6:a på Birkebeinerittet - norska attacker, mjölksyrabombad och backryck

I grässlätten in mot mål

25-års jubileum och nästan tiotusen startande. Birkebeninerittet är stort och har en stor historia inom mountainbikesporten. Att bli sexa i min första start i Birken är också stort. För mig. Det är bara ett par år sedan som det var en ren utopi att tävla mot de riktigt duktiga tjejerna och kriga om topplaceringar i de stora loppen. Jag har en bit kvar till de allra, allra bästa, men va fasen, det är skitstort för en mamma från Mellbystrand att bli topp sex på Birkebeinerittet!

Om Birkebeinerittet och att cykla med 3,5 kg på ryggen 

Birkebeinerrittet går från Rena till Lillehammer. 86 km cykelvägen (2 h med bil). 1500 höjdmeter. De tävlande måste bära en ryggsäck som väger minst 3,5 kg (minimum vid start och mål) och som också innehåller vissa saker, t.ex. mössa, vindjacka, mat och punkakit. 3,5 kg är rätt tungt att bära när man ska ta sig över tre fjäll så fort man bara kan.

Jag använde min Coxa Carry R5 och det fungerade jättebra. Det är suveränt att bära vikten på höften. Men visst var jag trött i kroppen efteråt. Som det ska var efter hårt race. Kolla in Coxa Carrys nya hemsida här: Coxa Carry 

Startled B - framför oss startled A - bakom oss runt hundra tjejer i C


17 km startbacke, norska attacker och bombad av mjölksyra 

På Birken går första start 8 och sen släpps det iväg killar till 9. Liten paus och sen släpps damerna iväg själva kl. 9.20. 35 i elitklass och runt hundra i övriga tävlingsklasser. Banan startar med en 17 km lång uppförskörning. Jag var med tätgruppen i cirka 20-25 minuter och klarade att gå med i flera "norska attacker", men efter en riktig superattack av landsvägscyklisten Ingrid Lorvik blev jag så bombad av mjölksyra att jag blev tvungen att slå av. Jag var inte ensam om det och klungan splittrades. Strax blev jag ikappkörd av Mari Trönnes som jag kunde samarbeta med då syran lättade. I den första nedförskörningen gick Elisabeth Sveum ikapp och fram till 55 km låg vi tre ihop. Men innan dess avverkades många backar. Det är en riktigt tuff tävling på det sättet. Stig såg man inte mycket av däremot, förutom en brant, stenig backe där alla fick springa upp den första biten för att sen kunna trampa resten. 

Går ifrån i Rosinbacken, kör sista 30 själv - håll till vänster killar!

Vid 54 km visste jag att det skulle komma en rejäl backe kallad Rosinbacken. När jag kom i dalen där den startar och såg en orm av små, små cyklister långt upp på fjällbranten blev jag ändå lite överraskad. Den såg så brutal ut! Hade bestämt mig för att inte försöka gå ifrån, eftersom risken att bli ikappkörd på efterföljande nedförskörning var för stor. Men efter att ha kört halva backen märker jag att mina två motståndare har släppt en lucka. Jag maler på. Undviker mjölksyra. Strax innan toppen har luckan växt. Jag ändrar mig. Trampar så hårt jag kan. 30 km kvar. 

På grusvägarna efter Rosinbacken kör jag om kille efter kille. Det finns inga hjul att ta hjälp av. Är säker på att tjejerna, som är två och kan samarbeta, ska komma ifatt, men trampar på. Kör hårt i nedförskörningarna efter Sjusjöen. Det är på gränsen till farligt och får plötsligt bevittna en riktigt otäck olycka.. Två män med huvudskador. En i framstupa sidoläge. De är omhändertagna och jag kör vidare. Sista 20 km går mest utför, men det är tufft ändå. Jag får draghjälp ett fåtal kilometer, men ligger mest själv och kör om. Skriker "vänster, kommer vänster". Omkörningarna funkar bra.

Balettbacken och överraskad sexa

Den omtalade Balettbacken har blivit gropig och smålös. Men det går bra. Öser vad jag har i den sista nedförskörningen. "Vänster, kommer vänster killar". Går in på damelitens egen avslutningssträcka. TV-kameror som följer mig. Nedför sista, branta grässlänten. Knyter näven när jag ser Ulf. Jag vet att jag klarat en topp tio placering. I mål börjar det pratas om prisutdelning för de sex bästa. Va? Sexa? Jag? 

Målgång på min första Birken

Ulf och Christer väntar vid målfållan och får en snabb resumé av racet

Det blir svenskt i toppen genom Jennie Stenerhag som besegrar Hildegunn Hovdenak med en cykellängd. Jag är knappt tio minuter efter de fyra bästa, men inte ens minuten efter Jeanette Persson på femte plats. Tyvärr missade jag prisutdelningen på Lillehammer torg senare på kvällen, eftersom vi åkte till Trollhättan efter loppet. På söndagen väntade Alliansloppet MTB - från en "gammal" tävling till en helt ny. Och jag skulle testa att tävla två dagar i rad. Det får du läsa mer om en annan dag - kan bara säga att Alliansloppet MTB var riktigt bra!


Mina highlights i Birkenfilmen

1:25 - damstarten
1:48 - klungkörning i backen
1:50 - Lorviks attack
1:51 - mjölksyrabombad
4:30 - damernas tätstrid
4:43 - min avslutning

Kommentarer