Leran tog benen på Lugnet
 |
| Jag, Erika och Angelika jagar tätkvartetten. Foto: Lina Börjes |
Anlände till Falun torsdag natt. I ösregn... igen. Hjalmar hostade sig igenom natten och vi sov typ fem timmar efter en lång dag och åttatimmars bilresa. Checkade in på Lugnets camping på fredagmorgon. Där väntade mormor och morfar - vilka supportrar! Jag måste bara säga det: Jag älskar Lugnet! Här finns allt jag behöver... bra camping, bra lekplats, bra MTB-stigar och en lunchrestaurang som serverar ätbar mat.
Coachen och jag IRL
Träffade min coach Emma från Toppfysik "IRL" för första gången och rekade lite bana. Svårt att reka en bana på 62 kilometer och över 1000 höjdmeter, så vi fokuserade på ett par stigar. Det var så härligt att cykla med Emma och jag önskar att jag kunde gjort det oftare, jag tror det hade gjort cykelnellie gott.
Jag kände mig sugen på att tävla den här helgen. Men det var förbaskat synd att det massiva regnandet delvis förstört Lugnets stigar. Jag förstod att det skulle bli väldigt tufft i leran. Och i det startfältet. Min plan var att gå ut hårt i startbacken och försöka gå med tätklungan, för att sen försöka spara lite kraft till de två avslutande, väldigt tuffa looparna.
Egen start och jakten på tätklungan
Damklasserna startar separat på Lugnet, så startmomentet blir väldigt spännande. Jag kom iväg skitbra, det är det jag är mest nöjd med över hela loppet. Klarade inte att gå med de fyra bästa tjejerna i backen, men gick ikapp tätklungan tillsammans med Angelika. Fick dock släppa direkt och fick istället sällskap av Erika Jepson från CKX (D30-segrare). Erika var stark och vi försökte ansluta till tätklungan under några kilometer och var ganska nära, men lyckades inte. Sen gled de ur vårt sikte ganska snabbt. Hann dock skymta att Angelika såg ut att hänga löst. Vid första varvning hade det blivit ett avstånd mellan mig och Erika och jag fick tid på att Angelika var nära. Kände mig pigg och gick ikapp henne direkt på Jungfruberget. |
| Foto: Lina Börjes |
Leran på Jungfruberget blev för tuff
Men de leriga och tekniska stigarna på Jungfruberget blev för svåra för mig. Angelika hade högre fart i leran och i slutet av loopen hade hon fått ett avstånd som jag inte kunde täppa. Jag kände mig ändå pigg när jag varvade andra gången och hade absolut inte gett upp femteplatsen. Men då stumnade benen. Väldigt snabbt och väldigt påtagligt. Så här i efterhand så är min tes att min bristande erfarenhet av att cykla i såna här förhållanden, i kombination med att jag cyklade hardtail (vilket jag inte heller är van vid), tog för hårt på mina ben. Jag hade inte en chans att höja farten på den avslutande loopen som är tekniskt enklare, men väldigt kuperad och krävande. |
| På startlinjen med bara tjejer - gilla! Foto: Caroline Olsson |
Besviken sexa
Jag var väldigt besviken på min egen insats efter målgång. Jag trodde att jag skulle kunna vara lite närmare segrartiden. Under några timmar kände jag mig mest patetisk... en arbetande småbarnsmorsa som håller på att lära sig cykla kanske helt enkelt ska hålla sig i veteranklass? De tjejer jag mötte i lördags har landslagsuppdrag, OS-meriter, lever mer eller mindre som proffs, tävlar utomlands... är grymma helt enkelt!
Jag är fortfarande besviken, men med viss distans så kan jag också se lite mer nyanserat på det. Jag har fem tjejer före mig, 28 efter mig i resultatlistan. Jag lyckades hyfsat med den plan jag hade och jag var tillräckligt fräsch för att "vara närvarande" under hela loppet.
Nu vill jag bara träna hårt och mycket några veckor så att jag får tillbaka den fina känsla jag hade i kroppen på Lidingö.
Egen damstart på Ränneslättsturen?
I fredags blev jag för övrigt uppringd av arrangören för Ränneslättsturen. De diskuterar att testa egen damstart. Självklart uttryckte jag mitt fulla stöd. Efter den otäcka olycka som Samuel Brännlund råkade ut för på Lugnet, så tycker jag att frågan blir än mer angelägen. Samuel blev prejad av en ca 30-kilo tyngre cyklist i hög fart på grusväg. Starten i Eksjö var riktigt läskig förra året och vi tjejer låg då bland hundratals killar, som alla är större och väger 20-40 kilo mer än oss, i hög hastighet och utan att egentligen se något annat än hjulet framför. Klart man känner sig jäkligt utsatt och otrygg. Egen damstart är egentligen också en säkerhetsfråga.Och drömmen som fått sig en törn
Och så var det de där lärdomarna. Eller egentligen är det väl mer en dröm som har fått sig en törn. Vi älskar ju vårt husvagnsliv. Åka på tävling med kidsen. Alla är med! Men de senaste två turerna; lerfesten på Lugnet och helveteskylan i Skövde, har fått oss att inse att vi inte riktigt klarar av det. Det blir för tufft med så långa transporter, förberedelser, tonvis med tvätt, förkylda ungar, skitiga cyklar... etc för bara en helg och sen jobb igen. Vi behöver nog planera lite annorlunda framöver.Nu är det nya tag! Firade det med ett QOM på testslingan och med att cykla över en stam som jag aldrig vågat testa att ta mig över innan! Och här hemma är det medelhavsvärme och underbart!
Långa Lugnet - Damer Elit
1. Jennie Stenerhag Falu CK / ÅBRO 2:48:26
2. Ida Jansson Falu CK / Team Lapierre Sweden 2:48:36
3. Isabelle Söderberg Team Ormsalva Elit 2:52:50
4. Julia Karlsson Varbergs MTB / Team Lapierre 2:55:34
5. Angelica Edvardsson Föreningen Cykloteket RT 3:06:27
6. Nellie Larsson CK X / Cykelmagneten 3:09:22
7. Fanny Kjellqvist Godegårds SK 3:20:41
Fler resultat från Långa Lugnet >>
Jag tycker du är grym! Är lite stolt över att ha en så tuff och stark kollega.
SvaraRaderaTackar Peter - så kul att du är här!
Radera