Jag, en berg- och dalbana

Jag är som en berg- och dalbana. Vissa dagar finns det oändligt med energi i min kropp i mitt huvud. Andra dagar är jag helt enkelt dränerad. Idag var en dränerad dag. Och jag vet egentligen inte varför. Kanske var det avsaknaden av egentid, tystnad och frisk luft som fick luften att gå ur mig vid lunch. Och detta trots att vi varit hos en dagiskompis och haft en jättebra förmiddag. Som tur var vände det i garaget. Som så ofta förr. Kan känna mig på gränsen till sjuk, men på Monarken är jag plötsligt frisk som en fisk igen.


Igår var det berg. Uppåt alltså. Svärmor var här och jag fick ett helt fantastiskt intervallpass i skogen. Två timmar frisk luft, hög puls och tystnad. Kroppen må vara skakig och darrig och svag resten av dagen, men i mitt huvud har jag hur mycket kraft som helt. Det var väl därför Hjalmar fick baka kanelbullar efter dagis, trots mammas värkande ben.


Nu gnyr min lilltjej (som fyllde sju månader igår). Soffhäng och amning väntar resten av kvällen. Sen är det snart frukost, dagispromenad och garagestyrka. Det ska bli tio grader varmt och sol. Det blir nog lite trädgårdsarbete också.



Kommentarer