Inlägg

Visar inlägg från juli, 2015

Halvtid - tankar om träning, tävling och utrustning

Bild
Hallå, vart tar sommaren vägen? Snart augusti och det känns som ett ögonblick sedan det var midsommar. Men den är tusan så bra där den rusar fram, sommaren alltså (även om den är lite blöt och kylig). Vi är på hemmaplan igen. Efter tävlingar och husvagnsliv. Det är skönt att landa. Dags att summera säsongen so far och ladda om inför sensommarens och höstens utmaningar...

Träning Träningen gick så bra under senvintern. Samma typ av träning som tidigare år, men mer mängd och hårdare. Wattrekord och bra testresultat. Men sen kom förkylningarna... Plötsligt var säsongen igång, men inte min kropp. Tror framförallt att jag tappat på att inte kunna köra de riktigt korta och högintesiva intervallerna som planerat. Det är ju de som först stryker på foten när kroppen inte känns helt okej.

Så kan det bli. Särskilt med dagisbarn i huset. Bara att gilla läget och gneta på. Det kommer så sakteliga. Har fått vara frisk under sommaren och kan äntligen köra på som jag vill. Känner mig starkare än und…

Fjällturen - Trampa trampa överlev

Bild
Förra året premiärkörde vi Fjällturen mellan Funäsdalen och Ramundberget – 55 kilometer och drygt 1000 höjdmeter fjällbranding. Det överlägset mest natursköna långlopp jag kört. Men inte bara vackert, utan också med inslag av fin single track, rejäla backar och utmanande utförskörningar. Det var självklart att återkomma. Hade några fantastiska dagar här i Ramundberget innan det igår var dags för race.

Svintufft i regnet Samtidigt som frukostgröten puttrade började regndropparna slå mot husvagnstaket och regnmolnen la sig som ett mjölkvitt lock över fjällvidderna. Det regnade mer eller mindre konstant från morgon till eftermiddag och det vackraste lopp jag kört, blev också det blötaste, sprutgrusigaste och lerigaste. Vacker vy skyltarna utmed banan fick nog inte någon större uppmärksamhet. Det handlade mest om att ta sig framåt för de allra flesta. Det var helt enkelt svintufft. I mitt huvud återkom ”Trampa trampa överlev”. Tätklunga, sprutgrus och bra fart nedför Fredrik Ericsson kom…

Fjällinspiration

Bild
Jag sitter i vår varma husvagn på campingen i Ramundberget. Det är tyst. Bara fjällblåsten som viner. Ulf lägger barnen efter ännu en tröttande dag. Det har varit riktigt bister ”sommar” idag. Ute alltså. Men härjedalsk gästvänlighet har värmt.
På fjället Igår var det däremot sol. Ulf och jag cyklade en runda på förmiddagen. Från anläggningen till Klinken och tillbaka. Två gånger. Två timmar finfin cykling. Därefter lunch, lite vila och sen vandring med Gunnel upp till Djupdalsvallen via gruvhålen (Svärmor är en krutkärring! 6 kilometer fjällvandring utan större problem). Uppe på vallen mötte övriga familjen upp och vi mös en stund i solen. Helt underbart.


Inspiration Det är otroligt inspirerande att vara här. Man vill bara ut! Andas fjälluft och uppleva skönheten i allt från den krokiga gamla fjällbjörken till de storslagna vidderna. Det är också inspirerande att omges av så många andra i rörelse. Från frukost till läggdags ser vi folk som ger sig ut till fots, på cykel eller på …

Nöjd sexa i bra startfält på Mörksuggan

Bild
En del går på krogen. Andra på spa. Vi åker på cykeltävling när vi har barnvakt. Vid ett par tillfällen under dagens 73 kilometer dammrejs i tryckande hetta ifrågasatte jag starkt om vi är vid våra sinnes fulla bruk. Jag tror (vet) att jag inte var ensam. Det var många som led i Rättvik idag.

Vi campar på Ore Fritidsby i Furudal, några mil från Rättvik. En lugn liten camping mitt i den magiska dalanaturen. Mina föräldrar har plats några vagnar bort. Det var där våra troll tillbringade dagen. Det var riktigt roligt att åka på tävling utan barn. Man hinner ju prata med folk!


Många av de bästa kvinnliga långloppsåkarna startade i Mörksuggejakten idag. Vi fick alla stå i fålla 1, vilket är rättvist. Det är otroligt skönt att slippa lägga in cykeln i fållan en timme innan start, utan i lugn och ro få värma upp och förbereda sig. Starten gick bra och jag låg bra med när bilen släppte fältet och vi påbörjade den 2,5 kilometer långa klättringen upp till Vidablick. Har i efterhand förstått at…