Upp och ner, syra och blod på Ränneslättsturen

Ränneslättsturen igår. Mör kropp idag. I huvudet maler tankarna... så nära en pallplats i elitklass. Jag bestämde mig för start i mitten av veckan. Efter besked från provtagning att mina återkommande halsproblem inte är "farliga". Ulf har haft en mindre förkylning och fick nöja sig med att supporta mig - och vilken support! Han är min hjälte. Vi for upp med vagnen dagen innan och ställde oss vid TC. Fick en fin kväll i ett soldränkt Eksjö och jag kände mig laddad och tävlingssugen. Fick genom subjektiv seedning enligt Långloppscupens regler tillgång till startfålla 1, vilket såklart var en förutsättning för att jag skulle kunna ge favoriterna Sandra och Ivanda en match.

Energi innan start

Jagar, vurpar, blöder, jagar

Kom bra med i starten som var lite småläskig. Hög fart, trängsel och väldigt mycket damm som gjorde det svårt att se. Såg en riktigt ful vurpa precis framför mig. Låg som första tjej ett tag, men blev snart omkörd av Sandra som erbjöd sitt hjul. Kunde dock inte gå med i hennes fart. Efter nån mil kom Ivanda ikapp och jag la mig på hennes hjul. Såg att hon var mör i benen och tänkte hängt på Mackes hjul när han kom farande, men var feg och litade inte på min kapacitet.

Tappade Ivanda efter ett tag, men bestämde mig för att gneta på. Jag hade inte gett upp andra platsen. Ränneslättsturen är lång (78 km) och mycket händer i kroppen under ett så tufft lopp. Har man tur så är den egna kroppen stark och uthållig. Tyckte att stigcyklingen flöt på bra. Kände mig säkrare än förra året, men jag kände också att det gick lite långsammare än jag ville. Hade svårt att hålla fast vid bra grupper. Men så plötsligt ser jag henne! Hon är strax framför mig. Kanske 10-15 man fram. Och då... FAN... hjulen glider undan i hög fart och ett ögonblick senare ligger jag blodig och dan på marken. Upp igen, känner efter i ett ögonblick, det är okej. Jag jagar vidare, men hon är såklart borta.

Jagade på och fick tider som sa att hon var cirka 30 sekunder före mig. Sandra det dubbla. Men i den tekniska delen av andra loopen tappade jag tid. Kom bak några killar som inte låg på tillräckligt hårt. Blev bekväm och tänkte att jag skulle spara kraft. Jag tappade på tok för mycket tid och där tappade jag också chansen till en andra plats. Trampade vidare för en pallplats. En dröm såklart. Efter skidstugan hör jag plötsligt speakerns röst som säger att Therese Lindqvist ligger en minut bak mig. Hade inte en aning om att hon låg så nära. Blir stressad och gör ett skitmisstag. Lägger mig i ett lerhål och får kedjestrul. Tar tid att få ordning på kedjan och Therese försvinner förbi. Tappar flera minuter. Men bestämmer mig för att inte ge upp. Allt kan hända! Kör som en galning. Drar fram klungor av killar på vägarna in mot byn. Men jag ser ingen rosa tröja framför mig. Hon gör ett bra avslut och jag är chanslös. Tröttnar såklart och tar mig trött och besviken i mål. Ser i min Suuntoklocka efteråt att jag legat på vansinniga pulsvärden under stora delar av loppet. Borde gett bättre utdelning. Hoppas att det lossnar snart.

För teamet blev det en galet bra dag. Sandra vinner Dam elit, Jerry vinner H30 och Martin vinner H50. Jag blir fyra och Alexander femma i H40. Flera andra CKX:are gör också toppenbra prestationer. Reflekterar över att det är så himla trevligt med den gemenskap som finns mellan Skåneklubbarna. Längs banan ges det hejarop och stöd mellan åkarna från de olika klubbarna och i start- och målfållan snicksnackar man. Det gör en sån här dag rätt bra trots tappad pallplats och ömma sår.

Som han hejade och grejade, min kille.

Det gäller att hålla henne på bra humör.
Under tävling äts det mycket.