Livet och lera på Lida

Två dagar på Lida Friluftsområde - cykellivets himmel och helvete i ett paket. Så snabbsummerar jag årets Lida Loop.

Cykellivet på en pinne

Vi åkte upp efter lunch i fredags. Har sju timmars körtid med husvagn, så vi kom fram i lagom tid för en mysig kvällsmacka i vagnen. Andreas och Yvonne var redan på plats i sin husbil och det var helt klart bra vibbar från senast vi var på Lida Loop 2017 - då det var väldigt mysigt på Lidas parkering.

Vi fick en härlig lördag. Var ute och cyklade på de helt fantastiska stigarna i Lida. Terrängen är väldigt olik vår med stora rotmattor, mycket sten och rejäla stenhällar. Överhuvudtaget ett väldigt trevligt och påkostat friluftsområde. Tänk om man gjort sådana satsningar här nere hos oss.

Jag rekade de mer tekniska partierna av banan. Det var kul och jag ville känna mig trygg. Jag visste ju att det skulle gå fort på stigarna på söndagens tävling och att det inte skulle finnas utrymme för misstag. Testkörde startbacken. Den är så brutal. Men tack och lov ganska kort. 

Vi kollade SMHI ungefär tusen gånger den dagen. Men prognosen var stadig. Det var regn på ingång. Tänkte att det nog inte skulle bli så mycket med det. Så fel jag hade. Om lördagen var cykellivet på en pinne så blev söndagen - tävlingsdagen - en total, osannolik lerfest. 

Ulf fixar det sista på min cykel. Tacksam över att den funkade så bra under loppet, trots förhållandena.

Hjalmars Lida Loop - herregud vad han körde!

Först ut i regnet och kylan på söndagen var Hjalmar. Han körde 10 km Ungdom Motion (10 år och uppåt). Han ville verkligen köra. Vi var lite oroliga. Det hade vi inte behövt vara. Herregud vad ungen körde på de snorhala hällarna! Så totalt orädd! Tyvärr har vi ingen bild på honom. 

Mitt Lida Loop - ensamt och lerigt  

Jag har fina minnen från tredjeplatsen 2017. Den här dagen blev så annorlunda. Det började direkt. Pedalen strulade i starten och jag kom efter, lyckades gå ikapp täten i backen upp men kunde inte gå det spår jag planerat. Blev instängd, fick sätta ner foten och halkade omkull! Sprang till toppen. Upp på cykeln och slängde mig iväg efter Hanna och Sandra. Anslöt till tätklungan och kunde börja om. Skitstart!

Damerna startar 11.08 - åtta minuter efter herrarnas tävlingsklasser. Foto: cykelkanalen.se

Dålig position i backen på grund av strulig start - ingen bra början. Foto: cykelkanalen.se

Vi var ganska många, runt tio, de första 15-20 kilometerna. Jag låg i bra position tillsammans med Sandra. Jennie, Hanna och Emmy turades om att hålla uppe fart för att splittra gruppen. Det började tidigt bränna i mina ben. Ungefär den känsla jag fick 65 km in i Billingeracet attackerade mig redan efter nån mil. Kämpade på, tänkte att det försvinner nog. Men det gjorde det inte. Och i en slirig gräsbacke, där det strulade för flera av oss, tappade jag några meter och det fanns inte kraft nog i mina ben att jaga ikapp. 

Jag blev själv på stigen och fortsatte så, ensam med mina smärtande, trötta ben, kilometer efter kilometer. Förde en mental kamp med mig själv. Aldrig ge upp! Såg Maria och Nadia framför mig på stigarna ibland. Försökte gå ikapp, men så var de borta. Efter halva loppet bestämde jag mig för att fokusera på att hålla undan bakåt. 

Passerade herråkare från Sport- och veteranklasserna som startat före oss. De var alla otroligt schyssta och gick åt sidan och många hade till och med ork att peppa mig. Det var en väldigt fin stämning - synd att man inte kunde se vem man passerade -  alla körde inkognito i leran på Lida i år.

Jag tar med mig att jag inte gav upp trots en riktigt dålig känsla i kroppen. Jag tar med mig värdefull erfarenhet av terräng som inte finns där vi bor. Jag tar med mig jävligt mycket lera... jag tror att precis allt var täckt av lera denna dag. Till och med glasögonbågarna har jag rengjort med diskborste idag.

En eloge till tjejerna framför mig i resultatlistan (den hittar du på Lida Loops hemsida) - så starka allihop! 

Nu ska jag fundera över varför mina ben brände som eld redan efter milen. Har jag gjort något fel i förberedelserna? Eller var det bara en klassisk dålig dag?