21 juni 2017

MTB-podd, mosslandning och en massa ont

Inga bra cykeldagar just nu

Den här veckan skulle det bli många fina timmar på sadeln. Härliga sommarturer på lite lägre intensitet. Just den cyklingen som man längtar efter hela långa vintern. Än så länge har jag cyklat mina timmar. Men de har knappast varit värda att längta efter. Det har gjort förbaskat ont att cykla helt enkelt.

Min skada kom smygande i fredags och blommade ut under ett långt, fruktansvärt distanspass i lördags. Jag har ont i bröstryggen, bröstkorgen, skuldra, nacke, arm. Smärtan rör sig och förändras. Ibland är det punktsmärta och ibland strålar eller skär den. Vad som är anledningen är svårt att veta, troligtvis är det olika faktorer som samverkar och kanske en mossmjuk, men ganska rejäl, kraschlandning på träning i torsdags blev droppen som fick bägaren....

Proffsen på Take Care tar hand om mig

Jag har fått naprapatbehandling på Take Care två gånger, senast vid lunch idag. Inga snälla massagesessiorer, utan ganska tuffa omgångar som jag tror gör susen. Jag är så otroligt tacksam för att jag har professionella naprapater på det gym där jag tränar. Roine och Stefan har hjälpt mig många gånger under åren och varit en del av resan från den första korsbandsskadan till min cykelsatsning.

MTB-podden på Monarken

Försökte mig på en fartlek i eftermiddag, men fick avbryta då det gjorde alltför ont. Hade förberettt Monarken så jag kunde hoppa upp på den istället och ändå få min planerade sadeltid. Lyssnade samtidigt på MTB-podden som Per Frost och jag spelade in i Stockholm för några veckor sedan. Lite underligt att lyssna på sig själv, men tycker att det blev ett ganska trevligt samtal. Hoppas att poddlyssnarna tycker detsamma.




I måndags var jag och Hjalmar ute på en liten tur på stigarna på Hökafältet. Han var helt grym och han tyckte det var så himla kul. Vi cyklade en hel mil på nästan bara stig och han öste på rätt bra. Jag var riktigt imponerad.

CoXa 5 - ny modell från CoXa Carry

Nu ska jag värma en vetekudde och värma mina muskler med. Sen ska jag förbereda för en dag tillsammans med CoXa Carry. De har nyligen gett ut en ny modell, CoXa 5, som jag får chansen att testa imorrn - spännande.

13 juni 2017

142 omkörningar, en sjujäkla hoj och mental vinst - trea på Lida Loop

Jag och Felicia på stigen Diagonalen
Jag skulle kunna skriva en roman om Lida Loop. Det är så mycket bra från den gångna tävlingshelgen som jag tar med mig. Som att det är så otroligt mysigt att dra iväg med sitt hus på hjul och leva hundra procent cykelliv i tre dagar. Eller hur trevligt det är att sitta i gräset mellan fricampande cykelvänner och snacka träning, däckval, langning... medan barnen leker. Men jag har bara tågresan Laholm-Göteborg på mig, på väg till jobbmöte i dagarna två, så det får bli fokus på racet.

En mental resa på Lidas berghällar tar sin början...

Jag hade inte kört Lida Loop innan. Men jag hade hört att det är det mest tekniska långloppet i cupen. Jag hade också hört talas om starten som går rakt uppför en slalombacke.

Vi smög in på Lida friluftsområde sent på fredagen. På morgonen gav jag mig ut för att reka bana - vilket skulle visa sig svårt, eftersom banan inte var helt uppmärkt. Men jag kunde köra på vissa av de mest tekniska partierna och uppför slalombacken. Efter rekandet kände jag mig låg. Misstrodde min förmåga att köra fort över sönderskurna berghällar och stora rotsamlingar, vilket jag är ovan vid. Såg framför mig hur de mer explosiva tjejerna drog ifrån mig redan i startbacken. Ulf blev irriterad på att jag tryckte ner mig själv. Själv kunde jag omöjligt hitta den där tävlings-jäklar-anamman, ville mest gömma mig under en gran.

...fortsätter uppför en slalombacke...

Men till start kom jag. Tillsammans med 14 andra grymma tjejer i elitklass. Nervös. Vi hade egen damstart, åtta minuter efter herrarnas tävlingsklasser. Och uppför slalombacken trampade vi. Jag tappade ett par meter innan vi var uppe, men trampade direkt ikapp tätgruppen med Jennie, Åsa, Felicia och Louise. Jag försökte att spara kraft på de lättåkta partierna för att ha energi till stigpartierna. Åsa var pigg. Jennie stark som alltid, men verkade lite mör efter att ha kört ett distanspass dagen innan. Felicia var den mest defensiva och Louise försvann ganska tidigt. Efter sju kilometer susade vi förbi den första herråkaren.

I slutet av loop ett gick vi in på den första berghällskörningen. Det kändes bra! Eller rättare sagt, det var brutalt kul. Vi körde ganska hårt och jag hängde med! Ropade på killarna som dök upp framför oss, passerade dem till höger och vänster, det var hetsigt och bökigt, men skoj!

Vi fortsatte passera herråkare, men det var inte alltid helt enkelt att komma förbi. Det var trots det en god stämning i skogen och mycket kommunikation åkare emellan. Tack alla herråkare som vi trängdes med för att ni visade stor hänsyn och för alla glada tillrop!

Åsa, jag och Felicia vid varvning.
Foto:Erika Pihl

Det fortsatte kännas bra. Min cykel gick så fruktansvärt lätt och fint på de stökiga stigarna - ni vet när man känner sig som ett med sitt fordon. Den känslan var det. Och jag älskar min singelklinga. Någonstans runt 30 kilometer kör vi på ett långt, krävande stigparti. Många killar runt oss. Jag gör ett litet misstag. Tappar några meter till Åsa. Jennie går förbi och täpper, men jag klarar inte att täppa direkt. Känner mig lite sliten, men krigar på. Men plötsligt har luckan växt, det har kommit killar mellan oss på stigen och... de är borta. Nu är det jag och Felicia.

...och förbi 142 karlar

Ut på sista loopen. Ulf har precis langat. Foto: Henrik Öijer
Vi kör tillsammans, växeldrar. Men tempot sänks och jag förstår att vi förlorar tid gentemot Jennie och Åsa. Jag känner att jag vill öka farten. Har inte gett upp hoppet om att gå ikapp om någon kroknar. Börjar ösa på lite mer, går om kille efter kille på de smala stigarna. Det känns som att jag ropar "kommer vänster" konstant. I backen upp mot sista varvning ser jag att Felicia har släppt en liten lucka. Jag öser på. Har rekat inledningen av loop tre och vet att det finns tid att vinna på att köra hårt. Sekunderna tickar till min fördel och snart har jag tredjeplatsen i mina egna händer. Får tillbaka lite av den kraft som jag tappade på andra loopen och orkar ligga på hårt. Spanar bakåt. Ingen där. Spanar framåt. Bara killar. Men det gör inget. Jag är så otroligt nöjd med att passera mållinjen som tredje dam denna dag.

Jag gick i mål knappt 2 minuter efter Åsa och ytterligare 50 sekunder efter Jennie som vinner. En tredjeplats i listan, men en seger i min mentala resa.

Jag vill ge en eloge till Lida Loop för att man verkligen vill hitta en lösning för egen damstart. Just denna lösning blev inte helt optimal, men arrangören visar stor vilja och engagemang för att hitta en bra lösning för egen damstart, vilket inte alla långloppsarrangörer gör. Tack Lida Loop för en fin tävling!

Topp 5 Dam Elit Lida Loop
1 STENERHAG Jennie Falu CK / Åbro 2:39:46
2 ERLANDSSON Åsa Varbergs MTB / Haibike  2:40:33
3 LARSSON Nellie CK X / Team Lapierre Sweden 2:42:27
4 FERNER Felicia Borlänge CK 2:46:42 0:06:56
5 BACKMAN Camilla Stockholm Cykelklubb  2:48:11

Grymt nöjd med min Lapierre!

7 juni 2017

Vi ses väl på Fjällturen - favorit i repris och cykelclinic


2014 körde vi för första gången Fjällturen - långloppet som tar cyklisterna de makalöst vackra fjällstigarna från Funäsdalen till Ramundberget. Vi tillbringade en vecka i Funäsfjällen och blev bokstavligt bergtagna av denna del av den svenska fjällvärlden.

Därefter har vi återkommit både 2015 och 2016. Och i sommar styr vi kosan norrut igen. Den 14-15 juli smäller det. Med barnens race på fredagen och de längre distanserna på lördagen. Men hela veckan innan lär bli en enda cykelfest, med massor av spännande cykelevent.

Läs mer om Fjällturen och Cykelveckan här >>

Gruvhålen passeras under de längre distanserna - så fint

Naturupplevelse och tuff utmaning

Att Fjällturen är ett av mina favoritlånglopp är knappast en hemlighet. De längre distanserna ger cyklisten en grym kombination av unik naturupplevelse och riktigt utmanande cykling (och ni som känner mig vet att jag älskar just den kombon). Vill man inte fjällrejsa med maxpuls, så kan man såklart låta naturupplevelsen dominera. Jag har lyckats kombinera dem båda alla de tre år jag kört.

Efter tävlingen väntar mat och mingel. Brukar vara riktigt trevligt och jag vet inte hur många goa cyklister jag lärt känna i eftersvettsångan.



Kasta dig över mig!

I år har jag äran att vara ambassadör för Fjällturen. Det innebär att det är fritt fram att kasta sig över mig och pumpa mig på all tänkbar information om Fjällturen - så gör det! Kanske redan på Lida Loop till helgen?

Cykelclinic 13 juli i Ramundberget under Cykelveckan

Det innebär också att jag kommer att hålla i en cykelclinic för nybörjare torsdagen den 13 juli i Ramundberget. Anmälningarna har börjat trilla in, så är du sugen, tveka inte! Det kommer att bli en riktigt fin dag med övningar, fjällcykling, lunchpaket och en del annat smått och gott.

Mer om min clinic här >>




Barntävling med Mickelina Räv i målfållan

Våffelstugan i Djupdalsvallen är ett måste under veckan
- passeras under tävlingen