Hjulsnurr

Hur summerar man en cykelsäsong? Månader med träning och tävling. Starka ben och skitinsatser. Hur sätter man ord på all inspiration, förväntan, nervositet, ångest, glädje, spänning, smärta, lycka som rusat genom kroppen?  Jag ska försöka. Här kommer den korta varianten: Jag lyckades prestera bäst när jag ville det som mest. SM-silver i XC Maraton i Ånnaboda 11 september 2016 Ny coach, nytt samarbete och nya cyklar till andra året i elit Det var flera viktiga ingredienser som var nya inför den här säsongen; framförallt en ny coach med en delvis ny träningsfilosofi och ett samarbete med Cykelmagneten som gav mig möjlighet att cykla på nya cykelmärken: Santa Cruz/Juliana och Wilier. Att tävla i elitklass gjorde jag däremot för andra året. Mina mål för säsongen var såklart att göra bättre resultat än 2015. Men jag visste också att det andra året ofta är svårare än det första. Jag försökte att hålla nere förväntningarna på mig själv, men det var svårt, för jag ville så frukt...

Vilken lerfest det blev! Sista deltävlingen i X-cup i Mölleröd idag bjöd på 100 % lera. Det är en bana som är ganska utmanande även i torrt skick, så jag får erkänna att jag blev lite nervös när jag kollade SMHI dagarna innan och såg vartåt det barkade... regn, regn och ja, lite mera regn. Men under tävlingen var det uppehåll och det var skönt - vi fick ju liksom vår beskärda del av mög ändå. Målet för dagen var att knäcka mina mentala lerspöken. Jag har ju haft en bild av att jag inte kan cykla i leriga och hala förhållanden. Ungefär som när Signe säger "det bor monster i skogen". Idag tog jag fasen död på de där spökena och det känns grymt! Trodde att killarna skulle forsa förbi mig på stigen, men insåg en bit in på första varvet att jag körde precis lika bra/illa som dem i leran och dristade mig till och med att öka farten på andra varvet. Slutade på plats 30 av 191 startande och det är jag nöjd med! Tyckte att det var riktigt roligt att tävla idag. Kravlöst, utman...

Röd 5  Jag är en sån som kan planera ihjäl mig. Den här veckan, kallad Ånnabodaveckan, var inte planerad. Den bara blev. Sprungen ur en hastigt utslängd tanke, en bra väderprognos, ett gäng sparade semesterdagar och längtan efter en lugn vecka med barnen. Vi stannade alltså kvar i Ånnaboda efter SM. På obestämd tid liksom. Utan planer, måsten och träningsscheman. I sällskap av mina föräldrar har vi haft campingplatsen för oss själva. Vädret har varit sagolikt och vi har verkligen kunnat njuta av husvagnslivet när det är som allra bäst.

Livet efter SM. Är här. Skönt. Men också lite tomt och lite konstigt. Inget skarpt mål i sikte längre. Cykelvasan och Maraton-SM var mina två enskilt viktigaste tävlingar den här säsongen. Det är de som varit mina morötter under bistra vinterdistanser eller trötta monarkpass. Efter gårdagens Svenska Mästerskap i Ånnabonda kan jag bocka av dem båda. Med en mästerskapsmedalj i finaste silver i fickan. Maraton-SM 2016 Inför årets Maraton-SM fanns det en stor guldfavorit och ett gäng pallaspiranter. Jag gick därför in i tävlingen med realistiska förväntningar. Det skulle bli en jämn tävling där det skulle krävas det lilla extra för ett riktigt bra resultat. Jag la krut på att förbereda mig så bra som möjligt. Sammanstrålade med mina föräldrar i Ånnaboda redan på fredagen och med dem som barnvakter kunde Ulf och jag ägna lördagen åt att reka bana och preppa. En grymt bra upplägg, som dessutom förgylldes av världens fetaste sol och klarblå himmel. Startbacke, jakt och målraka Mi...

Älskade, underbara morgonträning Cykelvasan har en tendens att dränera mig på energi och motivation. Så var det inte detta år. Jag kom hem och körde en superträningsvecka. Kände mig full av kraft och motivation. Gud vad jag älskar att träna mycket och hårt! Men, i huvudet gick det bananas. Det var som att tusen saker bara snurrade och jag hann inte med... Signebus fyllde tre år! Party! Hjalmar började fritids och förskoleklass och det rådde en veckas total förvirring på grund av bristfällig information  Signe steppade upp till STORA gruppen, även kallad Spindlarna... Stort steg för liten tjej. Comeback på jobbet efter sex veckors ledighet. Det var inte tungt. Det vad astungt! Den första dagen hade jag flertalet fysiska symptom som huvudvärk, frysningar, enorm trötthet etc. Framför mig hade jag dessutom en tävlingsplan med flera tävlingar på få veckor. Började genast planera. Barnvakt, resor, boenden, barnvakt igen... Och då kände jag som sagt att det gick bananas. Så e...