Båren på Billingen

Någon har lagt en plastfilt över mig. Gnuggar mina ben, min rygg och rumpa. De letar efter ett telefonnummer att ringa. Jag försöker säga Ulfs nummer, men mina läppar bara darrar.  De trycker in en filt mellan mig och den kalla, blöta marken. Jag försöker resa mig, men min kropp rör inte sig. Jag känner tårar på min kind. Bara inte barnen kommer. Jag hör kända röster. Jessica. Hon har Ulfs nummer. De pratar om att ringa efter en ambulans. Jag försöker säga att det inte behövs, jag är bara lite trött. Men det blir bara tankar, inga ord. Bara inte barnen kommer. Jag hör Ulf. De lyfter upp mig. Det känns konstigt. Att bli lyft. De lägger mig vid en varm fläkt. Det är skönt. Sakta kommer kraften tillbaka. 

Först tänkte jag hoppa över den här hjulsnurren. Vad ska man skriva när allt går så käpprakt åt skogen så man avslutar dagen på bår? Men så tänkte jag om. En blogg som bara berättar goda stories är ingen bra blogg.

Fredag i Skövde. 20 grader varmt, snustorra stigar och gott campingliv. Jag kände mig lite tröttare än vanligt, men tänkte inte så mycket på det. Ungarna lekte och vi drack kaffe i solen.

Cykelkillen!
Lördag morgon på samma plats. 3 grader och regn. Svinkallt! Misär! Hjalmar kör sin tuffaste bana nånsin och gör det så bra! Han är överlycklig! Mormor får ta Signe till husvagnen för lilltjejen fryser så hon skakar. Jag värmer upp så gott det går i kylan. Ulf skjutsar mig till starten i centrum. Byter cykelskor precis innan vi hoppar in i bilen. Orutinerat! När jag kör cykeln till startfållan märker jag att det är fel på klossen. Panik! Han får köra tillbaka till campingen i ilfart. Men hinner! Starten går, men är kaotisk. Det sägs att det var tjuvstart.

Trampar luft, full av mjölksyra

Jag känner nästan direkt att nåt är galet. Hundratals killar passerar. Jag trampar luft, full av mjölksyra. Når toppen som fjärde dam. Tänker att det släpper. Kör på. Passerar en tjej. Snart kommer Sandra ikapp. På banvallen säger jag till Sandra att vi ska hjälpas åt att dra så att vi kommer ikapp tjejerna där framme. Men jag klarar inte att gå fram och dra. Sandra drar både mig och ett gäng killar. Vi går in i skog och kör hårt på de krävande stigarna. Det är grymt roligt. Gör ett misstag i ett stenparti och plötsligt slinker Ivanda förbi. Jagar ifatt och så ligger vi tillsammans alla tre. Vi kör hårt i Öglundabacken. Jag känner mig frustrerad. Jag försöker trycka på, men det händer inget. Snart efter backen går vi ut på grusväg. Har kört cirka 30 kilometer. 48 kvar. Då är det någon som stänger av min motor. Vrider om nyckeln och häller ut bensinen.

Strupen och jag

Trött och trögtänkt

Jag tvingas gå ner i puls. Rejält under tröskel. Massor av åkare passerar. Men ingen tjej. Ropar till Ulf, som langar på hundra ställen den här ruggiga dagen, att det inte känns bra. Han ropar att jag ska skita i det. Trampar på. Tänker att jag går av vid varvningen. Men kan inte bestämma mig. Pappa står i skogskanten och hejar. Tusen tankar mal i huvudet. Jag vill så förbaskat gärna köra genom den där Strupen.

Jag borde brutit. Jag borde varit klok och vuxen. Men jag var trött och trögtänkt. Tog mig till mål. 40 tuffa kilometer. Uppför den långa, långa Billingebacken. Genom den där Strupen. Ensam och besviken. När jag närmade mig mål orkade jag inte längre hålla uppe överkroppen. Det var dimmigt när jag körde genom bågen. Och tyst. Jag stannade min cykel. Tryckte av min Suunto. La mig ner på marken. Fy fan.

Tack alla ni goa cykelvänner som hjälpte mig. Nästa gång finns jag för er! Och grattis till alla fina skånska prestationer - grymt!

Förmodligen var det en lättare halsinfektion som ställde till det för mig. Så känns det idag iallafall.

Dagens snurr
  • Min mekaniker!
  • Hjalmars lycka!
  • Mammas mat!
Dagens fnurr

  • Den illbatting som vred om nyckeln och hällde ut bensinen. 

Kommentarer

  1. Låter som du är mycket piggare idag! Jag letade ICE band på handleden o telenr på nrlappen men hittade inte :(
    Önskar dig lycka till på nästa tävling! Vi ses

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Caroline! Jag är piggare, men har nåt strul i halsen. Konstigt, jag tror det var första gången jag glömde fylla i telefonnummer på nummerlappen. Det gör jag alltid annars! Vi ses!!!

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Oj det var en mindre roligt beskrivning. Hoppas du kryar på dig snart /Jörgen Andersson

    SvaraRadera
  4. Oj det var en mindre roligt beskrivning. Hoppas du kryar på dig snart /Jörgen Andersson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jörgen!!! Det gör jag! Cykla lugnt, vi ses ;)

      Radera
  5. Fy tusan. Snacka om att kämpa dig i mål. Hoppas det känns bättre snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jadå, det är bättre=). Lite trött dock... men får ju skylla mig själv liksom=)

      Radera
  6. Fy fasiken! nästan fem mil på tom tank är galet... men ibland kan ett lite för hårt pannben låta kroppen betala priset i slutändan. Grymt starkt och hoppas på snabb återhämtning så syns vi i skogen. /Jesper Bengtsson

    SvaraRadera
  7. Tur att det hände där det hände då. Bra kämpat!

    Med vänlig hälsning, närmsta grannen på campingen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ronnie - snällt att du skickar en grannhälsning=) Hoppas det gick bra för dig!!! ?

      Radera
    2. Nja, jag hade halsont på lördagsmorgonen och startade ändå... Sen under loppet så tog luften slut ungefär halvvägs, gick imål på 3.55 och under söndagen när vi åkte kom febern, fick stanna 4ggr och sova 1h varje gång på vägen hel till Stockholm. Så nu ligger jag däckad hemma istället.... :(

      Radera
    3. Å fy bubblan! Krya på dig!!! Synes på stigarna (eller campingarna) i sommar!

      Radera

Skicka en kommentar