Matutbränd, Monarkmood och Morapepp

Mat, mat, mat... jag tror att jag har blivit matutbränd! Efter att ha planerat, handlat och lagat mat till hela familjen varje dag sedan veckan innan jul så börjar jag gå tom på matinspiration. Det liksom bara snurrar nyttiga mattankar i huvudet.

Kräksjukeångest

Såg verkligen fram emot den här veckan när barnen skulle äta lagad mat på dagis fyra dagar. Så lyxigt för mig! Men tji fick jag. Vid lämning igår morse formligen skrek anslagstavlan "KRÄKSJUKAN FORTSÄTTER HOS OSS". Ungarna hade redan rusat in, överlyckliga, så jag kunde bara åka hem igen. Fick förvisso gjort en massa förberedelser inför studiestarten, men det var med ångest major. Så, nu hoppas vi att deras små magar håller stången och håller dem hemma resten av veckan. Det får liksom bara lösa sig med studierna. Jag tappar så mycket mer tid om hela familjen blir sjuk.

Tips om snabb, smidig och bra mat?

Tillbaka till maten. Inser att jag inte kan lägga så mycket kraft och tid på att få ihop nyttig och varierad mat till hela familjen som jag gjort under föräldraledigheten. Det måste till förändring! Så just nu gräver jag åter i mina gamla matböcker. Försöker hitta ett system som kräver minimalt planerande och arbete, men som ändå är nyttigt och prisvärt. Har du tips så är du så otroligt välkommen med dem!

Monarkmood och pepp i snöregnet

Imorgon är det dags för första föreläsningen. Ska bli  kul att komma tillbaka till högskolemiljön och få en massa ny in put i livet. Tyvärr har ingen av mina kursböcker kommit ännu, så jag kan inte börja läsa, men jag har ju annat att pyssla med...

...monarka exempelvis. Har äntligen nått MONARKMOOD, vilket är ett viktigt stadium så här på vintern. Det innebär att den totala monarkångest man känner efter sommarens lyxcykelliv, förvandlats till nån form av acceptans och merbegär. Jag accepterar att träningen numera är allt annat än rolig, jag vet att jag överlever alla pass (även om det momentant inte känns så) och jag vill ha mer! Mer watt, fler pass, mer bett i benen!

Monarkmood

Körde idag ett över/under tröskelpass med syfte att träna styrka, omställning av syreupptag och till viss del Vo2max. Det gick bra. Höjde mina watt sedan senast och krämade ur lite extra de sista fem 15/15 minuterna. Blev inte extremt trött, vilket också är viktigt, för jag klarar inte att bli helt utmattad av varje pass. Det hade såklart varit annorlunda om man bara haft sig själv och sina egna behov att ta hänsyn till och kunnat ligga i soffan sörplandes återhämtningsdryck resten av kvällen.

Igår gjorde jag däremot ett pass som tog riktigt hårt. Drygt två timmar strax under tröskel i snöblandat regn. Tio maxdrag. Massor av pepp för att orka. Fantiserade om upploppet i Mora.

Lyxcykelliv... grönt, skönt och alldeles, alldeles underbart.