Baby steps, golden hours och mindfullness för skadade idrottare

6 - 9 - my golden hours. Så snart morgonstelheten i foten släppt, vilket den gör nån gång mellan granolan och kaffet, så börjar min tid på dagen. Då tar jag min promenad runt kvarteret och rånjuter av frisk luft. Kollar till mina odlingslådor och tomater. Njuter av trädgården en liten stund.

Tillbaka i garaget trampar jag en kvart på Monarken. Stöveln sitter stadigt på en DH-pedal och watten pendlar mellan 60-70. Radio Båstad i högtalarna och fläkten på max. Jag får inte bli alltför svettig i min hårdplaststövel på grund av att mitt operationssår ännu inte läkt helt, så låga watt och mycket fläkt just nu.

Inne i huset igen gör jag mina övningar för hälsenan och vadmusklerna. Tåhävningar och balansövningar. Än så länge är vadmusklerna minimala, men jag tror att jag lyckas aktivera dem bättre nu än för några dagar sedan. Nytt just nu är att jag ska stå på vänster fot utan stövel - snudd på läskigt. Att läka en hälsena är verkligen att ta babysteps. 

Det är tyst och lugnt. Jag och min hälsena får jobba i fred. Foten blir snabbt trött, så efter övningarna väntar vila och mindfullnessövning. En bra start på dagen. My golden hours. Senare på dagen är det oftast mer smärta, trötthet och frustration. Men idag har det varit en bra dag ända in i kaklet!

Mindfullness för skadade idrottare

Jag deltar i en forskningsstudie kring mindfullness för långtidsskadade idrottare. Det innebär bland annat att jag varje dag gör mindfullnessövningar samt får råd om hur jag kan använda mindfullness i min vardag. Jag har snuddat vid mindfullness då jag pluggade på högskolan för några år sen och tycker det är väldigt spännande att nu få chansen till professionell vägledning i hur jag kan använda mindfullness för att möta de utmaningar som det innebär att vara långtidsskadad. Förhoppningsvis kommer jag att ha nytta av det även efter skadan och i övriga livet.

Sista kilen rök idag

Idag har jag lagt om mitt sår. Just nu har jag inget öppet sår längre, men huden är mycket skör och jag stoppar ju ideligen ner foten i stöveln som skaver mot hälen. Att läka såret är verkligen prio ett just nu. Först när det är helt läkt så kan jag komma vidare med träning utöver rehab. Jag har också träffat min sjukgymnast och han slet bort den sista kilen (5 veckor efter operation). Det är bra! Och om bara någon vecka är planen att jag ska gå utan stövel. Känner mig tveksam och rädd. I stöveln är min hälsena säker, att vara utan den känns som att simma bland hajar.