6 december 2015

Mamma och idrottare - självklart!


Signe och jag på Take Care 2013
Imorse dök jag på en ledare i Aftonbladet som handlar om de tuffa och orättvisa villkor som gäller för elitsatsande idrottskvinnor som väljer att skaffa barn. Ledaren var ett resultat av att bland annat Sanna Kallur diskuterat frågan i Skavlan och att Maria Rydqvist svarat på frågor i ämnet och bloggat om det.

Hjärtefråga

Just föräldraskap och idrott är ju en av mina hjärtefrågor. Inte för att jag engagerar mig i frågan utifrån ett ekonomiskt perspektiv, så som de som lever på sin idrott gör, utan för att jag menar att det ska vara självklart och premierat med kvinnor som vågar och vill kombinera intresset för träning och hälsa med att bli mamma.

Det är extremt tufft att bli mamma och samtidigt fortsätta eller (som i mitt fall) påbörja en ambitiös idrottssatsning. Varför?
  • Din kropp förändras under en graviditet och det kräver gediget arbete att komma tillbaka.
  • Du måste vara hängiven. Det finns alltid någon som anser sig ha fullständig rätt till dig 24/7.
  • Du är annorlunda och ensam. När andra mammor fikar, kör du bålstyrka.
Det är en fantastisk möjlighet att bli mamma och samtidigt fortsätta eller påbörja en ambitiös idrottssatsning. Varför?
  • Du kommer förmodligen aldrig att bli mer motiverad än efter en graviditet.
  • Du kommer att känna dig som en gladare, bättre och starkare mamma om du tar små pauser från mammandet och bara ägnar dig åt dig själv.
  • Du har möjlighet att forma dina dagar som du vill under mammaledigheten.


Mammakroppen är grym


Mina erfarenheter av att börja träna efter graviditet är dessutom väldigt positiva. Det händer så mycket bra saker i kroppen ett antal månader efter att man fött barn. Och jag kände mig som en vrålstark urmoder. Amma, träna, äta, amma, träna, äta.... kroppen på högvarv, men samtidigt så lugn. Två månader efter Signes födelse gjorde jag mitt första test på min kondition. Den var såklart sämre än innan graviditeten. Ett halvår senare visade jag bättre testvärden än någon gång innan och ett drygt år efter Signes födelse nådde jag testvärden som jag inte trodde att jag var kapabel att nå.  Mammakroppen överraskade sig själv rejält.

Så, idrottar du, längtar efter barn, men tvekar? Gör inte det!

PS Jag vill verkligen understryka vikten av att varje mamma lyssnar på sin kropp och sin egen lust till träning. Vi gör det för att vi mår bra av det och vi gör det på vårt eget sätt, med största ödmjukhet inför de påfrestningar våra kroppar varit med om.





4 kommentarer:

  1. Kloka ord! Jag påbörjade min satsning när vi fått vårt första barn, och visst är det tufft men samtidigt så går det. Nu är ju jag man så jag slipper ju graviditet, amning mm, så har det ju lite lättare:-)

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Tack Samuel! Jag tror att det är främst under det första året som det är någon nämnvärd skillnad mellan att vara mamma eller pappa - därefter är nog kraven på oss som föräldrar desamma. Och det viktigaste för alla oss är nog att den man skaffat barnen med antingen har full förståelse eller delar passionen=)

    SvaraRadera
  4. Så är det, för har man inte stödet hemifrån så är det nog kört.

    SvaraRadera