Het Ränneslättstur med nya Eagle AXS

Egen damstart i Eksjö - mycket uppskattat! Foton: cykelkanalen.se

Min brorsa är ju för go. Ringer från Kroatien och undrar när racerapporten från Ränneslättsturen kommer. "Snart" svarar jag med kraxande röst. "Ska bara sova först". En förkylning från helvetet blev helgens efterspel, men mer om det senare.

Min familj är underbar. Fixar och trixar för att vi ska få ihop det. Med ett avancerat upplägg av skjutsande och passande av barn fick vi ihop helgens schema, som inte bara innehöll ett långlopp i Eksjö, utan också ett 50-års firande i Göteborg. Lördagen inleddes med det sedvanliga väckningspasset. För första gången på länge kändes det lätt att cykla och jag gjorde ett rejält pers på min testbana. Så grymt skönt! Ända sedan Lida Loop har jag haft problem med smärtande rygg, höft och säte och benen har varit som fulla av mjölksyra. Jag har kunnat träna, men med bromsen i och inte riktigt de pass som min coach Mattelin helst sett mig göra vid denna tid på året. Det har varit frustrerande.

Egen damstart och tätkvartett

Tidigt söndag morgon drog Ulf och jag iväg till Eksjö. Det var varmt redan vid fem. Jag bävade, men var också supersugen på att tävla. I år startade damernas tävlingsklasser cirka en timme före övriga klasser. Ett fantastiskt bra upplägg. Starten i Eksjö är annars väldigt läskig, men med cirka 50 damer blev det en fin färd ut på de torra slätterna. Efter några kilometer bildades en tätkvartett med Jennie, Emmy, Sandra Salinger och jag. Det kändes bra, men efter cirka 20 kilometer kände jag att jag fick slita för mycket och insåg att jag för eller senare skulle tvingas släppa. Låg med ytterligare tio kilometer, men släppte sen gruppen. Att gå sig tokstum på Ränneslättsturen kan bli en väldigt jobbig upplevelse, det vet jag sen förr. Och inte minst i 30-graders värme.

Sandra, Jennie, jag och Emmy 

Sram Eagle AXS - en ny dimension

Det här var första tävlingen jag körde med Srams nya elektriska växelsystem Eagle AXS och vilken upplevelse! Det är som en ny dimension. Jag överdriver inte. Pratade med Henrik Sparr, som också kör med AXS, och han säger samma sak "Kommer man att kunna köra med manuella växlar igen???" Ni vet ju att jag inte är bra på det mekaniska, men det här är inte svårt att avgöra. AXS är framtiden.

Jag är så tacksam över att ha tillgång till denna fantastiska cykel!

Jämn kamp ända in i mål

Tillbaka till banan där jag mötte Jennie och Emmy i (evighets)teknikbanan. Sandra hade fått släppa även hon och snart fick jag tider på att jag låg 40 sekunder efter henne. Avståndet krympte och vid skidstugan, efter 58 kilometer, var jag nästan ifatt. Förstod att hon var sliten, men det var jag också. När jag kom ikapp hade jag inte ork att stöta. Vi låg tillsammans ända in mot mål. Ulf rapporterade att Jennie gått ifrån Emmy och att vi tog in på henne ganska rejält. Vi hann dock inte ikapp Emmy och in mot mål så blev det en hård kamp mot Sandra. Jag lyckades följa min plan att vara först in i parken, men gjorde en felbedömning av sista kurvan och hon kunde smita förbi mig. Jag var besviken och arg på mig själv - jag borde haft bättre koll på sista, avgörande kurvan!

Arg och besviken - på mig själv!

Alla dessa pucklar...

Senare kunde jag ändå känna mig nöjd med mitt lopp, med tanke på de skadeproblem jag haft det senaste året. Jag gick in nästan sex minuter efter Jennie, som återigen vann överlägset och 1.45 efter Emmy. De ska båda köra EM nästa helg och är såklart i bra form. Men jag vill vara med däruppe och kriga!

Jag känner en frustration över att jag hela tiden tvingas ta mig över nya pucklar och att jag liksom inte får chansen att bli riktigt stark igen. Nu kände jag en positiv känsla. Vad händer då? Däckas av en förkylning! Min närmaste kollega har fått samma elände och det utbröt vid samma tid, så jag vet att jag sannolikt blivit smittad på jobbet. Här klarar man sig från dagisbaciller hela våren, så är det någon vuxen som går runt på jobbet och smittas. Den tänkta träningsplanen spolieras och nån Mörksugga lär det inte bli. Hade väldigt gärna velat försvara min nuvarande tredjeplats i långloppscupen. Så, nog. Nu har jag fått kräka ur mig om det. Det finns värre saker här i livet, så mycket värre! En förkylning går över.

Nu hoppas jag bli pigg till veckan i Funäsfjällen och till Fjällturen, ett av mina absoluta favoritlopp.

Jag (4), Emmy Thelberg (2), Jennie Stenerhag (1), Sandra Salinger (3), Lisa Olofsson (5)






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt jobb, cykelpendling och tillbaka på stig - och du, vi ses väl på Alliansloppet?

Pendla hållbart - på cykeln - för dig och för framtiden

Laser, sidekicking på SM och den åttonde cykelvasavecka