Cykeleufori och Tabataillamående

Igår fick vi en sån där riktigt, riktigt bra dag. För en gångs skull kunde vi packa ihop och förbereda en långtur med barnen hos mormor och morfar utan stress, så skönt. Tog en kopp kaffe och syltmacka till damernas jaktstart i Touren och sen drog vi iväg runt lunchtid. Det var så länge sen sist och ute sken solen på molnfri himmel. Lycka!

Barnen lämnades i värmen på campingen och vi drog ut på Hallandsåsen med Magnus, Paul och Lars. Tre timmar cykeleufori i värmande go vintersol. Finfina stigar och härligt sällskap. Det kändes i benen att det var länge sen jag cyklade i kuperad terräng och mer än 2-2,5 timmar, men det gick rätt bra ändå. Efter turen väntade kaffe och cykelprat i brasvärmen i servicehuset. En riktigt bra eftermiddag på alla sätt. Tack till mina härliga föräldrar som gör det möjligt!

Natten blev desto sämre efter några koppar kaffe för mycket, en gigantisk fullmåne och lite till mans oroligt sovande familj. Vaknade med en kropp och ett huvud som skrek SLITEN och kunde snart konstatera att mitt planerade tvåtimmarspass inte var genomförbart. Ulf körde ute, men jag fick nöja mig med styrka och ett Tabata pass. Kunde genomföra detta vidriga pass enligt plan och mådde därför också rätt jäkla illa ett par timmar efteråt. Men det är ju så det ska va. Ger man inte allt så kan Tabatan lämnas ogjord. Gott att kunna stryka den från veckans program!