16 juli 2017

Tvåa på Fjällturen kräver revansch

Med Mittåkläppen bakom mig. Foto: Fjällturen
Länk till SVT.se inslag om Fjällturen >>

Det sista jag sa till Ulf innan vi somnade i husvagnen i Ramundberget igår var ”herrejäklar vilken rolig dag vi har haft”.

Sista dagen på vår fjällturenvecka blev en magiskt fin dag. Vi vaknade till klarblå himmel, frost på bilrutan och nysnö på fjälltopparna i fjärran. Och vi var så värda det efter några ruggiga dagar med lika mycket regn som det normalt faller på en månad och få plusgrader. Vi har kurat i våra husvagnar, gjort kalla träningspass och torkat tonvis med kläder i ett översvämmat förtält. Men vi har också ätit mysfrukost på Fjällgården, vandrat Mickelinas stig, blivit bjudna på smarrig middag hos goda vänner, kört barntävling och halvt ruinerat oss på högklassig shopping i Funäsdalen.

Nybörjarclinic i svårast tänkbara förhållanden

Jag hade en nybörjarclinic i torsdags och blev impad över att mina nio adepter, de flesta helt nya på mountainbike, klarade att ta sig fram på de leriga och hala stigarna i Ramundbergets dalgång. Det blev en glad dag, med lunch i en gammal lada på fjället och träningssnack i Fjällgårdens värme som avslutning.Jag sa till dem att svårare än så här blir det inte att cykla MTB. 

Snabba herråkare på väg över fjället. Foto: Fjällturen


1100 cyklister och den sköna fjällturenstämningen

Vädersajterna har varit heta denna vecka. Inte minst lördagsprognosen. Fjällturen i kallt regn hade varit tufft. Men vädret gick från misär till magi på några timmar. Och med spänger, nät, omledningar och nattarbete lyckades arrangörerna göra banan cykelbar. Vid starten i Funäsdalen igår morse hade vi sol och tio grader. 1100 cyklister trampade iväg över fjällen och när vi återsamlades vid målportalen i Ramundberget var vi skitiga, trötta och lyckliga. Det är nåt alldeles speciellt med Fjällturen - en stor upplevelse i andan av ett nära och hjärtligt arrangemang. Stämningen är så skön.

Klarblå himmel över Berget. Foto: Fjäälturen

Racerapport - tvåa och revanschsugen

Hur lyder racerapporten då? Jag hade en så go känsla inför tävlingen, sugen på ett riktigt hårt lopp. Ingen nervositet för specifika delar av banan, utan en positiv tro på min förmåga. Det tar jag med mig. Benen var det kanske lite sämre med och jag visste att det skulle bli ett nytt slita-race. Jag visste också att jag skulle möta hårdare motstånd än tidigare år, bland annat från Monika Gradin som körde bra på Mörksuggan förra helgen.

Jagad och den som jagar. Foto: Fjällturen

Gjelten och jag gör upp på fjället

Det var också Monika som satte upp tempot i startbacken, men hon tröttnade något och Berit GjeltenTeamTrek Sparebank/Hedmark, kom upp i spets. Jag gick över på hennes hjul. In på första stig la jag mig som första dam. Körde på rätt hårt och tyckte att Berit verkade slita. I den långa nedförskörningen efter första kalfjället gick jag ifrån och upplevde sedan att jag ökade avståndet bak. Lyckades dock inte gå med en grupp killar under ett stökigt stigparti och kom att ligga helt själv på grusvägen in mot Bruksvallarna. Tittade mig bakåt flera gånger och såg ingen alls, men en bit upp på den långa backen mot Mittåkläppen fick jag en rejäl överraskning. Det sa bara pang, så kom Berit Gjelten upp, tätt bakom en kille som körde stenhårt för att dra ikapp henne. Jag la mig på Berits hjul, men hon var stark och gick ifrån och kunde ansluta till en grupp som låg en bit framför oss. Guldläge för henne. Mentalt tungt för mig. Försökte pressa min kropp, men hade svårt att gå över min tröskel denna dag. 

Mina grymma supportrar skrek sig hesa

Fick bättre fart på fjällstigarna och på Viteggen, där cyklisterna möts under en sträcka, ropade killar åt mig att hon bara var en liten bit framför. Jag mötte henne längst ut på eggen, ögonkontakt en sekund och sen fortsatte jakten. Mötte snart också Monika Gradin och ett par andra tjejer. Glada hejarop. Bra lucka bak. Jagade, men siktade henne inte och när jag gick in i den riktigt tuffa klättringen upp mot Djupdalsvallen var det med kraftlösa ben. Kämpade på. Tuggade mig upp till gruvhålen. Vidunderlig utsikt. Obeskrivligt. Började den långa körningen ner mot Ramundberget. Den är lång, tuff och krävande, men skitrolig. Vid bron stod alla barnen och mina grymma supportar och skrek sig hesa. Love u! Tvåa på Fjällturen 2017. Det kräver revansch…

Michael Olsson, Serneke/Allebike vann herrklassen genom att köra hela sträckan solo. Herrejisses, vilket cyklist han är! 

Grymt nöjd med min utrustning denna dag. Foto: Fjällturen

Jag, Berit Gjelten och Monika Gradin. Foto: Fjällturen
Michael Olsson, Serneke/Allebike gick loss i startbacken och körde
 solo hela vägen. Imponerande! Foto: Fjällturen

Cykelsnack och after-bike kaffe med "vasafamiljen"

Efter målgång väntade varm lunch på Fjällgården, massor av cykelsnack, prisutdelning och slutligen en efterlängtad kopp kaffe och efter-race-snack tillsammans med ”vasafamiljen”. Ulf fick en bra resa tillsammans med ett gott gäng Meridacyklister, L-P gjorde sin första fjällturenstart och Andreas slog till med Ultran och fick massa extra klinkenlera på köpet.


Ulf och Merida-grabbarna.
Foto: Fjällturen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar