Vårkänslor på min Superfly

Två utepass på två dagar. Strålande sol och vårvärme. Sällskap av min nya Trek Superfly. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det. I tisdags körde jag ett distanspass i både skog och på väg. Gav mig ut direkt efter att jag lämnat Hjalmar på dagis och var hemma lagom till lunch. Idag körde jag ett intervallpass i skogen, vilket jag inte gjort på länge. Bägge passen blev riktigt bra och min cykel är suverän. Just nu känner jag ingen tvekan om att jag gjorde rätt som köpte en fulldämpad 29:er. Jag hoppas att jag känner detsamma efter vårens tävlingar.

Jag tänkte igår under min träningstur att kombinationen och variationen  mellan ofta trista och tuffa Monarkpass och fina utepass är själva förutsättningen för dem båda. Hade jag bara cyklat fina utepass, året om, hade jag inte uppskattat dem så som de ska uppskattas. Hade jag bara cyklat högintensiva intervall i garaget, hade glädjen och motivationen försvunnit snabbt. Men just nu känner jag starkt att jag är glad att våren är i antågande, för Monarkpassen börjar bli allt tråkigare och längtan ut i skogen allt större. Och det är ju precis så det ska vara!

Den här veckan försöker jag laga extra nyttig mat och träna lite extra. Nästa vecka är en lugnare vecka och jag är så peppad att gå in i den på allra bästa sätt. Imorgon väntar vilodag från cykeln. Men vilodag på rumpan blir det inte tal om. Lämning i högsta hjalmarcykelpart, styrketräning i garaget med Mumman och diverse hemmafix. Efter den senaste tidens rapporter om den stillasittande nutidsmänniskans så har jag blivit alltmer tacksam över mitt hemmaliv. Älska hemmaarbetet - avsky kontorsstolsittandet!

Kommentarer