Knysna Bull - tvåa efter två etapper - och att träffa på ett gäng babianer på stigen



Att köra mountainbikerace flera dagar i rad - eller i många timmar - är stort i Sydafrika. 57 etapplopp finns det att välja och vraka bland. Inför starten på etapp 1 pratade jag med tre kvinnor. Hälsosamma, men inte extremt vältränade. De kör Knysna Bull inför en 9-dagars (!) tävling som de ska köra. Sådär är det här. Vanliga motionärer utmanar sig själva på ett sätt som vi inte gör i Sverige. De plågar sig inte, utan gör det för att ha trevligt. Efter etapperna äter alla tävlande tillsammans, dricker nån öl och snackar skit. Atmosfären är lättsam, alla är glada, trevliga och hjälpsamma. Det är en jättefin upplevelse att köra här i Knysna, jag blir väldigt imponerad och inspirerad. Etapplopp vill jag ha mer av!


Prolog - en udda upplevelse

Prologen på torsdagkvällen var ganska skum. Inte så mycket att orda om. Vi körde inne i samhället, tog de mest underliga vägar på järnvägsspår, genom en cykelverkstad, bland gravstenar och snurrade till slut ett varv i ett parkeringsgarage. Jag startade i en hop med cyklister och ja, det var kanske inte optimalt... men, jag är här för upplevelsen så jag svalde snabbt den lilla frustration som bubblade upp inombords.



Starten för samtliga etapper går några mil utanför byn. Jennie och Craig har cyklat nån morgon, så därför åker jag med Fred, kommissarien. Det är en trevlig och entusiastisk cykelälskare som gärna berättar allt om sydafrikansk mountainbike, vilket är jätteroligt. Han ger mig dessutom lite tips om banan.

Etapp 1 - 36 grader varmt och tunga ben

Den första etappen - 74 km och cirka 1400 höjdmeter - var rätt tungcyklad. Mina ben var tunga och det var varmt, 36 grader. Kom att köra nästan hela etappen helt själv, vilket blev lite tråkigt. Hade sällskap av ett mixat lag och blev något överraskad när han konstant puttade henne i uppförsbackarna och hon höll i hans ficka och fick draghjälp på platten. Blev lite sur först, det där är ju fusk! Men insåg att man inte ska jämföra tider mellan solo- och teamåkare, eftersom förutsättningarna blir väldigt olika och man inte tävlar mot varandra. Kom i mål som tvåa, tre minuter Theresa Ralph.


Etapp 2 - branta backar och babianer

Etapp två - 68 km och 1300 höjdmeter - blev en en helt annan upplevelse. Dels var banan roligare och dels var min kropp mycket piggare. Vi gjorde alla höjdmeter de första 40 km, så det var rejält krävande klättring med riktigt branta uppförskörningar och ganska ruffa nedförskörningar (bra träning för modet). Körde uppe på bergstopparna och med låga moln och lätt regn, var det riktigt svalt stundtals. På vägen nerför bergen och in mot målet bjöd banan på några riktigt fina stigpartier i regnskogen. På ett ställe möttes jag av ett femtiotal babianer som klättrade runt i träden och tjoade. Festligt! Hade sällskap av en kille idag, vilket var mycket roligare än att tugga helt själv. Hade kunnat pressa mig lite hårdare idag, men tyckte samtidigt det var gött att inte vara helt utpumpad. Men, hade jag vetat att Theresa gick i mål bara minuten före mig idag, så hade jag nog köttat på lite hårdare.

Imorgon väntar sista etappen. Den sägs vara jättefin. Jag är nu fem minuter efter Theresa, men med en betryggande ledning till tredjeplatsen. Mitt huvudfokus blir att försvara andraplatsen, men får jag chansen så kommer jag självklart att ge henne en match!

Tips till cykelentreprenör! Här lämnar man in sin cykel efter etapperna och får den tvättad och servad för en billig peng. Jag gjorde det efter första etappen - kanonbra när man är trött!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lämnar cykeluppdraget - regional utveckling väntar

Nytt jobb, cykelpendling och tillbaka på stig - och du, vi ses väl på Alliansloppet?

Avsliten hälsena - ingen stigcykling på länge - men jag kommer tillbaka