23 september 2018

Balans, boost och Buktenmagi

Balans på bosuboll - som balans i livet - ibland får man jobba lite på det

Det är så himla fint. Att så många frågar hur det går för mig. Som idag, när Ulf och jag hade en minipaus under distanspasset på åsen, då dök det upp en familj i skogen. De undrade hur det går med min rehabilitering. Folk bryr sig.

Det är nu fem månader sedan jag skadade mig. Tävlingssäsongen 2018 är över och de andra tjejerna är nog slitna och trötta nu. För mig är det tvärtom. De senaste veckorna har jag känt hur kroppen blivit allt starkare och uthålligare. Det är grymt härligt att träna igen och jag får liksom inte nog. Hälsenan och fotleden fungerar allt bättre - mindre smärta och stelhet för varje vecka. Det är bra tider.

23 augusti 2018

Nytt jobb, cykelpendling och tillbaka på stig - och du, vi ses väl på Alliansloppet?

Så obeskrivligt underbart att cykla på Hallandsåsen igen

Det har varit en bra sommar. Men nu är det skönt att hösten nalkas. Jag längtar efter klar, frisk luft och jag ser fram emot allt nytt, härligt som väntar på mig. 

Nytt jobb - huvudet fullt av frågor

På måndag börjar jag mitt nya jobb som kommunikationsstrateg på Region Halland. Det är fortfarande smått overkligt. Min nya tjänst är väldigt lik en tjänst som jag sökte 2015 - och som jag verkligen ville ha. Då kom jag tvåa på i rekryteringsprocessen. Besviken! Om fyra dagar är jag där! Det tog tre år, men snart är jag faktiskt där. Just nu är huvudet fullt av frågor... Vilka ska jag jobba med? Vad ska jag fokusera på? Hur kommer dagarna att se ut?

Cykelpendling - tillräckligt lång och tillräckligt kort

Som den planeringsmänniska jag är, så fokuseras tankarna självklart mycket kring just den sista frågan. Hur löser vi vardagspusslet nu? På måndag packar jag bilen med mat, kläder, duschgrejor och torkställ. Jag räknar med att cykelpendlingen börjar på tisdag. Och jag längtar. Under året i Laholm har jag kört bil till jobbet nästan varje dag, vilket är smått absurt. Tre dagar i veckan var jag på gymmet innan jobbet och det blev helt enkelt ett för stort projekt att dessutom cykla de tjugo minuterna till och från kontoret. De andra dagarna var det annat som kom emellan. Nu får jag 60-70 minuters cykelpendling enkel resa - det optimala avståndet. Tillräckligt långt för att bli ett träningspass, tillräckligt kort för att bli genomförbart flera gånger i veckan. Och vägen... längs med havet. Det är så fint även om det ibland blåser det havssstorm och regnar sidspik. Det ska helt enkelt va lite jävligt ibland för att va riktigt bra.

Pendlarvägen... helt okej... även i skitväder

Cyklar stig igen

Nytt och härligt är också det faktum att min hälsena nu är så pass läkt att jag kan cykla stig igen. Min sjukgymnast vill dock att jag tar det försiktigt. Hälsenan är ännu inte tillräckligt hållbar för att klara okontrollerade situationer där all kraft läggs på senan, exempelvis vid en vurpa. Perfekt med hemmastigarna längs kusten. De är snälla. Här kan jag ta mig tillbaka på ett kontrollerat sätt och successivt utmana mer och mer.

Normalt sett cyklar jag inte i sand, men ibland blir det lite
dyncykling bara för att det är så galet fint


Jag har fortfarande dagliga smärtor, vissa dagar mer, andra mindre. Troligtvis beror det på blodkärl som bildats under läkeprocessen och som inte ska vara där. Dessa behöver arbetas bort med mycket träning och tänjning. Jag önskar att bli smärtfri snart. Smärtorna tar på psyket, varje gång det gör ont blir jag rädd att den ska gå av igen. Ulf säger att det kanske är bra att jag blir påmind om att vara försiktig. Och så är det nog. Det är fortfarande ett par månader kvar av rehabiliteringen och sen är det ytterligare ett antal månader som hälsenan kräver för att läka fullt ut.

Bjuder på kaffe och häng på Alliansloppet 

Den här helgen skulle jag egentligen kört Birkebeinerittet och Alliansloppet. En av årets viktigaste tävlingshelger. Nu blir det fullt fokus på Alliansloppet och på deras satsning på rättvisa tävlingsförhållanden för oss tjejer. Det kommer att vara många av elittjejerna på plats och det är riktigt kul med ett så stort och bra startfält. Ulf kör loppet, medan jag tänkte koka kaffe och bjuda på gott häng efter målgång. Välkommen till vår husvagn om du är i Trollhättan - du hittar oss mitt i smeten!

6 augusti 2018

Laser, sidekicking på SM och den åttonde cykelvasavecka

I Rörbäcksnäs efter cykling från Lindvallen

En kopp kaffe i morgonljuset. Lindvallen sover fortfarande. Vi gör vår åttonde cykelvasavecka. Jag har längtat hit. Att andas frisk fjälluft. Att vara ute i naturen hela dagarna och sen somna ovaggad på kvällen. Det är livet på en pinne. Och bästa slutet på semestern. Hela familjen kommer hem fulladdad med energi.

Femton veckor efter operation - rehabiliteringen går bra 

Det är idag femton veckor sedan operation och det är en dryg månad sedan jag gjorde de första, försiktiga cykelturerna i rosa gympadojjor. Under sommaren har min rehabilitering gått bra. Jag får  hjälp av kunniga personer runt mig och ser inte hur man tar sig igenom ett så här omfattande rehabarbete utan mer stöd än det som landstinget ger.

Laser för läkning och minskad smärta

Just nu är det mycket fokus på att öka styrka och rörlighet, vilket jag gör med hemmaövningar och på Take Care. Coach Emma hjälper mig att successivt öka cykelträningen. Jag har själv svårt att begränsa mig och i förra veckan började jag känna av en överansträngning i hälen. Jag tog då kontakt med Karoliina på Fysio Båstad, eftersom hon erbjuder laserbehandling. Karoliina gav mig laser och massage. Det var ovant att någon vågade röra vid hälsenan. Lite läskigt, men skönt att mjuka upp det strama området runt hälsenan.

Efter laserbehandlingen har i princip alla smärtor försvunnit. Det är helt fantastiskt. Kan ju inte säkert säga att det beror på lasern, men tanken finns. Jag håller nu tillbaka cykelträningen något för att minska belastningen på hälen, men kan ändå cykla relativt mycket. För första gången under cykelvasaveckan kan jag cykla utan att ha en tävling att ta hänsyn till. Mina ben kan vara supertrötta på lördag. Det är en ny upplevelse och ganska trevligt faktiskt. Stigarna får jag vänta med, men det är fint att cykla på väg också. Allt är fint i fjällen.

Sidekicking på långlopps-SM - en kul erfarenhet

Strax efter att jag skadat mig fick jag förfrågan av 1572 MTB Challege att agera sidekick till speakern under långlopps-SM i Motala. Jag åkte därför till SM för att göra något helt annat än jag brukar. Det visade sig vara nästan lika roligt som att tävla. Som sidekick var jag ett expertstöd till speakern Henrik Elofsson och försåg honom med information innan och under SM-loppet. Henrik hade inte någon förkunskap om mountainbike och mina kunskaper blev därför extra värdefulla, vilket såklart kändes kanonbra. Det var superkul att följa tävlingen så ingående från sidan och att förmedla så mycket information som möjligt till publiken. Det här kan jag absolut göra igen, det var jättekul!

SM-tävlingen blev en rejäl dos inspiration och jag känner mig extremt motiverad att komma tillbaka till tävlingsbanan. Det är många som råder mig att vara klok och ta det varsamt. Det är bra, för det är lätt att bli för motiverad och gå på hårdare än vad kroppen tål just nu.

Nu laddar vi för Cykelvasan

På lördag kommer jag att följa Ulf och alla andra som jag känner från sidan. Det ska bli en ny upplevelse och jag tror att det blir riktigt roligt. På söndag kör Hjalmar och hans kusiner 30 km, vilket ju såklart blir en skithäftig upplevelse. Så trots att jag missar årets grymmaste start, så är jag säker på att Cykelvasan 2018 blir en superhäftig upplevelse. Lite annorlunda bara. Och jag slipper vara så sjukt nervös på lördag morgon.

Hjalmar har avverkat 12 km stig i Rörbäcksnäs och är trött och nöjd
Farmor och Signe fikar efter cykling