Sex hemska, nyopererade dagar - men jag har allt kvar - sorg i cykelsverige

Sjukgymnastiken är igång - tre gånger om dagen

Sex dagar har gått sedan operationen. Jag känner inget behov av att försöka vara peppig; det har varit precis så jävligt som det är att vara nyopererad. Mycket smärta, många tårar.

Operationsdagen blev bra. Jag blev väl omhändertagen på sjukhuset i Halmstad och kände mig trygg med den fotspecialist som opererade mig. Opererades runt 8 och var hemma igen vid 16. Hade en bra kväll, uppåt av allt morfin i kroppen. Under natten tilltog smärtan och det gjorde riktigt, riktigt ont under gipset. Upplevde inte att den smärtlindring jag fått var tillräcklig, så jag fick öka dosen morfin under onsdagen.

Läskiga biverkningar och fången i trångt gips

Torsdagen och fredagen flyter ihop. Mycket smärta och en stark känsla av att vara fången i gipset, som satt oerhört tight. Började också känna av ångest och panik. Varken Ulf eller jag har erfarenhet av gips, så jag förstod ju inte att mitt gips var för trångt för foten som svullnat. Det tog mig också ett par dygn att inse att morfinet gav mig läskiga biverkningar, bland annat hemska ångestattacker.

På lördagen fick jag hjälp av en sköterska på mina föräldrars camping. Hon rekommenderade mig att åka in till akuten för att få ett nytt gips. Laddade med burgare hos L-P och Tina och fick en skopa husvagnsinspiration, innan vi körde in till akuten. Kände panik i mitt trånga gips och är glad över att det gick fort. Hade dessutom tur att få samma akutläkare som när jag kom in den dagen jag skadade mig. Tyckte det var väldigt obehagligt att såga upp gipset, men som den kontrollmänniska jag är, var det otroligt skönt att se foten. Läkaren undersökte den och bedömde att den såg fin ut, men att gipset suttit för trångt. Sköterskorna som gipsade om mig lyckades väl och det känns nu helt annorlunda i det nya gipset.

Jag har allt kvar - men sorg i cykelsverige

Foten kräver nästan konstant högläge och stundtals har jag fortfarande intensiv smärta. Det är väldigt frustrerande att vara till sådan belastning och att Ulf får lösa allt här hemma, men jag vet ju att det är under en begränsad period. Jag är så otroligt tacksam för all den hjälp vi får, inte minst från mina föräldrar som passat barnen i flera dagar.

Det är såklart tufft att se hur alla andra är ute och cyklar i det fina vårvädret. Jag hade så mycket rolig cykling inplanerad den här och kommande helger. Det känns i cykelhjärtat, det gör det. Men en sån här dag, när vi har fått veta att en cyklist i Kungsbacka Cykelklubb omkommit under träning, då blir det ganska obetydligt att man missar några månaders stigcykling. Jag har ju fortfarande allt annat kvar.

Fick den här fina bilden från mormor

Imorgon är det premiär för fortsättningen på Cykelkids: Bukten MTB och klubbens första barnaktivitet. Efter cyklingen väntar firande av vår underbara cykelkille som fyller åtta år på onsdag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lämnar cykeluppdraget - regional utveckling väntar

Nytt jobb, cykelpendling och tillbaka på stig - och du, vi ses väl på Alliansloppet?

Avsliten hälsena - ingen stigcykling på länge - men jag kommer tillbaka