Jag, skogen och snön

Igår gjorde jag årets första löppass! Det var helt underbart! Snö och solnedgång! Jag älskar att springa, det är liksom en del av mig. Men de senaste åren har löpträning varit så förknippat med smärta och olika former av småskador, så under det här året har jag valt att helt avstå. Men igår kunde jag inte låta bli.

De första 30 minuterna var verkligen gudomliga. Bara jag, skogen och snön. Det kändes jättebra i kroppen. Trots senaste veckornas krånglande hals och tendens till uttrötthet. Det var ju inte ens jobbigt att springa! Men, precis som för ett år sen så dök en intensiv smärta upp vid mitt vänstra höftben efter en halvtimmes löpning och jag fick nöja mig med 45 minuter. Vilken besvikelse!

Men jag har bestämt mig för att gå till botten med problemet och bokat tid på Take Care. Jag vill så gärna springa. Särskilt nu på vintern när det är en betydligt behagligare och smidigare träningsform än cykling.

Annars har det varit en tid som präglats av allt annat än träningsfokus. Hjalmar har haft en kraftig halsfluss och jag är helt övertygad om att det är min ökade träningsmängd som gör att jag inte knaprar pencillin i detta nu. Jag har läst att minst fem träingspass i veckan ger ett ökat immunförsvar och jag tror på det. Han är bättre igen och imorrn gör han comeback på dagis.

Jag har haft problem med halsen och allmän trötthetskänsla och har hållt igen på träningen. Det ska bli skönt att börja jobba och träna som vanligt igen den här veckan.

Kommentarer