Inlägg

Visar inlägg från september, 2013

Så är man med 29:er

Bild
Idag stiftade jag bekantaskap med min nya kompis...

Trek Superfly SL 100 Elite Första gången på en 29:er och det kändes bra. Vi ska göra en del justeringar, så känns det helt säkert ännu bättre. Känns skönt att ha två cyklar, värdelöst att bara ha en och vara beroende av att den är körbar hela tiden. Ännu ett stressmoment i en tillvaro som definitivt innehåller fullt tillräckligt med stress. Ibland undrar man om det är värt all stress som det medför att hinna få till träning och tävling. Som idag, när vi båda skulle träna, det skulle veckohandlas, städas och vi hade ett trädgårdsprojekt som var tvunget att fixas. Då är det inte så mycket ork kvar när maten är uppäten och disken undanplockad vid sjutiden. Men, det är samtidigt cyklingen och träningen som ger energi och kraft och det är så fantastiskt roligt att vara ute på tävlingar eller långrundor i fin natur tillsammans. Det är värt det. Det måste det vara.

Äntligen lite kraft i kroppen

Idag fick jag ett fantastiskt förmiddagspass i skogen! Tre intervaller á ca 10 minuter på testrundan i Skummeslöv. Förbättrade tiden jämfört med förra veckan med cirka 30 sek och hade en väldigt mycket bättre känsla i kroppen. Låren bränner fortfarande som eld så fort pulsen höjs, men jag orkade trycka på mer och under längre tid idag. Det innebär också att tekniska partier/hinder blir lättare att ta sig igenom/över, eftersom det oftast krävs viss styrka för att upprätthålla tekniken.

Igår fick jag min nya cykel... Ulf håller på att justera den, så den är ännu inte provkörd i skogen. Mer om den en annan dag. Nu till TV-soffan, amningshörnan och The Americans.

På startlinjen igen och anmäld!

Bild
Igår gick sista deltävlingen av X-cup - ett fantastiskt arrangemang som under året bestått av sju deltävlingar runt om i Skåne. Denna gång bjöds cyklisterna på en fin, men krävande, bana i Käglinge utanför Malmö. Ulf har kört merparten av tävlingarna och gjorde ett bra race igår. Jag startade i Start 1, där man kör i cirka 40 min (normalt sett kör jag i start 2 och då cirka 60 minuter). Det var fantastiskt kul att tävla igen. Banan var jättefin, men hade några backar som gjorde den ganska jobbig. Särskilt för mig som helt saknar lår- och sätesmuskler efter mina foglossningar. I mål hade jag tre karlar framför mig och ingen dam så jag är nöjd. Hade galet höga pulsvärden, så jag är också nöjd med hur jag lyckades pressa mig och att jag inte heller fick ont under tävlingen eller efteråt. Däremot var jag väldigt trött på kvällen (för att inte tala om när jag satt och ammade på natten...)

Barnen var med, vilket gjorde dagen mycket intensiv. Hjalmar var i konstant rörelse. Inte helt optimal…

Vi gymmar med Olga Rönnberg

Bild
Efter en period med en orolig Signe, som ville bli buren all vaken tid och som var orolig nattetid, satte vi in det tunga artilleriet i förgår: napp och magdroppar. Napp är vi egentligen inte så sugna på, men jag började bli desperat. När man har ett fåtal timmar om dan, mellan lämning och hämtning på dagis, då allt ska hinnas med är det väldigt stressande att ha en bebis som vägrar ligga själv. När dessutom sömnen blir störd stup i kvarten så tryter orken. Men nappen och dropparna gav omedelbar effekt och plötsligt är vardagen så mycket smidigare. Idag hinner jag blogga efter lunch, bara det!

Förutom min familj såklart, har jag tre stora fokus just nu:
Mina core- och bäckbottenmuskler som är grunden för allt Mitt flås och min benmuskler på cykeln Att få till en bra och hälsosam mathållning här hemma Det är tre saker som alla kräver mycket tid och för att få ihop det krävs planering. Vi planerar varje dag; vår träning, saker som måste fixas och vad vi ska äta. De förmiddagar som Hjal…

En lyckans ost...

...är vad jag är! Jag har nämligen världens finaste familj! Igår var det en underbar septemberdag. Kanske årets finaste dag. Då åkte Signe, Hjalmar, Ulf och jag till andra sidan åsen för att jag skulle få cykla på riktigt fina stigar. Förberedda med både mat och kaffe slog vi läger i en slags grushåla. Jag började amma Signe så att hon skulle vara riktigt mätt och nöjd. Då upptäckte Ulf att det var punka på min cykel. Och den var svårlagad (jag fattade aldrig fullt ut varför, jag hade två barn att fokusera på). Men min sambo slet i över en timme, utan det rätta verktyget för att få ordning på cykelskrället, svettades och svor innan han fick den i körbart skick. Och tack och lov, vilken besvikelse om vi fått köra hem igen. Jag har längtat så efter just dessa stigar.

Cyklade en timme, njöt av varje sekund. Det var såklart lite jobbigt i backarna och tekniken är väl sådär, men det kändes rätt bra ändå och jag blev så inspirerad! Jag vill bara cykla!

Ulf cyklade hem, så vi fick verkligen …

Tillbaka i hjulsnurret

Bild
Nu är jag snart tillbaka på Hjulsnurr. Med en liten Signe i huset är det ännu svårt att få datortiden att räcka till att blogga. Men ambitionen finns, så snart! Testar mig fram för att hitta ett formspråk som känns bra och som passar mig.

Här kunnat återuppta träningen efter att Signe föddes den 18 augusti. Tränar muskelkontakt i  nedre mage, bäckenbotten och säte, samt MTB.  Korta cykelturer på 45-60 minuter. Det räcker när man inte kunnat träna på fem månader och har ett antal gravkilon att kuska runt på. Foglossningarna har minskat för varje dag! Har också försökt att få lite ordning på mathållningen och det går framåt. Sånt och lite annat ska jag snart dela med mig av här.



Vår lilla Signe