13 juni 2017

142 omkörningar, en sjujäkla hoj och mental vinst - trea på Lida Loop

Jag och Felicia på stigen Diagonalen
Jag skulle kunna skriva en roman om Lida Loop. Det är så mycket bra från den gångna tävlingshelgen som jag tar med mig. Som att det är så otroligt mysigt att dra iväg med sitt hus på hjul och leva hundra procent cykelliv i tre dagar. Eller hur trevligt det är att sitta i gräset mellan fricampande cykelvänner och snacka träning, däckval, langning... medan barnen leker. Men jag har bara tågresan Laholm-Göteborg på mig, på väg till jobbmöte i dagarna två, så det får bli fokus på racet.

En mental resa på Lidas berghällar tar sin början...

Jag hade inte kört Lida Loop innan. Men jag hade hört att det är det mest tekniska långloppet i cupen. Jag hade också hört talas om starten som går rakt uppför en slalombacke.

Vi smög in på Lida friluftsområde sent på fredagen. På morgonen gav jag mig ut för att reka bana - vilket skulle visa sig svårt, eftersom banan inte var helt uppmärkt. Men jag kunde köra på vissa av de mest tekniska partierna och uppför slalombacken. Efter rekandet kände jag mig låg. Misstrodde min förmåga att köra fort över sönderskurna berghällar och stora rotsamlingar, vilket jag är ovan vid. Såg framför mig hur de mer explosiva tjejerna drog ifrån mig redan i startbacken. Ulf blev irriterad på att jag tryckte ner mig själv. Själv kunde jag omöjligt hitta den där tävlings-jäklar-anamman, ville mest gömma mig under en gran.

...fortsätter uppför en slalombacke...

Men till start kom jag. Tillsammans med 14 andra grymma tjejer i elitklass. Nervös. Vi hade egen damstart, åtta minuter efter herrarnas tävlingsklasser. Och uppför slalombacken trampade vi. Jag tappade ett par meter innan vi var uppe, men trampade direkt ikapp tätgruppen med Jennie, Åsa, Felicia och Louise. Jag försökte att spara kraft på de lättåkta partierna för att ha energi till stigpartierna. Åsa var pigg. Jennie stark som alltid, men verkade lite mör efter att ha kört ett distanspass dagen innan. Felicia var den mest defensiva och Louise försvann ganska tidigt. Efter sju kilometer susade vi förbi den första herråkaren.

I slutet av loop ett gick vi in på den första berghällskörningen. Det kändes bra! Eller rättare sagt, det var brutalt kul. Vi körde ganska hårt och jag hängde med! Ropade på killarna som dök upp framför oss, passerade dem till höger och vänster, det var hetsigt och bökigt, men skoj!

Vi fortsatte passera herråkare, men det var inte alltid helt enkelt att komma förbi. Det var trots det en god stämning i skogen och mycket kommunikation åkare emellan. Tack alla herråkare som vi trängdes med för att ni visade stor hänsyn och för alla glada tillrop!

Åsa, jag och Felicia vid varvning.
Foto:Erika Pihl

Det fortsatte kännas bra. Min cykel gick så fruktansvärt lätt och fint på de stökiga stigarna - ni vet när man känner sig som ett med sitt fordon. Den känslan var det. Och jag älskar min singelklinga. Någonstans runt 30 kilometer kör vi på ett långt, krävande stigparti. Många killar runt oss. Jag gör ett litet misstag. Tappar några meter till Åsa. Jennie går förbi och täpper, men jag klarar inte att täppa direkt. Känner mig lite sliten, men krigar på. Men plötsligt har luckan växt, det har kommit killar mellan oss på stigen och... de är borta. Nu är det jag och Felicia.

...och förbi 142 karlar

Ut på sista loopen. Ulf har precis langat. Foto: Henrik Öijer
Vi kör tillsammans, växeldrar. Men tempot sänks och jag förstår att vi förlorar tid gentemot Jennie och Åsa. Jag känner att jag vill öka farten. Har inte gett upp hoppet om att gå ikapp om någon kroknar. Börjar ösa på lite mer, går om kille efter kille på de smala stigarna. Det känns som att jag ropar "kommer vänster" konstant. I backen upp mot sista varvning ser jag att Felicia har släppt en liten lucka. Jag öser på. Har rekat inledningen av loop tre och vet att det finns tid att vinna på att köra hårt. Sekunderna tickar till min fördel och snart har jag tredjeplatsen i mina egna händer. Får tillbaka lite av den kraft som jag tappade på andra loopen och orkar ligga på hårt. Spanar bakåt. Ingen där. Spanar framåt. Bara killar. Men det gör inget. Jag är så otroligt nöjd med att passera mållinjen som tredje dam denna dag.

Jag gick i mål knappt 2 minuter efter Åsa och ytterligare 50 sekunder efter Jennie som vinner. En tredjeplats i listan, men en seger i min mentala resa.

Jag vill ge en eloge till Lida Loop för att man verkligen vill hitta en lösning för egen damstart. Just denna lösning blev inte helt optimal, men arrangören visar stor vilja och engagemang för att hitta en bra lösning för egen damstart, vilket inte alla långloppsarrangörer gör. Tack Lida Loop för en fin tävling!

Topp 5 Dam Elit Lida Loop
1 STENERHAG Jennie Falu CK / Åbro 2:39:46
2 ERLANDSSON Åsa Varbergs MTB / Haibike  2:40:33
3 LARSSON Nellie CK X / Team Lapierre Sweden 2:42:27
4 FERNER Felicia Borlänge CK 2:46:42 0:06:56
5 BACKMAN Camilla Stockholm Cykelklubb  2:48:11

Grymt nöjd med min Lapierre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar