Ett år av cykelkärlek

Så är jag där. I mål. Dagen efter Cykelvasan förra året föddes vår Signe. Där och då började resan mot Mora 2014. Först drevs jag av lyckan över att kunna cykla igen, av längtan efter en stark kropp och behovet av korta pauser från mammakraven. Träningen blev till syre.

Olga Rönnbergs bok ”Träning för nyblivna mammor” blev min bibel. Bålstabilitet till förbannelse. Träningskläder på från dagislämning av Hjalmar till Signes kvällsamning. Skafferiet rensades från makaroner. In med quinoa och råris. Rotsakerna tog över kylen, liksom bönor, bladspenat och keso. Planering blev min specialitet.

När Signe var ett par månader gjorde jag första testet på Aktivitus och fick mitt efterlängtade träningsupplägg. Förutsättningarna var knappa. Två vuxna som delar på tio cykelpass i veckan, totalt 16 träningstimmar. Många högintensiva pass på testcykeln i garaget har det blivit. Korta och effektiva men ofta riktigt tuffa, lösningen för mammor och pappor eller andra med väldigt ont om tid.

Steckläste ”Våga välja eget spår” av Johan och Anna Olsson vid jul. Kände att det var precis vad Ulf och jag var på väg att göra. Cykelintresset hade blivit en livsstil. Vid frukosten planerades dagens träningspass och vid kvällsmaten analyserades de. Vilken fantastisk lyx att ha en sambo som delar min hängivenhet och som förstår mitt behov av svett, mjölksyra och nya, bättre siffror i träningsdagboken.

Och så kul vi har haft! Sommaren har varit en enda lång cykelfest med fantastiska upplevelser både i och utanför spåret. Fjällturen i Funäsdalen var finast medan Långlopps-SM i Alingsås var plågsammast, men också häftigast, eftersom jag fick en guldmedalj i D30 med mig hem.

Mitt mål var att cykla till Mora snabbare än 3 timmar och tio minuter. Och jag ville inte ha fler än nio tjejer före mig över mållinjen. Jag kände redan i startbacken att jag inte hade ”dagen” eller ”benen”. Men jag hade ett år av cykelkärlek (och av otaliga överjävliga intervaller) med mig och det räckte för att ta mig till Mora på 3,07,38 och det gav mig en åttondeplats.

En tomhet infann sig nånstans på väg väg hem från Dalarna i söndags. Trött och nöjd. Ett år med ett tydligt mål är till ända. Signe säger mamma och kan snart gå. Jag vet inte riktigt vart, men jag vet att jag vill cykla mer, bättre och snabbare 2015.