Cykelvasan... ge tjejerna rättvisa och eget spår!
En egen start för kvinnor i Cykelvasan? En egen tävlingsdag
till och med? Diskussionen som blommat upp i sociala medier efter Jennie Stenerhags förlorade
seger på upploppet i Mora känns aktuell och relevant efter det faktum att totalt
3200 kvinnor cyklade hela, eller delar, av vägen mellan Sälen och Mora. Att vi
tjejer i tävlingsklass fick ett eget startled var ett bra, men ganska litet,
steg på vägen mot en Vasa som vänder sig lika mycket till kvinnor som till män.
Under vår vecka i Sälen träffade jag på så många unga tjejer, mammor och äldre damer som cyklade. Många var nybörjare, andra var vana cyklister. Alla var glada. Det var den gemensamma faktorn. Cykling gör oss glada. Kanske på grund av att vi har kul med en kompis, delar turen med tonårsdottern eller bara njuter av att andas frisk luft och känna mjölksyra i benen. Kvinnorna har tagit cykelsporten till sitt hjärta!
Men det är ett faktum att Cykelvasan, precis som övriga långlopp, är mansdominerad. Ett exempel på detta är att vi tjejer mäts mot den svenska herreliten då vi kvalar in till Cykelvasans tävlingsklass. Många av tjejerna i motionsklass hade definitivt passat mycket bättre i tävlingsklass och dessutom gjort tävlingsklassen mycket mer intressant. Cykelvasan är Sveriges i särklass största mountainbiketävling, men har en damtävlingsklass på runt 20 åkare. Det borde snarare varit 200!
Som en av 1200 tjejer bland de 12000 som startade på lördagen kan man känna sig lite ensam. Kanske kör man alla de 95 kilometerna utan att se en enda kvinnlig medtävlande. Kanske kör man inte alls, eftersom det känns läskigt att trängas på stigarna med frustande och ibland ganska hänsynslöst körande karlar. Anta att Cykelvasan 95 kilometer förläggs på söndagen istället, precis som vintervarianten. Varför inte låta damerna köra på lördagen? Två flugor i en smäll… både egen dag och egen start. Tävlingsklassen kan utökas och få rättvisa förhållanden och motionstjejerna kan få eget spår hela långa vägen. Inga frustande karlar, bara glada kvinnor!
Under vår vecka i Sälen träffade jag på så många unga tjejer, mammor och äldre damer som cyklade. Många var nybörjare, andra var vana cyklister. Alla var glada. Det var den gemensamma faktorn. Cykling gör oss glada. Kanske på grund av att vi har kul med en kompis, delar turen med tonårsdottern eller bara njuter av att andas frisk luft och känna mjölksyra i benen. Kvinnorna har tagit cykelsporten till sitt hjärta!
Men det är ett faktum att Cykelvasan, precis som övriga långlopp, är mansdominerad. Ett exempel på detta är att vi tjejer mäts mot den svenska herreliten då vi kvalar in till Cykelvasans tävlingsklass. Många av tjejerna i motionsklass hade definitivt passat mycket bättre i tävlingsklass och dessutom gjort tävlingsklassen mycket mer intressant. Cykelvasan är Sveriges i särklass största mountainbiketävling, men har en damtävlingsklass på runt 20 åkare. Det borde snarare varit 200!
Som en av 1200 tjejer bland de 12000 som startade på lördagen kan man känna sig lite ensam. Kanske kör man alla de 95 kilometerna utan att se en enda kvinnlig medtävlande. Kanske kör man inte alls, eftersom det känns läskigt att trängas på stigarna med frustande och ibland ganska hänsynslöst körande karlar. Anta att Cykelvasan 95 kilometer förläggs på söndagen istället, precis som vintervarianten. Varför inte låta damerna köra på lördagen? Två flugor i en smäll… både egen dag och egen start. Tävlingsklassen kan utökas och få rättvisa förhållanden och motionstjejerna kan få eget spår hela långa vägen. Inga frustande karlar, bara glada kvinnor!
Det var grymt många tjejer som cyklade i Rörbäcksnäs dagarna innan Vasan... det var så häftigt!
Ett fint exempel på ett cykelarrangemang för bara kvinnor är Heels on Wheels i Danmark. En helt annan tävlingsform än just Cykelvasan, men med ett kvinnligt fokus som just nu saknas i cykelsverige.
Kommentarer
Skicka en kommentar