Längtan efter vår och träning

Det har varit en strålande, men kall, vårvinterhelg. Vintern vägrar släppa sitt grepp, trots att solen värmer. Igår fick jag nöja mig med promenad och bål- och bäckenstyrka på grund av en liten, retlig känsla av förkylning i kroppen. Fogarna skrek redan efter en halvtimme, så det där med promenader är nog ingen jättebra grej den här gången. Förra graviditeten gick jag långt och ofta för att hålla lite flås.

Däremot fick jag och Hjalmar en helskön eftermiddag på campingen tillsammans med kusinerna. Så det blev många fina utetimmar i vårsolen, mycket bus och frisk luft. På kvällen åt vi en god middag på Spicy tillsammans med Magnus. Det blev mycket cykelprat och det är ju alltid ett nöje. Skönt att komma hemifrån efter många lördagkvällar på hemmaplan under vintern. Bara det att slippa laga mat... Ren lyx!

Idag har vi för en gångs skull inte jagat livet av oss för att hinna tusen saker. En ovanlig dag som jag egentligen tycker är skön, men som jag knappast vill ha för många av. Det är bäst med lagom fullt ös. Cyklade ett lite lugnare pass på Monarken idag. 80 minuter till damernas tremil i Holmenkollen. Absolut inga prolem med förkylning, så nu blir det träning enligt plan. Skönt. Jag blir som den kvävda våren utan träning... en orolig, rastlös själ som skulle kunna riva väggarna. Just nu är min längtan efter ordentlig fysisk ansträngning otroligt stor och aldrig har det varit tydligare att jag inte fungerar utan träning eller annan form av uttömmande, uttröttande kroppsarbete. Har just läst om Sveriges mest vältränade doldisar, det vill säga vanliga människor som lyckas pussla ihop barn, jobb och träning på högsta nivå. Inspirerande läsning!

Hjalmar käkar korv och busar med sina stora favoriter Annie och Ville.