I mål 2019 - en rätt krokig, men magiskt rolig säsong



Det är dags att säga tack för mitt cykelår 2019. Det blev en säsong som på många sätt påminner om ett långlopp med alla dess ingredienser av syra, svett, spänning och smärta. Stigarna har varit rätt krokiga och backarna många. Det får erkännas. Inget har varit gratis när jag tagit mig tillbaka från skadeåret 2018, men det har varit magiskt roligt och jag älskar, älskar vårt cykelliv! 

Jag har varit frustrerad och missnöjd många gånger. Förlorade spurtstrider, mjölksyrastumma ben, krascher och punkor. Tårar av besvikelse. Jag borde gjort bättre! Men, så säger någon ”Det är ju helt otroligt vilken säsong du gjort efter att ha varit skadad ett helt år”. Och då påminns jag om pallstriden på Billingen, tätstriden i Cykelvasan, fighten i Varberg och stöten i Bergslagsloppet och då blir jag ändå stolt över det arbete jag gjort, både mentalt, på gymmet och på cykeln. Jag fixade mitt mål – att ta mig tillbaka. 

När jag nu går i mål 2019 känner jag en så otroligt stark längtan efter nya stigar och ruggiga backar – 2020 jag välkomnar dig!

Jag vill tacka de som funnits med mig under säsongen 2019 - tusen, tusen tack!

Ulf och barnen, Mamma och Pappa, Gunnel och Verner - ni betyder allt!

Min tålmodiga och modiga tränare Erik Mattelin.  Karoliina på Fysio Båstad och Roine och Stefan på Take Care - er imponerande kompetens är guld värd.

Ulf Swärd på Vartex och Team Lapierre Sweden - med er hjälp kan jag köra på mina drömcyklar!

CoxaCarry, Winforce Sverige/Caout, SynsamSports, Right for Bike, Cykelmagneten - ni ser till att jag har det bästa för träning och tävling! Paul - för bästa servicen!

Min kollega Ingela som accepterar mig för den (cyklist) jag är och som hjälper mig i tider av bacillskräck och stress. 

Och alla ni andra härliga... cykelvasafamiljen, cyklister, vänner... tack!






Kommentarer