19 juli 2018

3 månader och startskott för nästa fas i rehabiliteringen

Äntligen tillbaka på min ås

Det är lite drygt tre månader sedan jag skadade mig och 12 veckor + 2 dagar sedan operation. Just den här veckan går startskottet för nästa fas i min rehabilitering.

Det är också över en månad sedan jag hjulsnurrade senast. En månad - ett ynka blad i väggalmanackan, en evighet för mig. Det har funnits dagar under den här perioden som varit så tunga. När jag känt att jag inte kommer att klara att ta mig tillbaka. Men, det har också varit så uppenbart för mig att jag inte har något val. Jag måste tillbaka ut på stigarna. Jag älskar mitt cykelliv.

Det har också funnits härliga, soliga dagar under den här perioden. Som vår campingvecka i Rättvik. När jag började cykla ute. En liten tur varje dag. I rosa gympadojjor. Så otroligt underbart! Och att leva campingliv igen - med goa vänner och sommarväder. Den veckan betydde otroligt mycket för mig. Det var som att jag fick tillgång till mitt eget liv igen.

Mindfulness - här och nu - stor hjälp i rehabiliteringen

Tänk berg- och dalbana och du förstår. Under den här perioden har jag haft stor hjälp av det program i mindfulness som jag är med i. Två gånger om dagen gör jag mindfulnessövningar. Förankrar mig i nuet och släpper tankar bakåt och framåt i tiden. Accepterar tillvaron som den är och fokuserar på att göra det bästa av här och nu. Jag känner att det får mig att slappna av, stärker mig mentalt och skapar positiv energi. Är du nyfiken så hittar du mitt program på Mindfulnesscenter.

Jag har stegvis ökat min träningsbelastning på både gymmet och på cykeln de senaste veckorna. På Take Care har jag ett program för hela kroppen och kan köra på ganska rejält nu. Ökar vikter vid varje tillfälle, vilket såklart inspirerar! På cykeln har jag successivt ökat tid och belastning. Jag har fram till nu cyklat med gympadojjor, vilket funkar, men det är ju inte optimalt.

Nästa fas i rehabiliteringen

Tillbaka till den här veckan. Startskottet! Jag var för några dagar sedan hos sjukgymnast Jonas på rehabmottagningen på Halmstad sjukhus. Han gjorde dels ultraljud av hälsenan och dels tester av styrkan i vadmuskulaturen. Och det var bara positiva resultat! Det finns fortfarande vätska runt nedre delen av hälsenan, vilket innebär att den inte är helt läkt ännu, men det är okej. Och vad gäller styrkan så är den ju fortfarande mycket sämre än i det friska benet, men den har ökad ganska rejält jämfört med sist. Det var två fina kvitton på att jag gjort ett bra arbete.

Jonas ökade på mina övningar för hälsena och vadmuskler och gav klartecken till att köra med vanliga cykelskor samt stegra träningen. Jippi!

Idag har jag faktiskt kört min första tur på Hallandsåsen. Å gud vad jag har saknat min ås. Testade att köra en 12 minuters intervall i zon 4 på den nyasfalterade banvallen mellan Båstad och Grevie och det fungerade utmärkt. Tog sen gamla pendlarvägen från Förslöv tillbaka till Båstad och fick en fin tröskelintervall upp till gamla mellanpåslaget. Kändes bra att genomföra ett pass som faktiskt är likt ett "riktigt" träningspass i både upplägg, tid och distans. Fick lite smärtor runt fotleden på hemvägen, men det känns bra igen nu när jag vilar den.


28 juni 2018

Lämnar cykeluppdraget - regional utveckling väntar

Minne från en väldigt fin rekningsrunda i höstas

Den 1 oktober gjorde jag min första dag som projektledare för utvecklingen av Laholm som cykeldestination. Jag glömmer aldrig känslan den dagen. Det var mitt drömjobb. Att få arbeta med det jag brinner för. Att få jobba på hemmaplan, i vår vackra natur och med vårt småskaliga, strävsamma näringsliv. De första två månaderna präglades av entusiasm och framåtanda. Jag startade upp samarbeten såväl internt som externt och alla jag hade kontakt med var överens; Laholm har alla förutsättningar att bli en fantastisk cykeldestination i en tid när cykelintresset i Sverige och utomlands växer explosionsartat.

Tidigt fick jag framdrift på flera fronter, exempelvis:
  • Tillsammans med övriga Hallandsåskommuner gjordes en karta med tolv fina landsvägsturer.
  • I dialog med Länsstyrelsen togs underlag fram för anläggandet av en MTB-led, teknikbana och cykelcrossbana på Hökafältet. Kommunen fick tillstånd senare under våren, men det fanns då inga pengar för att dra igång arbetet.
  • I samarbete med Samhällsbyggnadskontoret påbörjades utvecklingen av en digital cykelkarta som gör det enkelt att hitta service, boende, mat och upplevelse längs fina cykelturer.
  • Tillsammans med Laholmscyklisten och Båstads kommun och näringsliv marknadsfördes traktens cykelutbud under SM i landsvägscykling i Båstad.

Problem uppstår - oro och tårar i vintermörkret

Men efter ett par månader uppstod problem kopplat till kommunala satsningar som gjorts före min tid och de chefer som initierat mitt uppdrag försvann. Plötsligt saknades det pengar till kommunens tre destinationsutvecklingsuppdrag. För mig innebar det att jag lämnat min tjänst på Trafikverket för en heltidsanställning på Laholms kommun som det inte fanns pengar till. Vi fick inte ta nya initiativ i våra uppdrag, utan ombads att fokusera på att ta fram underlag till KUN - Kultur- och utvecklingsnämnden - inför beslut om kommunens fortsatta destinationsarbete. Jag la ner hela min själ i den rapporten. Angelägen om att öka politikernas kunskap om de möjligheter som finns kopplat till cykelutveckling, exempelvis vad gäller att främja näringslivet i hela kommunen. Tyvärr fick jag inte möjlighet att själv redovisa min analys och i vilken omfattning politiken fick ökad kunskap i frågan fick jag aldrig klarhet i.

Det blev en påfrestande vinter och vår där jag och mina kollegor befann oss i en väldigt svår och helt unik arbetssituation. Vad skulle hända med oss? Skulle vi förlora våra jobb? Det fälldes många tårar av oro och frustration i vintermörkret.

Två uppdrag tas bort, cykeluppdraget halveras

KUN beslutade den 28 mars att pausa/avsluta två av tre destinationsprojekt. Tre projektledare berördes. Omfattningen på cykeluppdraget halverades och man beslutade om en mycket knapp driftbudget. Ingen budget för investeringar. Att det saknas en politisk, långsiktig vision för cykeldestinationsarbetet blev bekräftat. Fackliga förhandlingar tog vid och under ett antal veckors tid var det oklart vem som skulle få fortsätta på halvtid och vilka två av oss tre som skulle bli helt uppsagda. Drömjobbet hade förvandlats till en mardröm av ovisshet.

I mitten av juni, ungefär ett halvår efter att kaoset startade, fick jag besked om att jag skulle sägas upp från min heltidsanställning, men erbjudas återanställning på halvtid. Kommunen kunde också erbjuda mig en tillfällig anställning som kommunikationsstrateg på halvtid fram till årsskiftet. Arbetsgivaren har gjort så gott man kunnat för att hitta en lösning för mig. Men vad som händer efter årsskiftet är oklart. Det innebär att min ovisshet fortsätter. Att jag riskerar att sitta i samma situation om några månader. Och det är inget som varken jag eller min familj mår bra av.

En cykeldestination måste få tid och resurser

Att utveckla en cykeldestination måste få tid och resurser för att bli bra och hållbart. Det handlar inte bara om att trycka kartor och markera leder. Det är ett långsiktigt utvecklingsarbete som involverar många olika samhällsaktörer, företag och enskilda individer. Jag är helt övertygad om att Laholm som bygd har den potential som krävs, men jag tror tyvärr inte att beslutsfattarna i Laholms kommun har visionerna och kunskapen för att skapa de rätta förutsättningarna. Inte i nuläget iallafall. Jag tycker också att det är olyckligt att man inte bättre ser kopplingen mellan näringslivs- och destinationsutvecklingsarbete och får dessa verksamheter att samverka bättre.

Jag ger upp - för att få stabilitet och må bra

Jag har bestämt mig för att ge upp mitt drömjobb. Förutsättningarna och anställningsförhållandena är inte tillräckligt stabila. Arbetssituationen präglas av otydlighet och snåriga beslutsvägar. Jag känner inte att jag har medel att göra ett bra jobb och samtidigt må bra. Det är med sorg i hjärtat jag gör det. Jag tycker så ofantligt mycket om mina kompetenta och härliga kollegor och jag har en stöttande närmaste chef. Jag är glad för alla fina samarbeten jag varit del av och för att jag fått möjligheten att lära känna många intressanta personer.

Från ett drömjobb till ett annat

I slutet av augusti börjar jag som kommunikationsstrateg på Region Halland och avdelningen Regional Utveckling. Ett mer intressant kommunikationsuppdrag får man leta efter. Det ska bli otroligt spännande att jobba med utvecklingsfrågor på regional nivå. Och nu blir det cykelpendling till Halmstad igen - det blir fint!

#visitlaholmbybike och #bikehallandsasen 

Jag tror fortfarande stenhårt på Laholm som cykeldestination. Låt oss alla vara generösa med att hashtagga bilder med #visitlaholmbybike och #bikehallandsasen när vi är ute och hojjar. Så sprider vi alla bilden av vår vackra cykelbygd.



11 juni 2018

Cykelskor, gym och jobb - hej hej LIVET

Tillbaka i cykelskor

För en vecka sen var jag hos min sjukgymnast Jonas. Haltade in på hans rum. Han inspekterade min häl och sen sa han, på sitt lite barska sätt, "nu får du allt sätta lite fart med träningen". Sen befallde han mig att börja gå - barfota! "Höften si, bröstet så, avveckla steget, gå jämt..." De första stegen mot en normal gång togs och nu är det MYCKET gångträning som gäller. Det går bättre för varje dag, ibland riktigt bra, men ibland är senan superstram och då går det dåligt även i skor med kil. På tåhävningsfronten har jag avancerat från sittande till stående, dock mil ifrån en vanlig tåhävning. Det går däremot bättre med enbensstå, där målet är att om en vecka blunda och stå på vänster fot i en minut. Det ska jag klara.

Jonas befallde mig också att köra igång med styrketräning för övriga kroppen. Gym varannan dag är ordern. Härligt att äntligen ha anledning att åka till Take Care igen. Roine har hjälpt mig med ett program som innehåller ett gäng övningar som fungerar utan att hälsenan påverkas. Vänsterbenet är såklart en ynklig syn, klent och kraftlöst, så träningen blir ju därefter. Men det är en start!

Den gode sjukgymnasten nöjde sig inte med det. Till min stora lycka ska det nu även CYKLAS! Inledningsvis 30 minuter per tillfälle och självklart under extremt kontrollerade former, det vill säga lugnt och fint på Monarken. Men jag får köra med vanliga pedaler och cykelskor, vilket är riktigt grymt. Jag tror att cykling är väldigt gynnsamt för hälsenan och vadmuskulaturen. Det känns bra.

Dessa små steg mot LIVET

Du förstår att jag har fullt upp om dagarna. Och nu har jag börjat jobba så smått också. Det känns som att jag står och vinkar på LIVET som säger hej, hej välkommen tillbaka! På tal om livet. I fredags tog Johan studenten. Snacka om att säga hej till livet! Det blev en härlig dag. Jag vågade inte vara med på utspringet, men kvällen blev superlyckad och det var helt underbart att vara ute och umgås med folk igen. Det är så fruktansvärt skönt att ta dessa små steg mot en normal tillvaro igen.

Min fina, fina familj på Johans studentfirande