Cykelskor, gym och jobb - hej hej LIVET

Tillbaka i cykelskor

För en vecka sen var jag hos min sjukgymnast Jonas. Haltade in på hans rum. Han inspekterade min häl och sen sa han, på sitt lite barska sätt, "nu får du allt sätta lite fart med träningen". Sen befallde han mig att börja gå - barfota! "Höften si, bröstet så, avveckla steget, gå jämt..." De första stegen mot en normal gång togs och nu är det MYCKET gångträning som gäller. Det går bättre för varje dag, ibland riktigt bra, men ibland är senan superstram och då går det dåligt även i skor med kil. På tåhävningsfronten har jag avancerat från sittande till stående, dock mil ifrån en vanlig tåhävning. Det går däremot bättre med enbensstå, där målet är att om en vecka blunda och stå på vänster fot i en minut. Det ska jag klara.

Jonas befallde mig också att köra igång med styrketräning för övriga kroppen. Gym varannan dag är ordern. Härligt att äntligen ha anledning att åka till Take Care igen. Roine har hjälpt mig med ett program som innehåller ett gäng övningar som fungerar utan att hälsenan påverkas. Vänsterbenet är såklart en ynklig syn, klent och kraftlöst, så träningen blir ju därefter. Men det är en start!

Den gode sjukgymnasten nöjde sig inte med det. Till min stora lycka ska det nu även CYKLAS! Inledningsvis 30 minuter per tillfälle och självklart under extremt kontrollerade former, det vill säga lugnt och fint på Monarken. Men jag får köra med vanliga pedaler och cykelskor, vilket är riktigt grymt. Jag tror att cykling är väldigt gynnsamt för hälsenan och vadmuskulaturen. Det känns bra.

Dessa små steg mot LIVET

Du förstår att jag har fullt upp om dagarna. Och nu har jag börjat jobba så smått också. Det känns som att jag står och vinkar på LIVET som säger hej, hej välkommen tillbaka! På tal om livet. I fredags tog Johan studenten. Snacka om att säga hej till livet! Det blev en härlig dag. Jag vågade inte vara med på utspringet, men kvällen blev superlyckad och det var helt underbart att vara ute och umgås med folk igen. Det är så fruktansvärt skönt att ta dessa små steg mot en normal tillvaro igen.

Min fina, fina familj på Johans studentfirande


Kommentarer