Epic ride, the Beast och en himla massa höjdmeter

Tisdag eftermiddag i Montecorto. Blå himmel och fågelkvitter. Benen i högläge efter en ganska hård körning uppför The Beast tidigare idag. Allmänt mör, men mätt och nöjd. En rejäl portion pasta bolognese, två koppar kaffe och en generös chokladbit har slunkit ned. Och det smakade himmelskt!

Vi är tre dagar in i vår träningsvecka. Jag har gjort ett lugnt, kortare pass på 65 kilometer och två "riktiga" distanspass. Cirka 280 kilometer och lite mer än 6000 höjdmeter har jag hittills skrapat ihop. Bra start på veckan!

Måndag - epic ride - 117 km

Vi är i "long group" i sällskap av guiden David samt Matty från Liverpool. Vi lämnade Montecortos soldränkta torg prick 10. Rullade ut på lugna, tysta småvägar. Ulf och jag hade planerat att köra i zon 2, dvs på lägre puls, enligt Emmas program, som jag försöker kombinera med med arrangörens upplägg. Självklart gick pulsen upp i de långa uppförskörningarna, men jag lyckades hålla igen och gick som mest upp i zon 3. De två första timmarna kändes kroppen skit. Men känslan blev bättre och bättre och det kom att bli en av mina bästa, härligaste och vackraste distansturer på länge. Enda kruxet var att jag fick "burning feet" redan tidigt och det gjorde riktigt ont i slutet. Rullade in i Montecorto efter fem timmar, 117 km och drygt 2400 höjdmeter. Kunde cyklat en timme till. Bra känsla.

Tisdag - the Beast - 102 km

Idag vilade Ulf efter två hårda dagar (han körde riktigt hårt i söndags). Så det var bara jag och de två ynglingarna. Vi började med en helt magiskt fin sju kilometer lång klättring upp till byn Grazalema. Skulle enligt plan ligga i zon 3 idag och kunde därmed hänga på pojkarna lite bättre i backarna. Nedför susar de däremot ifrån mig rejält. Jag är riktigt usel på serpentinkörning och jag tycker verkligen inte det är kul. Efter knappa två timmar tog vi en snabb kopp kaffe vid foten av the Beast, en 15-kilometer lång, beryktad klättring som är sådär lite speciell. Ulf dök upp i vår hyrbil - han är ju för go, alltid där och peppar mig. Gav mig så ut på jakt efter min Stravatid från 2016. Fick en fin klättring, med David (som var trött idag) på mitt hjul. Fixade Stravatiden och njöt en stund av utsikten från toppen av besten. Gled tillbaka mot Montecorto via vårgröna Oak Tree road och lämnade in cykeln efter fyra timmar, 102 km och 2340 höjdmeter. Ont i benen. Hungrig. Glad.