Damstart på Lidingö MTB, H12-inspiration och framsteg på hemmaplan

Många sladdar och grejor att fixa med

Imorgon är det tre veckor sedan jag drog av hälsenan. Jag har haft 20 dagar på mig att förbereda mig mentalt för säsongens första vibrerande tävlingshelg. Tjejerna i startfållan. Startskottet. Känslan efter målgång. Snacket. Skratten. Allt det där som varit i mitt huvud under vinterns tunga träningspass, som fått mig att härda ut och mala på. Att inte vara där i år.

Hjärtat har värkt. Trots de 20 dagarnas förberedelse. Mest på morgnarna. Särskilt idag, eftersom jag drömde att jag körde Billingeracet precis innan jag vaknade. Men min nya rutin att starta dagen med frukost i sängen och barnen som kryper ner och myser en stund har mjukat upp besvikelsen. 

Äntligen känns det lite bättre!

Idag har jag känt en klar förbättring i både benet och övriga kroppen. Den bedövande tröttheten och det mesta av smärtan är borta. Jag har kunnat varva aktivitet med vila utan att behöva gå och lägga mig i sängen. Jag har lastat min första tvättmaskin och hängt tvätten - det var nice. Och lagar mat gör jag. Förflyttar saker mellan kyl, ugn och vask på en stol som jag hoppar fram och tillbaka med. Allt tar tid och allt är sjukt mycket mer energikrävande än normalt, men det funkar.

Är lite orolig över att jag inte fått kallelse till borttagning av stygn och gips ännu. Det ska göras i veckan som kommer, men jag är orolig att jag får vänta ännu en vecka eftersom kallelsen inte kommit. Tänkte hänga på telefonen imorgon bitti. Med stövel istället för gips får jag börja belasta foten och jag har förstått av de artiklar läst i läkartidningar att det är bra för läkningen och gör hälsenan starkare. 

Imorgon tänkte jag addera bålträning till mina dagliga övningar. Jag har ett program som jag följer för att hålla igång lårmusklerna och öka cirkulationen. Kör lite EMS som krydda - ett jäkla meckande med elektroder och sladdar - men tror att det ger effekt. 

Inspirerad att köra H12 efter hård svenskkamp

Har såklart följt helgens tävlingar litegrann. Inte så att jag har suttit klistrad, men kollat av sociala medier lite då och då. Häftigast är svenskkampen mellan Singletrack Sisters Race Team och Wingbybackontrack under 12-timmars tävlingen H12 i Danmark igår. Galet jämnt och spännande, där det sistnämnda laget till slut stod som imponerande vinnare. Jag har kört H12 en gång och blev supersugen på att köra nästa år. Jag kan inte ens föreställa mig hur roligt de har haft, alla mina skånska cykelvänner som var över sundet igår. 

Damstarten på Lidingö - dags att lyfta frågan nu

Annars var ju Lidingö MTB den stora snackisen i långloppssverige den här helgen. För oss tjejåkare var det extra intressant att följa hur damstarten fungerade. Jag har följt de sociala flödena och tyvärr verkar det som att manliga åkare påverkade slutresultatet. Ännu en gång! Nu är det läge att lyfta frågan till den dimension där den hör hemma och diskussionerna måste föras på förbundet, bland arrangörerna och bland cyklisterna. Vi behöver bland annat prata om:
  • Vilken attityd kan vi förvänta oss att manliga åkare ska ha gentemot de kvinnliga åkarna?
  • Vilka åtgärder behöver vi göra för att samtliga manliga åkare ska förstå, och respektera, vikten av att vi får göra upp våra tävlingar utan att de på något sätt påverkar slutresultatet?
  • Kan vi med hjälp av regler undvika att herråkare påverkar damtävlingen, exempelvis genom att förbjuda att tjejer får ligga på hjul på herråkare eller "ta bort" herråkare som riskerar att störa uppgörelsen i damtävlingen (likt Cykelvasan gör inför herrarnas målgång)?
  • Och inte minst, vad kan vi förvänta oss av de tjejer som tävlar om topplaceringar? Om vi kräver rättvisa förhållanden, är det då inte självklart att vi också tar ansvar för att inte aktivt utnyttja eventuella möjligheter att dra fördel av herråkare på banan?

Tankar inför Billingeracet

Att det var Hanna, Åsa och Emmy som gjorde upp om segern på Lidingö var väntat. De var de enda etablerade elitåkarna i startfältet och de verkar ha varit ohotade av övriga fältet, eftersom marginalen ner till fyran är åtta minuter på cirka 2:30 h körning. Ingen i trion är ännu anmäld till Billingeracet nästa helg, vilket är lite överraskande. Saknar ytterligare några andra starka namn, så jag gissar att startfältet i Skövde kommer att växa innan starten går. Det blir mycket spännande - banan i Skövde är hård, lång och utslagsgivande. Den tjej som vinner där kommer att bli farlig i år.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lämnar cykeluppdraget - regional utveckling väntar

Nytt jobb, cykelpendling och tillbaka på stig - och du, vi ses väl på Alliansloppet?

Avsliten hälsena - ingen stigcykling på länge - men jag kommer tillbaka