt med Cykelvasan, så är det bara. Mitt fokus ökar. På tränin