In i kaklet - Västgötaloppet och cupspurt

Målgång i årets sista race i Långloppscupen MTB

I tisdags vinglade jag hem från jobbet. Fullständigt tömd på energi efter etapplopp, jobbpendling och powerintervaller. I onsdags haltade jag till doktorn med mina stortår som for riktigt illa i Israel. Där och då var jag inte särskilt sugen på att köra långlopp på lördagen. På torsdagen väntade ett riktigt hårt intervallpass. Både jag och Emma var lite fundersamma över om kroppen skulle orka. Men vi "gamblade" litegrann och körde skiten ur benen. Intressant test liksom. När jag vaknade på fredagen var jag helt rökt. Hur i hela världen skulle jag kunna köra 80 km på lördagen? Men efter ett litet, mjukt återhämtningspass på eftermiddagen vände det och jo, det skulle nog fasen gå att tävla. Sista långloppet den här säsongen. In i kaklet!

Årets sista långlopp - Västgötaloppet i Ulricehamn

Hjalmar gjorde Team Larssons första start igår. På en tuff bana mot större barn med större hjul körde han sitt bästa race nånsin. Trots lera och halka. Han blev dessutom intervjuad efter målgång. Superlycklig kille efteråt. 

Bra startfält och defensiv målbild

Jag hade en ganska defensiv målbild innan start. Både Hildegunn Hovdenak och Emmy Thelberg var anmälda och det är åkare som jag aldrig vunnit över. Med tanke på hur veckan sett ut så var jag ju också tveksam på min egen kapacitet. Huvudmålet var att försvara fjärdeplatsen i Långloppscupen. Det fanns en teoretisk, liten chans att klättra i totalen, men jag fokuserade inte på det. Banan var otroligt blöt och lerig. Insåg på uppvärmningen att Rocket Ron hade suttit fint både bak och fram, men jag hade Racing Ralph på och det var bara att gilla läget. Och det gick faktiskt hyfsat bra. Lerkörning har ju aldrig varit min paradgren, men tog mig fram rätt bra på de slingriga, hala stigarna runt Lassalyckan. Det tar jag med mig. 

Rycket i bergtäkten och jakten på andraplatsen

Efter startloopen låg jag och Hildegunn tillsammans på tredje plats. Framför oss hade vi Jennie Stenerhag och Emmy. Hildegunn fick gå rätt hårt i uppförskörningarna, det märkte jag, och jag fick släppa några meter när det gick nedför på stig. När vi gick in i bergtäkten fick jag tid på Emmy: en minut framför. I den branta backen i täkten skriker Ulf  "Hildegunn släpper". Jag öser på. Först på banvallen vågar jag titta bakåt. Det är tomt. Hon har släppt. 

Fortsätter köra på ganska hårt. Det blir en tuff tävling i leran, men kroppen känns bra. Snart dyker Emmy upp framför mig på en grusväg. Hon ser mör ut. Jag passerar direkt. Tittar mig inte om. Bara kör. Vägen viker snart in på stig och jag går in som andra åkare. Bra Nellie, bra beslut. Efter stigkörningen är Emmy borta. Jag ligger plötsligt tvåa och har allt i mina egna händer. Jennie är cirka tio minuter framför och i denna del av tävlingen kör jag i princip jämnt med henne. 

Oscar Ekstam väntar på att jag kan prata 

Ovärderlig support och kamp ända in i mål

Ulf och barnen dyker upp på många ställen i skogen. Hejar och ger tider. Ovärderligt. Ett par mil innan mål splittras den lilla grupp som jag kört med och resten av banan kör jag mer eller mindre själv. Känner att jag tröttnar lite och har svårt att hålla fart på de rejält leriga stigarna. Är lite stressad och kämpar så hårt för att nå den där efterlängtade vita målportalen. Det är otroligt skönt att gå i mål. Överträffar min egen målbild för dagen och är nöjd. Det är fortfarande för tidigt att veta hur långt det räcker i totalen. Jennie vinner med 14 minuter före. Hon imponerar race efter race.

100 %-ig utrustning

Jag är så otroligt nöjd med min utrustning. Det är mycket som kan börja krångla i dessa förhållanden. Men, inte något strul alls. Och jag är så tacksam att jag har möjlighet att köra en 29:er, trots att det börjar bli ganska svårt att få tag på small-ramar med stora hjul. Är fullständigt övertygad om att det är en fördel med 29:er på långlopp, oberoende av cyklistens längd. Mina slipade glasögon verkar tåla allt och är superlätta att hålla rena trots att smutsattackerna är massiva. Numera kan jag inte tänka mig att cykla utan dem.


Dagen efter... 

Tvåa i Långloppscupen 2017

Strax innan prisutdelningen nås jag av ryktet att jag fixat andraplatsen även i totalen. Wohoooo! Jag som bara kört fem tävlingar i år och absolut inte vågat hoppas på en topplacering. Jädrans vad kul! Och inte alls dumt att kamma hem lite prispengar, det är mycket som kostar i cykellivet.

Resultat i Västgötaloppet och i Långloppscupen >>

Erika Jepson, jag, Jennie Stenerhag,
Fanny Kjellqvist och Ivanda Eiduka - Långloppscupen 2017

Kommentarer

  1. Anderswallbyggnadsab@outlook.com24 september 2017 kl. 13:25

    Du är Grym Nellie och så jäkla välförtjänt av andra platsen!!! ��
    Dela den med Duracell kaninen som ta mig Fan är överallt i skogen!! Hur han hinner runt på alla dessa platser under ett lopp är en prestation i sig..!!����������

    SvaraRadera
  2. Välförtjänt och imponerande 🙌

    SvaraRadera

Skicka en kommentar