Uppfylld av träning


Jag tycker det är otroligt roligt att träna just nu. Jag är liksom uppfylld av det. Jag har ingen direkt längtan efter att tävla (trots att det är över ett år sen sist), men jag tror att jag skulle kunna träna hur mycket som helst. Om jag hade haft möjligheten. Kanske bra att jag inte har det.

Oktober - en bra träningsmånad

Jag är nöjd med den träning jag kunnat genomföra den senaste månaden. Oktober, en månad när träningen brukar få ta ett steg tillbaka, blev istället ett startskott för 2019. Min skada har tillåtit mig att cykla ganska mycket och att bygga en bra grund i gymmet. På distanspassen är jag tillbaka där jag brukar vara vid den här tiden, vilket innebär att ett normalt pass är sådär 3-4 timmar långt och består av både stig och väg. Under den här månaden har smärtorna i fotleden minskat väldigt mycket och jag har haft några helt smärtfria dygn. Hjalmar sa en morgon "Mamma, skada dig inte igen."


Positivt ultraljud sex månader efter operation 

För några dagar sedan gjorde jag ultraljud hos min sjukgymnast Jonas på ortopeden. Det var då sex månader efter operation och jag var lite bekymrad över blodkärl i senan och en liten bristning under det skadade området. Men ultraljudet gav positiva besked. Blodkärlen har minskat och den lilla bristningen är på väg att läka ihop. Nu ska jag fortsätta trigga läkningen med träning och tänjning, men också bibehålla balansen mellan det som utmanar positivt och det som sliter negativt. Det är inte helt lätt. En hälsena läker inte utan träning. Vadmusklerna växer inte utan väldigt mycket träning. Samtidigt är det lätt att vilja för mycket.

Jag har fått nya träningsdirektiv av Jonas. Nu ska jag få in snabbhet i rörelserna och mer styrka. Lätta hoppövningar. Tåsvikt med stång. Lite läskigt. Fick lite ont efter första dagen med de nya övningarna, så jag tar det försiktigt. Jag har så sjukt stor respekt för den här skadan.

VO2max-boost och nytt program i gymmet

Det är nya tider på cykeln och i styrketräningen också. Och jag är så peppad! Emma har gjort ett specialupplägg för november. Hon vill boosta mig med lite extra VO2max-träning under fyra veckor. Hon är så snäll så. Jag hatar norska fyror, så klarar jag boosten så har jag liksom vunnit. Det är inspirerande. Jag har även fått ett nytt styrketräningspass. Det bjuder på en utmanande överkroppsövning som jag tror blir bra just för stigcyklingen, men såklart också mer traditionell benstyrka. Jag behöver bygga ben! Roine, min coach på Take Care, mätte min bålstyrka och jag är så glad över att jag faktiskt ökat bålstyrkan ganska mycket. Tänker på alla hemmaträningspass jag gjorde i somras. I hettan, med en fläkt som surrade och med den där stöveln på. De gjorde faktiskt lite nytta trots allt. All träning är bättre än ingen träning. Det är bra att tänka på ibland.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lämnar cykeluppdraget - regional utveckling väntar

Nytt jobb, cykelpendling och tillbaka på stig - och du, vi ses väl på Alliansloppet?

Avsliten hälsena - ingen stigcykling på länge - men jag kommer tillbaka