Hjulsnurr

Säsongens första husvagns- och tävlingshelg är här och nu. Och det är så jädrans härligt! Sitter just nu i vagnen på Våxtorps Camping och Stugby. Kaffekokaren puttrar. Ute är det vårsol, ungar som cyklar, bygger koja och äter glass. Vill ha mer sprutt i benen! Njuter av en stund i soffan. Har varit sliten ett par veckor och har verkligen längtat efter att gå ner på lägre växel. Nu är det dags. Nästa helg kör långloppssäsongen igång med Lindingö MTB. Innan dess väntar en vecka med lite cykling och mycket vila. Jag hoppas att det ska göra susen i min kropp. Jag vill åt känslan av överskottsenergi och kraft. Årets första X-cup Igår var det första deltävlingen i X-cup. I Bockeboda. Jag glömmer aldrig första gången jag cyklade där för några år sedan. Jag tyckte det var otroligt svårt med alla rötter, stenar och knixar. Ulf var förbannad på mig för att jag var så värdelös. Jag tycker fortfarande att det är en utmanande bana, men nu tycker jag att det är kul, inte läskigt.

Vasalöparen nr 2 2017 ...en nätt liten rubrik det där ju =) Men hur skulle jag annars summera två dagar fullmatade av cykel, cykel, cykel och  vattkoppsvabb? Idag är det Ulfs födelsedag. Vi firade med mjölksyraintervaller på min fartintervallbana i Vallåsen. Härligt med sällskap! Ulf gjorde bra tider och jag slog till med ett QOM som jag spetsat på ett tag. Fyra gånger om faktiskt! Gott! Jag behövde det. Har känt mig seg och ganska trött i kroppen den här veckan. Ingen kraft. Ingen power. Och samtidigt börjar tankarna snudda på tävlingarna som är runt hörnet och jag blir nervös. Mer om årets tävlingsplan en annan dag. Vasalöparen Idag landade Vasalöparen i postlådan. I den kan du läsa ett reportage om min cykelsatsning och vilken roll Cykelvasan har och har haft i vårt cykelliv. Ett fint reportage tycker jag.   Läs Vasalöparen nr 2 2017 här >> Tävlingshojjen från Lapierre - smäcker, snygg och helt säkert snabbare än mig I onsdags hämtade Ulf en stor, härlig pappl

Mina nya Rudy Project - slipade för just mina ögon Jag tänkte summera veckan som gått - första veckan hemma efter spanienresan - men fick först logga in i träningsplanen i Peppster och i jobbkalendern för att komma ihåg hur dagarna sett ut. Tempot är rasande högt nu. Typiskt våren. Vabba, sega ben och härligt att vara tillbaka i skogen Veckan har präglats av Hjalmars vattkoppor. Ulf vabbade måndag-onsdag och jag torsdag. Och eftersom det vankades scharlakansfeber på Nyckelpigan fick Signe också vara hemma. Hade planerat cykelpendling tisdag och onsdag, men på onsdagsmorgonen regnade och blåste det så jävligt, så jag tog bilen. När jag kom hem var jag riktigt trött, så jag ställde in träningen den dagen. Det händer inte ofta, men det kändes rätt och på torsdagen kunde jag köra två bra pass med ny energi. Gjorde mina fartintervaller på Vallåsen för första gången i år och det var kul, men segt. Inte mycket fart i benen ännu, men fick lite tröst när jag kollade Strava efteråt och

Min kille har fått vattkoppor. Många prickar på hans perfekta lilla kropp. Och nu har det börjat klia. Jag vill hem. Det är fantastiskt här, men jag vill hem till min kille och ta hand om honom. Jag vet att mormor och morfar gör det lika bra, eller bättre, men ändå. Torsdag - bästa racerrundan - 127 km, 3300 höjdmeter och galet fint Ja, det var hemlängtan till frukost här. Tur då att dagen blev så makalöst bra. Känner mig sådär tröttlycklig som man gör efter särskilt bra träningspass eller vissa tävlingar. Dagens runda gick till den blå byn -Smurftown- söder om Ronda. Via makalöst vackra bergsvägar klättrade vi upp och ner, upp och ner. Det blåste kallt längst upp på de trädlösa topparna, men i byarna värmde solen gott. I smurfarnas smått overkliga blå by tog vi en kopp kaffe och David och Matty köpte varsin macka. Sen tuggade vi norrut igen. Upp och ner, upp och ner. Kände mig seg i början, men starkare ju längre vi cyklade. Rullade in på torget i Montecorto efter 5 och en hal

Tisdag eftermiddag i Montecorto. Blå himmel och fågelkvitter. Benen i högläge efter en ganska hård körning uppför The Beast tidigare idag. Allmänt mör, men mätt och nöjd. En rejäl portion pasta bolognese, två koppar kaffe och en generös chokladbit har slunkit ned. Och det smakade himmelskt! Vi är tre dagar in i vår träningsvecka. Jag har gjort ett lugnt, kortare pass på 65 kilometer och två "riktiga" distanspass. Cirka 280 kilometer och lite mer än 6000 höjdmeter har jag hittills skrapat ihop. Bra start på veckan! Måndag - epic ride - 117 km Vi är i "long group" i sällskap av guiden David samt Matty från Liverpool. Vi lämnade Montecortos soldränkta torg prick 10. Rullade ut på lugna, tysta småvägar. Ulf och jag hade planerat att köra i zon 2, dvs på lägre puls, enligt Emmas program, som jag försöker kombinera med med arrangörens upplägg. Självklart gick pulsen upp i de långa uppförskörningarna, men jag lyckades hålla igen och gick som mest upp i zon 3. De t

När jag kom hem från Sydafrika så tänkte jag att den inbokade veckan i Spanien kändes lite överflödig. Men nu, när vi är här, så är jag så himla glad för att Spanien bokades in redan tidigt i höstas. Att komma tillbaka till pyttebyn Montecorto och "vårt" lilla hus Casa Sophie kändes som att komma hem. Vi var här för ett år sen och hade en jättefin vecka, men hade lite otur. Dels regnade det rejält och dels var jag sjuk halva veckan. Lite bisarrt är det, men jag inledde även denna vecka med förkylning och stämbandsinflammation. Max otur, men jag har gott hopp om att kunna köra enligt plan ändå. Det som är väldigt, väldigt bra är att solen lyser och att det är lagom temperatur. Vi befinner oss ett par timmars bilväg från Malaga. Det är landsbygd och helt makalöst vackert. Just nu påminner det om midsommartid hemma. Lövträden är skira, det blommar överallt och bergssluttningarna är gröna. De högsta topparna ståtar karga och hårda och påminner oss om de långa klättringar so