Cykelvasan - att vinna en femteplats i ett kokande Mora

Vi stormar in ett kokande Mora

Äntligen. Det var min stora känsla när jag gick i mål på Cykelvasan i lördags. Att gå med tätklungan till Mora har varit ett mål för mig i flera år - att göra det och att göra det i år, när vi var ett betydligt större startfält än tidigare år, det var härligt. Äntligen var också för hela det år av skador och strul jag nu lagt bakom mig.

Överfulla energidepåer och familjetid

Vad hände då innan ”äntligen”? Som alltid bodde vi i Lindvallen veckan innan Cykelvasan. Det blev en bra sista semestervecka. Jag körde nåt lite hårdare pass, men mitt fokus var att ha överfulla energinivåer på lördagen, så det fanns tid för flera fina cykelturer med barnen och annat mysigt. Fint att få tid tillsammans innan vardagen med jobb, skola och träning tar över igen.

Mäktig start för rekordstort damfält

Damstarten gick 7.30. Herrarnas tävlingsklass startade 45 minuter senare och därefter alla tusentals motionärer (totalt startade cirka 13000 på lördagen). Det var så mäktigt att vara bland de första som rullar upp i startbacken i Berga by och vidare mot Mora. Inte minst nu när vi är så många tjejer! I startlistan var vi 132 damer i tävlingsklass, vilket är helt fantastiskt. Jag vill ge en eloge till Vasaloppet som visar vägen för egna damstarter och därmed fler tjejer i tävlingsklass.

Rekordstort startfält 2019


Stor klunga mot Risberg

Startbacken är cirka tre kilometer och det gick kontrollerat uppför i motvinden. Vi var en stor klunga som trampade mot Smågan och vidare mot Mångsbodarna. Jag tror att klungan minskade något i körningarna upp mot Risberg, men har inte riktig koll. Jag fokuserade på att hålla en bra position i klungan och tittade inte bakåt. I Risberg fick jag min första langning av pappa och den satt fint.

Fortfarande en ganska stor grupp som här leds av Hildegunn Hovdenak


Körning i Oxbergsbacken

Efter halva banan var vi cirka tio åkare i samlad grupp. Jag förstod att det skulle bli körning i Lundbäcksbackarna och i Oxbergsbacken, så jag såg till att hålla mig långt framme och ha bra med fart när vi gick in i de partierna. Det var först i Oxbergsbacken som det blev en riktig fartökning när Jennie, Hanna och Hildegunn gick fram och tryckte på. Jag tappade först några meter och kom bakom en åkare, men röt åt mig själv ”nu jäklar kör du!”. Slängde mig över i vänster spår där det var fritt och gick, tillsammans med Elisabeth, ifatt de tre där framme precis efter backens krön. Jag tittade över axeln... det var tomt bakom mig.


Fart mot Mora

Vi hjälptes åt att hålla fart. Jag upplevde inte att det gick jättefort och norskorna tog ganska korta förningar, så jag var lite orolig för att det skulle komma ifatt åkare bakifrån. Jag vet hur hårt man kan pressa sig om man jagar och får vittring. Men uppenbarligen så gick det fort nog, för den jagande gruppen kom till slut i mål tre minuter efter oss i tätgruppen.

Det vrålande, sprakande, hejande publikhavet 

Jag körde med fyra rutinerade tjejer, alla duktiga spurtare, och jag var i ett läge som var nytt för mig. När norskorna blev allt mindre intresserade av att röra sig framåt och jag märkte att även Jennie och Hanna började ladda för spurt, då bestämde jag mig sonika för att bara köra. Tog lead in i Moraparken och som allra första cyklist denna cykelvasadag möttes jag av ett vrålande, sprakande, hejande publikhav på båda sidor stigen. På första parkett min egen cykelvasafamilj! Jag hann inte se dem, men jag hörde dem. Det var galet, häftigt, grymt. Vilken upplevelse! Upp över Auklandbron och backen vid Zornmuséet. De andra tjejerna kom upp som vargar runt mig. När vi svängde vänster upp på upploppet var de förbi, men det gick inte fort och jag låg strax bakom Hildegunn. Gav såklart allt då spurten drog igång, men var för trött och gick in strax bakom Hanna som blev fyra. Elisabeth Sveum vann, tätt följd av Hildegunn och Jennie. Jag förlorade en spurt, men vann en femteplats. Så väljer jag att se det denna gång.

Annie, Alexander och Hjalmar sprang från campingen och mötte mig utanför målfållan. Så härligt att träffa dem. Hjalmar storgrät och jag med honom. Min lille kille förstår hur mycket det här betyder och ser hur mycket arbete som ligger bakom min femteplats i årets Cykelvasa. Det är häftigt.

Eriks modiga utbrytning

När vi står där hör jag Roberto Vacci säga att min teamkompis och coach Erik Mattelin är i utbrytning och ligger själv i tät vid Eldris. Men herregud, vad händer? Vi väntar in Erik, det är fruktansvärt spännande. När täten då äntligen kommer in i Mora är Erik tyvärr uppäten av den stora klungan som dundrar in på upploppet. Men ändå! Grymt inspirerande!

På podiet i Mora

För första gången får jag gå upp på podiet i Mora. Det känns fint. Cykelvasan har en mycket speciell plats i vårt cykelliv och vi har så många fina minnen från våra cykelvasaveckor.

Hildegunn Hovdenak (2), Elisabeth Sveum (1) och Jennie Stenerhag (3)


Hanna Bergman (4), jag (5) och Sandra Salinger (6)

Vasaloppets summering av Cykelvasan Tävling 2019

SVT Sports sammandrag av Cykelvasan 2019


Blir våra prestationer lika mycket värda 2020?

Från och med i år får placering 1-6 i damklassen och placering 1-10 i herrklassen pris. Det tycker jag är okej, eftersom herrklassen än så länge är större än damklassen. Däremot har Vasaloppet valt att inte ge oss lika stora summor.  Så här ser det ut:

1:a pris 40 000 SEK (herrar/damer)
2:a pris 25 000 SEK (herrar/damer)
3:e pris 15 000 SEK (herrar/damer)
4:e pris 10 000 SEK (herrar) 2 000 SEK (damer)
5:e pris 8 000 SEK (herrar) 2 000 SEK (damer)
6:e pris 6 000 SEK (herrar) 2 000 SEK (damer)
7:e pris 5 000 SEK (herrar)
8:e pris 4 000 SEK (herrar)
9:e pris 3 000 SEK (herrar)
10:e pris 2 000 SEK (herrar)

Jag tror inte att jag behöver skriva så mycket mer om saken. Nordens största MTB-event, med totalt 23 000 deltagande barn och vuxna, väljer 2019 att värdera kvinnor och mäns idrottsprestationer olika högt. Jag hoppas och tror att det ser annorlunda ut nästa år.


Cykelvasafamiljen - alltid bäst

Det gjordes många fantastiska prestationer denna helg. Både i och utanför vasaspåret.

Cykelvasafamiljen - tack för högsta hejaropen, bästa fikan,
godaste bubblet och så vidare... 

Hjalmar och min pappa som båda körde CV 30 - grymma!

Villiam som var otroligt duktig tillsammans med pappa, mamma, Lena och Roger

Kommentarer

  1. OH nellie reading this bring tears to my eyes so cool to watch all u Girls ride off. BS that u dont get same cash going to write to those vasa People. Awesome ride hjalmer

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Pendla hållbart - på cykeln - för dig och för framtiden

Uppfylld av träning

Balans, boost och Buktenmagi