Inlägg

Visar inlägg från december, 2015

Supersupport

Bild
Att kunna bedriva hyfsat seriös, strukturerad och målinriktad träning och tävling som småbarnsförälder kräver support. Det är helt omöjligt att klara annars. Och support, det har jag, världens bästa. Och det är jag otroligt tacksam för.

Under det här året har Ulfs och mina föräldrar kuskat Sverige runt för att passa barnen när vi kört långlopp. De har lagt åtskilliga timmar på att passa dem medan vi kört distans. De har hämtat oss när vi punkat i vinterkyla, ordnat mat åt oss, kokat kaffe, bullat upp fika, kommit farande med öronproppar, haft övernattningsgäster... ja, säg vad våra föräldrar inte gör för oss! Jag är så otroligt tacksam. Jag hoppas att jag kan ge tillräckligt tillbaka.

Ulfs stöd är naturligtvis ovärderligt. Har man inte förståelse för sitt intresse eller kanske till och med är så lyckligt lottad att man delar sin passion med den man lever ihop med, då är det nog rätt kört. Syskon, cykelkompisar, vänner och kollegor som bryr sig, passar barn, ger tips, peppar... alla…

Motivationsdipp i julsnurret

Bild
Det är alltid svårt att sätta fingret på sina egna styrkor. Men jag har en styrka som jag är väldigt glad för - min motivation. Jag har sällan motivationsdippar, utan går snarare runt med en rätt konstant nivå hyfsat hög motivation som bubblar inombords. Det finns såklart tillfällen när den inte är enbart positiv, utan gör mig dummotiverad. Men oftast är den bara positiv.

De allra flesta dagar älskar jag att träna. Och helst hårt. Blir jag inte tillräckligt trött, så blir jag irriterad. Som på gymmet. På grund av mina knäproblem så är jag begränsad i min styrketräning och det stör mig.

Nu har jag då fått motivationsstörningar. Inte omfattande. Men ändå. Jag är ovan. Som idag när vi cyklade distans. Efter 1 h och 50 minuter ville jag bara sluta trampa. Som tur är vet jag varför jag nu lider av denna lilla, men så ovana, störning:
Det är jul! Det finns hundratusen saker som jag vill hinna göra! Det är mer lockande att baka eller julmysa än att frusta på Monarken (förvisso har vi nu en …

Mamma och idrottare - självklart!

Bild

Imorse dök jag på en ledare i Aftonbladet som handlar om de tuffa och orättvisa villkor som gäller för elitsatsande idrottskvinnor som väljer att skaffa barn. Ledaren var ett resultat av att bland annat Sanna Kallur diskuterat frågan i Skavlan och att Maria Rydqvist svarat på frågor i ämnet och bloggat om det.

Hjärtefråga Just föräldraskap och idrott är ju en av mina hjärtefrågor. Inte för att jag engagerar mig i frågan utifrån ett ekonomiskt perspektiv, så som de som lever på sin idrott gör, utan för att jag menar att det ska vara självklart och premierat med kvinnor som vågar och vill kombinera intresset för träning och hälsa med att bli mamma.

Det är extremt tufft att bli mamma och samtidigt fortsätta eller (som i mitt fall) påbörja en ambitiös idrottssatsning. Varför?
Din kropp förändras under en graviditet och det kräver gediget arbete att komma tillbaka.Du måste vara hängiven. Det finns alltid någon som anser sig ha fullständig rätt till dig 24/7.Du är annorlunda och ensam. Nä…