Prestera bäst när det betyder mest – mitt 2016

Hur summerar man en cykelsäsong? Månader med träning och tävling. Starka ben och skitinsatser. Hur sätter man ord på all inspiration, förväntan, nervositet, ångest, glädje, spänning, smärta, lycka som rusat genom kroppen? 

Jag ska försöka. Här kommer den korta varianten: Jag lyckades prestera bäst när jag ville det som mest.

SM-silver i XC Maraton i Ånnaboda 11 september 2016

Ny coach, nytt samarbete och nya cyklar till andra året i elit

Det var flera viktiga ingredienser som var nya inför den här säsongen; framförallt en ny coach med en delvis ny träningsfilosofi och ett samarbete med Cykelmagneten som gav mig möjlighet att cykla på nya cykelmärken: Santa Cruz/Juliana och Wilier.

Att tävla i elitklass gjorde jag däremot för andra året. Mina mål för säsongen var såklart att göra bättre resultat än 2015. Men jag visste också att det andra året ofta är svårare än det första. Jag försökte att hålla nere förväntningarna på mig själv, men det var svårt, för jag ville så fruktansvärt mycket.

Bra start, men sen tvivel

Och det började bra! Andraplats på Lidingö MTB. Yes! Träningen hade gett bra resultat, jag var på banan och redo för långloppscupen. Då kom smällen. Urusel cykling och ihopklappning på Billingeracet. Det var första gången i mitt liv som jag pressade min kropp tills den sa stopp och det var inget jag tycker du ska testa. Var rätt stukad ett par dagar, men snart på cykeln igen. Men inte heller nästa långlopp, Långa Lugnet, gick särskilt bra. Tappade redan i startbacken och både tekniken och uthålligheten svek. Jag började tvivla. Efter alla försäsongens kalla, jävliga distansturer, plågsamma monarkintervaller, tidiga gympass… blev jag inte bättre än så här?


Teknikträning och Juliana Joplin har gjort mig bättre på stig

Min träning det här året har sett annorlunda ut än tidigare. Exempelvis fokuserar jag mer på cykelteknik. Varje vecka kör jag minst ett pass där jag övar teknik. Jag har också satsat på några pass med tekniktränare. Troligtvis är det en kombination av träning och att jag kört på en riktigt bra stigcykel, Juliana Joplin, som gjort att jag successivt tagit steg framåt under året. Jag började känna att tekniken förbättrats på Ränneslättsturen, där jag orkade hålla hyfsad fart trots att banan består av mycket stig.

Första teknikpasset på Juliana Joplin - love

Andraplatsen på Ränneslättsturen var en vändpunkt. Äntligen kändes det bra även på tävling! Då kom dunderförkylningen. Tappade ett par veckors tävling och träning och massor av fin semestercykling. Men lyckades bli frisk till en av årets bästa tävlingsupplevelser: Fjällturen. Det blev en härlig racedag med fin fjällcykling och massor av härliga människor. En av sommarens höjdpunkter!

Mickelina Räv väntade på Signe i målfållan


Cykelvasan – damstart, tätklunga och solokörning

Jag lyckades prestera bäst när jag ville det som mest. Du som Hjulsnurrläsare vet nog att Cykelvasan har en speciell plats i vårt cykelliv. Liksom 2015 körde jag Finnmarksturen helgen innan. Fick med mig en lite snöplig fjärdeplats (efter förlorad spurtstrid), men framförallt ett kvitto på att formen började krypa sig på… Som vanligt blev det lindvallenliving veckan innan Vasan. Mycket cykel, cykelfolk och cykelkärlek. Men lugnare än tidigare år. Barnen lämnades hos mina föräldrar i Moraparken redan på torsdagen och vi kunde fokusera på prepp; langaplanering, väckningspass, vila och mat.

Nytt för i år är att vi damer har fått egen start i flera tävlingar. Jag vill säga att Cykelvasan var den tävling där vi verkligen fick bevisa att det är rätt väg att gå. Det blev en helt fantastisk tävling och vi tjejer visade verkligen hur professionellt vi tävlar när vi får göra det utan killar. För mig blev det körning med tätgruppen halva sträckan och solokörning resten. Grymt stöd av publiken genom hela Moraparken och längs upploppet – en stark upplevelse! Gick i mål som fyra och hundra procent nöjd. Som vanligt väntade vasafamiljen med fika och vasahäng i Parken. I love it.

SM-silver!

Hade planerat flera tävlingar mellan Cykelvasan och långlopps-SM, men det blev inte så. Istället blev det vila, träning och mästerskapsfokus. Och med facit i hand så blev det bra. Jag gjorde ett av mitt livs race i Ånnaboda. Tekniken stämde, kroppen var stark och jag klarade att köra taktiskt. Har tidigare två SM-guld i D30 i bagaget, men det här var något helt annat. Att få stiga upp på pallen i elitklass och ta emot silverpengen – det var en riktigt bra känsla och ett kvitto på att jag satsar rätt.

Medaljer och resultat i all ära. Det är ändå all den kärlek och allt det stöd jag omges av som är mest värdefullt. Och alla upplevelser som vårt cykelliv ger oss. Team Larsson har haft en fin cykelsäsong och vi ser redan fram emot nästa.

Tack barnvakter, langare och campingkollegor för ALLT!

Tack Göran på Cykelmagneten för att du har trott på mig och min cykelsatsning. Tack Paul för all mekhjälp. Ni har helsikes bra cyklar – det är då en sak som är säker!

Tack Emma för i år. Det här var bara början ju.

Tack Ulf – min mekaniker, manager, langare, filmare, träningspartner… ja, nu räcker det, men ni fattar nog. Jag hade varit chanslös utan denna man.

Team Larsson säsongen 2016
Barnvakter, kockar och numera också langare - de är bäst!
Utan honom hade det inte
blitt bra helt enkelt 





Kommentarer