28 juni 2018

Lämnar cykeluppdraget - regional utveckling väntar

Minne från en väldigt fin rekningsrunda i höstas

Den 1 oktober gjorde jag min första dag som projektledare för utvecklingen av Laholm som cykeldestination. Jag glömmer aldrig känslan den dagen. Det var mitt drömjobb. Att få arbeta med det jag brinner för. Att få jobba på hemmaplan, i vår vackra natur och med vårt småskaliga, strävsamma näringsliv. De första två månaderna präglades av entusiasm och framåtanda. Jag startade upp samarbeten såväl internt som externt och alla jag hade kontakt med var överens; Laholm har alla förutsättningar att bli en fantastisk cykeldestination i en tid när cykelintresset i Sverige och utomlands växer explosionsartat.

Tidigt fick jag framdrift på flera fronter, exempelvis:
  • Tillsammans med övriga Hallandsåskommuner gjordes en karta med tolv fina landsvägsturer.
  • I dialog med Länsstyrelsen togs underlag fram för anläggandet av en MTB-led, teknikbana och cykelcrossbana på Hökafältet. Kommunen fick tillstånd senare under våren, men det fanns då inga pengar för att dra igång arbetet.
  • I samarbete med Samhällsbyggnadskontoret påbörjades utvecklingen av en digital cykelkarta som gör det enkelt att hitta service, boende, mat och upplevelse längs fina cykelturer.
  • Tillsammans med Laholmscyklisten och Båstads kommun och näringsliv marknadsfördes traktens cykelutbud under SM i landsvägscykling i Båstad.

Problem uppstår - oro och tårar i vintermörkret

Men efter ett par månader uppstod problem kopplat till kommunala satsningar som gjorts före min tid och de chefer som initierat mitt uppdrag försvann. Plötsligt saknades det pengar till kommunens tre destinationsutvecklingsuppdrag. För mig innebar det att jag lämnat min tjänst på Trafikverket för en heltidsanställning på Laholms kommun som det inte fanns pengar till. Vi fick inte ta nya initiativ i våra uppdrag, utan ombads att fokusera på att ta fram underlag till KUN - Kultur- och utvecklingsnämnden - inför beslut om kommunens fortsatta destinationsarbete. Jag la ner hela min själ i den rapporten. Angelägen om att öka politikernas kunskap om de möjligheter som finns kopplat till cykelutveckling, exempelvis vad gäller att främja näringslivet i hela kommunen. Tyvärr fick jag inte möjlighet att själv redovisa min analys och i vilken omfattning politiken fick ökad kunskap i frågan fick jag aldrig klarhet i.

Det blev en påfrestande vinter och vår där jag och mina kollegor befann oss i en väldigt svår och helt unik arbetssituation. Vad skulle hända med oss? Skulle vi förlora våra jobb? Det fälldes många tårar av oro och frustration i vintermörkret.

Två uppdrag tas bort, cykeluppdraget halveras

KUN beslutade den 28 mars att pausa/avsluta två av tre destinationsprojekt. Tre projektledare berördes. Omfattningen på cykeluppdraget halverades och man beslutade om en mycket knapp driftbudget. Ingen budget för investeringar. Att det saknas en politisk, långsiktig vision för cykeldestinationsarbetet blev bekräftat. Fackliga förhandlingar tog vid och under ett antal veckors tid var det oklart vem som skulle få fortsätta på halvtid och vilka två av oss tre som skulle bli helt uppsagda. Drömjobbet hade förvandlats till en mardröm av ovisshet.

I mitten av juni, ungefär ett halvår efter att kaoset startade, fick jag besked om att jag skulle sägas upp från min heltidsanställning, men erbjudas återanställning på halvtid. Kommunen kunde också erbjuda mig en tillfällig anställning som kommunikationsstrateg på halvtid fram till årsskiftet. Arbetsgivaren har gjort så gott man kunnat för att hitta en lösning för mig. Men vad som händer efter årsskiftet är oklart. Det innebär att min ovisshet fortsätter. Att jag riskerar att sitta i samma situation om några månader. Och det är inget som varken jag eller min familj mår bra av.

En cykeldestination måste få tid och resurser

Att utveckla en cykeldestination måste få tid och resurser för att bli bra och hållbart. Det handlar inte bara om att trycka kartor och markera leder. Det är ett långsiktigt utvecklingsarbete som involverar många olika samhällsaktörer, företag och enskilda individer. Jag är helt övertygad om att Laholm som bygd har den potential som krävs, men jag tror tyvärr inte att beslutsfattarna i Laholms kommun har visionerna och kunskapen för att skapa de rätta förutsättningarna. Inte i nuläget iallafall. Jag tycker också att det är olyckligt att man inte bättre ser kopplingen mellan näringslivs- och destinationsutvecklingsarbete och får dessa verksamheter att samverka bättre.

Jag ger upp - för att få stabilitet och må bra

Jag har bestämt mig för att ge upp mitt drömjobb. Förutsättningarna och anställningsförhållandena är inte tillräckligt stabila. Arbetssituationen präglas av otydlighet och snåriga beslutsvägar. Jag känner inte att jag har medel att göra ett bra jobb och samtidigt må bra. Det är med sorg i hjärtat jag gör det. Jag tycker så ofantligt mycket om mina kompetenta och härliga kollegor och jag har en stöttande närmaste chef. Jag är glad för alla fina samarbeten jag varit del av och för att jag fått möjligheten att lära känna många intressanta personer.

Från ett drömjobb till ett annat

I slutet av augusti börjar jag som kommunikationsstrateg på Region Halland och avdelningen Regional Utveckling. Ett mer intressant kommunikationsuppdrag får man leta efter. Det ska bli otroligt spännande att jobba med utvecklingsfrågor på regional nivå. Och nu blir det cykelpendling till Halmstad igen - det blir fint!

#visitlaholmbybike och #bikehallandsasen 

Jag tror fortfarande stenhårt på Laholm som cykeldestination. Låt oss alla vara generösa med att hashtagga bilder med #visitlaholmbybike och #bikehallandsasen när vi är ute och hojjar. Så sprider vi alla bilden av vår vackra cykelbygd.



11 juni 2018

Cykelskor, gym och jobb - hej hej LIVET

Tillbaka i cykelskor

För en vecka sen var jag hos min sjukgymnast Jonas. Haltade in på hans rum. Han inspekterade min häl och sen sa han, på sitt lite barska sätt, "nu får du allt sätta lite fart med träningen". Sen befallde han mig att börja gå - barfota! "Höften si, bröstet så, avveckla steget, gå jämt..." De första stegen mot en normal gång togs och nu är det MYCKET gångträning som gäller. Det går bättre för varje dag, ibland riktigt bra, men ibland är senan superstram och då går det dåligt även i skor med kil. På tåhävningsfronten har jag avancerat från sittande till stående, dock mil ifrån en vanlig tåhävning. Det går däremot bättre med enbensstå, där målet är att om en vecka blunda och stå på vänster fot i en minut. Det ska jag klara.

Jonas befallde mig också att köra igång med styrketräning för övriga kroppen. Gym varannan dag är ordern. Härligt att äntligen ha anledning att åka till Take Care igen. Roine har hjälpt mig med ett program som innehåller ett gäng övningar som fungerar utan att hälsenan påverkas. Vänsterbenet är såklart en ynklig syn, klent och kraftlöst, så träningen blir ju därefter. Men det är en start!

Den gode sjukgymnasten nöjde sig inte med det. Till min stora lycka ska det nu även CYKLAS! Inledningsvis 30 minuter per tillfälle och självklart under extremt kontrollerade former, det vill säga lugnt och fint på Monarken. Men jag får köra med vanliga pedaler och cykelskor, vilket är riktigt grymt. Jag tror att cykling är väldigt gynnsamt för hälsenan och vadmuskulaturen. Det känns bra.

Dessa små steg mot LIVET

Du förstår att jag har fullt upp om dagarna. Och nu har jag börjat jobba så smått också. Det känns som att jag står och vinkar på LIVET som säger hej, hej välkommen tillbaka! På tal om livet. I fredags tog Johan studenten. Snacka om att säga hej till livet! Det blev en härlig dag. Jag vågade inte vara med på utspringet, men kvällen blev superlyckad och det var helt underbart att vara ute och umgås med folk igen. Det är så fruktansvärt skönt att ta dessa små steg mot en normal tillvaro igen.

Min fina, fina familj på Johans studentfirande


3 juni 2018

Stövelfri och intensiv dialog för separata damstarter och rättvist tävlande

Lida Loop var en av de tävlingar som hade separat
damstart 2017 - upplägget blev inte helt hundra -
undrar hur de gör i år?


Jag längtar till mitt riktiga liv. Till fullt ös och sliten kropp. Mitt liv är intensivt, härligt och uttröttande - och jag älskar det. Just nu är jag otålig. Vägen tillbaka går så långsamt.

Jag vet att jag är lyckligt lottad som kommer att bli bra igen. För det ska jag bli! Inte alla som råkar ut för olyckor, skador och sjukdomar kan bli återställda. Jag tänker ofta på alla dem vars liv förändras för alltid. Jag har blivit påmind om att det vi har här och nu kan förändras på ett ögonblick.

Går utan stövel nu

På tisdag är det sex veckor sedan min operation. Det är normalt då man börjar gå utan stövel. Jag slutade använda min redan efter fem veckor, eftersom jag fick ont i såret när jag satte ner foten i stöveln. Det har faktiskt gått bättre än förväntat. Går nu med kilar i stabila sandaler. Utomhus använder jag kryckor, men inne går jag oftast utan. Jag får inte vara utan stövel annat än här hemma och på gatan utanför. Eftersom det är väldigt lite blod i området runt hälsenan, är sår svårläkta där och jag tror att stöveln stör läkningen ytterligare. Och eftersom jag bestämt mig för att mitt SÅR SKA BLI HELT BRA NU så får jag helt enkelt stanna här hemma.

Dagarna ägnas åt rehabövningar, mindfullnesträning, vila, besök på ortopeden och hushållsarbete... typ. Inte jättekul.

X-cup Vallåsen förra året -
glömmer aldrig hur stark jag kände mig.

Min grymma, grymma cykelkille

Barnen och Ulf fick därför åka till X-cup på Vallåsen utan mig idag. Hjalmar körde vuxenspåret (!) och gjorde det bra. Tuff kille med starka ben, den där lille mannen. Jag hade så gärna varit där och sett honom.

Intensiv dialog för separata damstarter och rättvist tävlande

Den här veckan har det varit mycket dialog kopplat till frågan om separata damstarter och rättvist tävlande. Glädjande nog har vi fått upp frågan på förbundsnivå och förbundskapten Annie Söderberg har också bjudit in merparten av elittjejerna att skriva på en "gentle(wo)mens" agreement mot drafting, dvs. att ligga på en herråkares hjul.
Tack alla som skrivit på den namninsamling för separata damstarter som gått ut!

Det mesta blir bra till slut - jobbet

Jag har också varit på ett möte gällande min tjänst med att utveckla Laholm som cykeldestination. Tyvärr har politiken dragit ner ambitionsnivån, så min tjänst ska bli på 50 procent istället. Exakt vad som händer med resterande del av min heltidsanställning är oklart. En frustrerande situation som dessutom blivit väldigt utdragen. Men jag hoppas och tror på en bra lösning. Det mesta blir ju bra till slut, eller hur?