Allt är möjligt när du själv vill

Signe har börjat gå. Rekordet ligger just nu på cirka 10 steg. Det var så tydligt att hon en dag bara bestämde sig. Nu ska jag lära mig gå! Också började hon öva. Innan dess var hon relativt ointresserad, även om små trevare gjordes till övriga familjens ivriga påhejande. Jag tänker att det är precis så det är med oss vuxna också. Det är först när vi verkligen bestämt oss, vill, när drivkraften kommer från oss själva och inte från omvärlden, det är först då vi kan klara att göra förändringar eller utmana oss själva på ett eller annat sätt.

Signe klänger lite nonchalant på pappas hoj... sånt får man göra när man är pappas flicka

Vädret har gjort livet enkelt på sistone. Sköna lämningar och hämtningar på förskolan. Härliga stunder på lekplatsen. Och såklart, helt galet fina träningspass i skogen.

Har äntligen förbättrat både kvantitet och kvalitet i träningsdagboken, trots att träningen just nu utgår från dagsform och känsla och inte från ett upplägg på ett papper. Jag har prioriterat den roliga, sköna, men också hyfsat högintensiva cyklingen i skogen. Det har blivit  flera tröskelpass av varierad längd i terräng, vilket jag fick få av under vintern och våren då skadorna efter stormen förra hösten fortfarande gjorde många stigar oframkomliga. Jag är ju dessutom rätt bra kompis med Monarken i garaget och hyfsat (läs totalt) besatt av wattsiffror och har därför en viss förkärlek till intervallpass på testcykeln. Men, under sommaren har jag sett på flera tävlingar att jag får problem att hålla tillräckligt hög fart på mindre stigar och jag tror att fler intervallpass i skogen kan göra mig snabbare där det är lite kurvigt och trixigt. Så, watten är bortprioriterad ett tag nu.

Idag har vi haft en riktigt fin eftermiddag. Lämnade av ungarna på campingen hos mormor och morfar och drog ut på en 2,5 h Hallandsåsrunda. Naturen, vädret, stigarna... det blir inte bättre!


Rössjön och jag
 

Kommentarer