Operation, enbenstramp och She Rides Community tar min vind

Bara det att ha cykelkläder på...

Min operation är inplanerad på tisdag 7.15. Snart bara ett dygn kvar. Jag har känt en tydlig skillnad i mitt mentala fokus idag gentemot de tidigare dagarna. Idag har det varit många fler tankar framåt. Operationen är mitt första mål på vägen tillbaka och att ta mig igenom de två veckorna i gips mitt andra.

Rustad för frustration och redo att läka

Det sägs ofta att en operation ska göras inom tre dagar. Världsstjärnorna opereras ju nästan samtidigt som de skadar sig. När jag skadade mitt korsband fick jag vänta i ett halvår (det var en lång väntan). Nu, när det krävs en akut operation, blir det åtta dagar. Jag tror att de åtta dagarnas väntan är till min fördel. Jag är i bättre mental balans nu än direkt efter skadan och kommer att stå bättre rustad för all den frustration som väntar efter operationen. Men jag tror också att min kropp behövde den dryga veckan för att återhämta sig efter den ganska traumatiska upplevelsen. Det känns som att kroppen är redo att läka.

Det finns nu en plan för hur vi gör med barnen den kommande veckan, en del praktiska saker är lösta (Ulf har löst de flesta ska jag säga) och jag har bakat ett speciellt bröd som jag kände att jag behövde ladda frysen med. Imorgon åker jag till jobbet och fixar lite saker inför att jag blir sjukskriven på heltid.

En gammal färgburk fick ny funktion

Med stöveln på en färgburk - svett och cykelkläder

Idag har jag genomfört ett litet träningspass som blev ganska bra (kanske det är därför huvudet är med mig igen). Jag cyklade 30 minuter på Monarken (cyklade med ett ben naturligtvis) och gjorde därefter 30 minuter överkroppsstyrka. Cyklingen var uppdelad i uppvärmning, intervaller och nedvarvning. Det är tufft att genomföra ett helt pass med bara ett ben och det blir inte på samma sätt som när man kör vanlig enbensträning, där man ju varvar arbete och vila. Men jag fick ta i, bli svett och hade anledning att ha mina cykelkläder på mig. Det var härligt.

Bukten MTB - nu kör vi!

Annars då? Jamen, det händer mycket i cykellivet även om jag inte cyklar. Vår lokala cykelklubb är nu up ´n running. Vi har döpt den till Bukten MTB, efter Laholmsbukten som är det område vi finns runt, och den första cykelaktiviteten för barn är den 1 maj. Jag återkommer såklart till ämnet. Är du nyfiken på Bukten MTB så söker du upp oss på Facebook eller mejlar mig.

She Rides - urkraften som tar min vind

Jag har också blivit stolt ambassadör för She Rides - en community för cyklister som lyfter, inspirerar och stärker varandra. Det finns en urkraft i att inse att ingen är stark ensam i motvind. Aldrig någonsin har den fina gemenskapen inom svensk cykel varit tydligare för mig än vad den är nu - det stöd jag känner från så många andra cyklister är just det... en urkraft som tar min vind.

När jag är stark, tar jag din vind.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lämnar cykeluppdraget - regional utveckling väntar

Nytt jobb, cykelpendling och tillbaka på stig - och du, vi ses väl på Alliansloppet?

Avsliten hälsena - ingen stigcykling på länge - men jag kommer tillbaka