Nr 700 är redo för Sälen-Mora
För snart ett år sedan föddes Signe. Dagen efter Cykelvasan. En mer cykelinspirerad barnaföderska får man nog leta efter. En vecka efter förlossningen satt jag på cykeln. Fortfarande med en rejäl mage och bröst fullpumpade med mjölk, men ofattbart lycklig.
Då och där, satte jag som mål att träna upp mig till Cykelvasan. Kanske inte för att klara av att topprestera, men i alla fall tävla. Cykelvasan har kommit att bli lite speciell för oss. Hela familjerna åker upp, föräldrar och syskon, kusiner och vänner. I år ska Hjalmar såklart också cykla, i Barnens Vasalopp. En av tjusningarna med den återkommande veckan i Sälen är att åka till Rörbäcksnäs och cykla på deras fina stigsystem, det längtar vi efter hela året.
Som nummer 700 tar jag plats i startled 2 tillsammans med Ulf, Mats och Magnus. I nuläget är vi 16 damer i tävlingsklass, varav nästan hälften är norskor. Ett antal av mina medtävlanden står i första led och har därmed en klar fördel, eftersom alla i klassen får samma starttid trots att det skiljer minuter och hundratals åkare från det att de första korsar startlinjen tills vi i övriga led gör det. En svaghet i ett annars fantastiskt arrangemang. Alla damer i tävlingsklass borde starta jämsides, exempelvis i ett eget startled.
Jag känner mig väl förberedd. För ett år sedan kunde jag inte tro att jag skulle lyckas träna upp mig så pass som jag ändå gjort. Jag tror inte att jag riktigt fått tillbaka den typ av uthållighet i musklerna som Cykelvasan kräver, där det handlar om att i 95 km cykla med hårt tryck i pedalerna och väldigt lite möjlighet till återhämtning. Eftersom det är ett lopp utan teknisk cykling, utan mer likartad och snabbcyklad terräng, blir det också mindre variation för musklerna och därmed tufft att orka hålla samma tryck hela tiden.
Dagarna efter vår husvagnssemester och SM-tävlingen har i princip bara gått åt till fix och trix och träning. Tvätt och städ efter semestern och förberedelser inför Sälenveckan. Det har blivit lite väl tight och igår kände jag klara symptom i halsen. Kroppens sätt att säga ifrån att det är för mycket just nu! Den planerade vilodagen idag kunde inte komma bättre. Ulf är på Cykelmagneten för Paul Jones varma omhändertagande av våra cyklar.
Träningen dessa veckor består mest av högintensiva intervallpass, men på fredag ska vi få till ett gemensamt lite längre pass som en bra genomkörare. De högintensiva passen körs oftast på testcykeln i garaget, men värmen gör det i det närmaste olidligt. Testade därför igår morse att köra 60 sekunders maxintervaller på Hökavägen och det fungerade helt okej.
60/120 på Hökavägen. Rakt och fint och skönt i morgonluften.
Då och där, satte jag som mål att träna upp mig till Cykelvasan. Kanske inte för att klara av att topprestera, men i alla fall tävla. Cykelvasan har kommit att bli lite speciell för oss. Hela familjerna åker upp, föräldrar och syskon, kusiner och vänner. I år ska Hjalmar såklart också cykla, i Barnens Vasalopp. En av tjusningarna med den återkommande veckan i Sälen är att åka till Rörbäcksnäs och cykla på deras fina stigsystem, det längtar vi efter hela året.
Som nummer 700 tar jag plats i startled 2 tillsammans med Ulf, Mats och Magnus. I nuläget är vi 16 damer i tävlingsklass, varav nästan hälften är norskor. Ett antal av mina medtävlanden står i första led och har därmed en klar fördel, eftersom alla i klassen får samma starttid trots att det skiljer minuter och hundratals åkare från det att de första korsar startlinjen tills vi i övriga led gör det. En svaghet i ett annars fantastiskt arrangemang. Alla damer i tävlingsklass borde starta jämsides, exempelvis i ett eget startled.
Jag känner mig väl förberedd. För ett år sedan kunde jag inte tro att jag skulle lyckas träna upp mig så pass som jag ändå gjort. Jag tror inte att jag riktigt fått tillbaka den typ av uthållighet i musklerna som Cykelvasan kräver, där det handlar om att i 95 km cykla med hårt tryck i pedalerna och väldigt lite möjlighet till återhämtning. Eftersom det är ett lopp utan teknisk cykling, utan mer likartad och snabbcyklad terräng, blir det också mindre variation för musklerna och därmed tufft att orka hålla samma tryck hela tiden.
Dagarna efter vår husvagnssemester och SM-tävlingen har i princip bara gått åt till fix och trix och träning. Tvätt och städ efter semestern och förberedelser inför Sälenveckan. Det har blivit lite väl tight och igår kände jag klara symptom i halsen. Kroppens sätt att säga ifrån att det är för mycket just nu! Den planerade vilodagen idag kunde inte komma bättre. Ulf är på Cykelmagneten för Paul Jones varma omhändertagande av våra cyklar.
Träningen dessa veckor består mest av högintensiva intervallpass, men på fredag ska vi få till ett gemensamt lite längre pass som en bra genomkörare. De högintensiva passen körs oftast på testcykeln i garaget, men värmen gör det i det närmaste olidligt. Testade därför igår morse att köra 60 sekunders maxintervaller på Hökavägen och det fungerade helt okej.
Kommentarer
Skicka en kommentar