Ett avbrutet träningspass

Det händer sällan. Att jag kliver av cykeln innan passet är klart. Eller tävlingen. Eller, när det begav sig, fotbollsplanen. Det är samma sak på jobbet och här hemma. Jag står inte ut med ett halvfärdigt eller oavslutat resultat. Ibland är det en bra egenskap. Men inte alltid. Ibland är det skitjobbigt och direkt negativt att vara sån.

Idag avbröt jag mitt 4-minuters intervallpass en minut in i första intervallen. Då hade min puls redan nått mjölksyratröskeln och det är inte okej på den watt som jag låg på. "FAN!" Var min första tanke. "Nu blir det rött i dagboken - igen!"Frustrerad drog jag igång bålstabilitetsträning istället.

När jag kom in tänkte jag om. Jag hade just klarat att kliva av ett pass som aldrig borde påbörjats. Jag hade varit klok och visat tålamod. Jag hade tänkt långsiktigt istället för att vara envis och bångstyrig och osmart.

Kanske har intensiva dagar och nätter med för lite sömn gjort mitt immunförsvar försvagat och inte klarat att hålla rester från värstingförkylningen stången, vilket gav utslag på pulsen. Förhoppningsvis är allt som det ska igen efter natten och troligtvis är det bra mycket bättre med lite lägre intensitet denna vecka ut.

Imorgon ser jag fram emot ett distanspass på åsen.