Sliten solosjua på Långa Lugnet

I lördags gjorde jag då min första start i elitklass på Lugnet i Falun. 62 kilometer backe, stig och sten. Långa Lugnet är absolut en av de mest krävande tävlingar jag kört, men också en väldigt positiv upplevelse som jag tar med mig inspiration och erfarenheter från.

Förberedelser och nya lekkompisar

Vi körde upp med husvagnen sent i onsdagskväll, efter examinationsseminarium på högskolan. Övernattade på en skogsväg och inledde torsdagen med en underbar skogspromenad. Kom upp till Falun på torsdag eftermiddag och gjorde oss hemmastadda. Hjalmar hittade en kompis, William från Funäsdalen, som kom att bli hans följeslagare hela helgen. Så härligt! Och vi fick trevligt vuxensällskap i Williams föräldrar Elin och Ingar.
På fredagen testkörde jag en del av banan, vilket var nyttigt, eftersom den är lite mer teknisk än de långlopp jag kört innan. Den är också mycket krävande med över tusen höjdmeter.

 

Tuffa tjejer och hårda backar

Inför start hade jag två målsättningar:
  • Jag skulle ge allt för att komma med i en bra grupp under den första loopen, som är den minst tekniska men i kilometer längsta (28), och där det är klar fördel att ligga i grupp.
  • Jag skulle VÅGA TÄVLA. GE ALLT.
Jag gillade att starta med enbart tjejer (vi startade en timme före killarna). Det var spännande och rättvist. Sandra Backman trampade iväg sjukt snabbt när startskottet gick och jag kom några meter efter. Lyckades dock sega mig ikapp i den tunga startbacken och på toppen låg jag i andraklungan på cirka fem tjejer. Hanna Bergman och Ida Jansson hade stuckit direkt och jag såg dem aldrig.
Hanna Bergman, Ida Jansson och Julia Karlsson sticker.
Sandra kommer med i andraklungan som snabbt fångade in Julia.

Jag är på väg ifatt Sandra. Bakom mig bla
Linn Gustafsson och Angelica Edvardsson. Foton: Ulf
 
Det var en mycket inspirerande upplevelse att köra i en tjejklunga. Det var proffsigt, det gick snabbt och det var hårt. Det kändes grymt inspirerande att ligga med så duktiga tjejer, flera av dem meriterade MTB- och LVG-cyklister. Det var fight och det gillar jag.
Fick svårt att hänga med i en ganska lång och brant uppförskörning när Sandra borrade på bra i täten. Tvingades släppa några meter, men lyckades gå ikapp i skogen. Hade dock för mycket syra i benen och fick successivt släppa meter efter meter.

Solosjua i mål

Körde loop 2 och 3 solo. Såg ingen annan tävlande. Men det gjorde inte så mycket på denna typ av bana. Det var väldigt mycket stig med rötter, stenar, lerhål och under sista loopen mycket upp- och nerför, doserade kurvor, spänger, hopp och andra konstruerade inslag som gjorde att det var hundra procent fokus på stigen. Var glad över att inte ha sällskap av massor av killar. Kände punkasymptom med några kilometer kvar, men valde att köra på. Kom inte ifatt någon, men blev heller inte ikappkörd, vilket jag är nöjd med, för jag var väldigt sliten.


Jag blev 7:a av 13 startande på tiden 3.00.55. Cirka 20 min efter imponerande Hanna Bergman. Hennes tid hade räckt till en 37:e plats i Herr Elit. Hon är grym! Och flerbarnsmamma! Jag är nöjd med min prestation och jag klarade att leva upp till mina mål för dagen. Men jag vill såklart mer.
Efter målgång visade det sig att jag hade dubbelpunka. Mitt livs första punktering faktiskt.

Galenskap

Direkt efter målgång fixade vi käk och i hällregn packade vi ihop ungar, cyklar och husvagn och begav oss till Jönköping. På söndagen väntade ännu ett långlopp, Cykelrallarn mellan Bottnaryd och Hallby…

…men det är en helt annan historia. Man kan säga att det blev en smått galen cykelhelg.
Hjalmar på den fina barnbanan på Lugnet.

Signe tjöt av förtjusning på storebrors cykel
i pumptrackbanan.