Inlägg

Visar inlägg från februari, 2015

Fredagsknockad

Men herrejisses så knockad jag blev ikväll. Den hembakade pizzan med svartkål (nästan lika gott som grönkål) och ett glas rött fullständigt golvade mig. Längtar till soffan och VM-magasinet som börjar om sisådär 30 minuter. Till dess är det Flygplan i rutan.

Hinner knappt med att hjulsnurra längre. Den feta engelska psykologiboken äter upp mig. Tragglar mig igenom den, långsamt och svengelskt, med hjälp av Google Translate. Blir trött i huvudet och får sitta-still-värk i rumpan. Tur att det är intressant. Just nu läser jag om hur man med träning kan bli bättre på att hantera stress.

Den här veckan har också innehållit både muntlig och skriftlig tentamen. Skönt att det är gjort. Nu lägger jag skolan åt sidan i två dagar och njuter av min familj och av att vara ledig!

Har fått till lite träning med hyfsad kvalitet i veckan. Ett pass ute och några i garaget. Två lunchraster har förlagts på Monarken i samband med VM-stafetterna. Båda passen bestod av fyraminutersintervaller, men med olik…

VM-cykling, inspiration, fågelkvitter

Bild
Laddar inför en sen pluggkväll. Har mycket att läsa och dagar och veckor går fort. Det som en gång var marginal har ätits upp. Men jag ska nog reda ut det. Saker och ting brukar ju lösa sig, bara man ger järnet. Tur att det är så otroligt intressant och inspirerande. Just nu läser jag bland annat om hur olika personlighetstyper tar sig an träning.

Förkylningen har äntligen gett med sig och jag har kunnat monarka framför VM-sändningen både idag och igår. När det strular för mig eller jag av någon anledning behöver falla tillbaka på nåt stabilt, så kör jag nästan alltid EB-pass. Gärna ute. Just nu passar det bättre i garaget. Igår körde jag 3x15 och idag 3x20. Kunde höja mina watt idag och kommer förhoppningsvis snart att vara tillbaka på samma watt som innan denna tvåveckors sjukdomsperiod.

Inspiration Har nån gång under veckorna som gått tänkt att om vi åker på något mer nu som förstör träningen så lägger jag ner. Skiter i träningsupplägg och tävlingsambitioner. Jag blir ju så besvike…

Sjukdomstider, vabbruari. Kalla det va du vill, vi är där

Förra helgen åkte vi på kräksjuka, eller ja, egentligen var det nog en hederlig gammaldags maginfluensa. Påmindes om när jag var liten och låg på kökssoffan i hemma i Våxtorp med städspannen och ett glas avslagen Coca cola bredvid mig. Man fick bara dricka pytteklunkar. Den outhärdliga känslan av ett illamående som aldrig verkar ha en ände. Jag har jäkligt dåligt minne, men det kommer jag ihåg.

På torsdagen var vi tillbaka i slag. Barnen på Nyckelpigan och Ulf på jobbet. Jag tränade (och det kändes bra) och pluggade. På kvällen kom det smygande på... kittlingar i halsen. Tung i huvudet. Och kaboom, där satt den som en smäll, familjeförkylning och ny sjukhelg.

Nånstans mitt i hittade vi energi för att fira min pappa som fyllde 70. Konstigt nog kände jag mig inte det minsta förkyld den kvällen. Förkylningen trängdes väl bort av festyran. Obegripligt att min pappa, den ständigt arbetande campingägaren och fotbollsälskaren, blivit 70 år. Siffrornas innebörd förändras med att man själv bl…

Om min kompetens var en fastlagsbulle

Bild
Det är många som frågar mig om vad jag ska bli. Nu när jag pluggar alltså. Borde hitta på något smart standardsvar, för jag lyckas aldrig svara så att den som frågat fattar. Kanske för att jag inte själv vet svaret. Jag ska ju inte "bli" något.

Igår på föreläsningen så berättade läraren om det möjligen framtida sättet att utbilda sig. Att man inte "blir" ett specifikt yrke så som det hittills fungerat. Man formar själv sin kompetens. Många olika faktorer kan avgöra hur någons kompetens slutligen ser ut, men den kommer att vara mer eller mindre unik och det blir upp till varje person att sälja in just sin kompetens på arbetsmarknaden. Jag tycker det här är ett spännande sätt att tänka. Vi blir inte en samhällsfunktion. Vi formar oss själva och vår egen framtid. Vi tar ett aktivt ansvar.

Det är det jag gör. Om min yrkeskompetens är en slät robust bulle, så kryddar jag nu den med mandelmassa och grädde. Jag formar om den, kompletterar, utvecklar den.

Det är otroligt…

Inspiration i TV-soffan

Bild
Det är mycket som kan vara inspirerande. Naturen i dess olika skepnader. En duktig medcyklist eller en bra medmänniska. En livshistoria som sticker ut.

Att känna inspiration kan vara i det lilla. I vardagsmatlagningen. På Monarken. När chokladen ska hållas orörd till helgen.

Men det kan också vara i det stora perspektivet. Inspiration till förändring. Att våga göra val. Eller att vara nöjd och acceptera det (när alla runtomkring ständigt strävar framåt, uppåt, längre).

Vi är i ett sånt där stadium där vi hämtar hem och lagrar mängder med inspiration. Vad vi ska göra av allt är ännu okänt. Det förbrukas ju en del nästan varje dag så här års (ganska mycket i garaget...) och det är onekligen skönt att ha en del på lager när vädret jäklas eller kräksjukan hälsar på.

Jag är ingen TV-soffa typ. Men på vintern gillar jag att sjunka ner en stund framför TV:n några gånger i veckan. Den här vintern är det tre TV-serier som INSPIRERAR mig.

Norges damer mot Falun Svenska skidhjältar   Fam…

En bra dag i studentlivet

Bild
Idag stod det utökad lunchpaus och ett halvdistanspass strax under tröskel på schemat.

Det blev 40 kilometer vacker och brutalt jobbig tryck- och drivcykling på soldränkta, snötäckta och delvis hala stigar. Ofattbart ont i benen sista timmen och kräkkänningar vid Maxi. Tur att jag nästan var hemma.


Vattnet i flaskan var fruset när jag skulle dricka första gången. Ibland ska man ha tur. När jag kom hem väntade samhällsinformation om ledningsläcka och odrickbart vatten. Hittade en sportflaska med några dagar gammalt vatten bredvid Monarken. Tryckte i lite kolsyra och det blev sjukt gott.

En bra dag i studentlivet. Ikväll blir det till att stoppa näsan i böckerna. Vi läser om socialt stöd i arbetslivet och jag fattar varför det där med distansarbete, hemmakontor och telefonmöten inte är så odelat bra ändå. Vi behöver varandra. Vi behöver medmänsklighet.