Inlägg

Visar inlägg från december, 2014

Gemyt i garaget och galet god grönkål

Bild
(Förlåt, jag kan bara inte låta bli... att leka med ord och bokstäver alltså. Skadad av mitt yrke.) Näst sista dagen på 2014 och jag kan bara tänka 2015. Året som gått har varit fantastiskt, hur ska nästa år bli? Jag har ju en vision om att det ska bli ännu lite bättre på cykelfronten. Förra året gick det bättre än jag kunnat eller ens vågat drömma om. Men jag vill mer! Det är ju så galet kul att cykla om det går fort och man orkar mycket och länge. Det är ju inte helt okänt här på Hjulsnurr att hösten varit sådär träningsmässigt. Jag håller alla tummar och tår för att vi ska få vara friska och träningsdugliga framöver, så att det kan hända lite i kroppen. Ungarna snorar lite igen nu, jag hoppas att immunförsvaret håller tätt denna gång. Idag går jag på en ny vecka i träningsplaneringen och startar med dubbelpass. Dels för att hinna med mina sex pass, men också för att vänja mig vid dubbla pass. Under våren måste det till många dagar med två pass, för att jag ska nå dit jag vill. M

Bästa Hunger - välkommen tillbaka

Jag gillar att vakna på morgonen med kurrande mage. Då vet jag att min mage har fått lite lugn och ro över natten (vilket den behöver) och att min energibalans är bra. Jag älskar när kroppen skriker efter mat efter ett långt cykelpass. När energidepåerna är tömda och verkligen behöver fyllas på. Just den hungern. Att som  idag komma in i värmen och till rykande varm Bolognese efter ett tvåtimmars pass i G2 zon i kyla och vinterskog - det är livskvalitet för mig. Och framförallt idag. Första dagen efter julmaten utan att vara "stuffed", grymt skön känsla. Jag kan inte låta bli att alltmer ifrågasätta svenskens julmatfrossa. Den känns rejält förlegad och långt ifrån något vi mår bra av. Det är så mycket på julbordet som är gott - javisst! Men det är ju på tok för mycket. Vi sätter i oss energi för flera veckor på en enda kväll. Vi mår tjuvtjockt och får magproblem. Men vi ifrågasätter inte det. Vi bara kör på. Som om vi fortfarande var kroppsarbetande bönder och skogshugg

Mycket jul och lite hjulsnurr

Väldigt mycket julsnurr med inslag av hjulsnurr - så kan man beskriva de senaste dagarna. Julfirande x 2 med extra allt, överallt. Kul och mysigt men galet intensivt med två småttingar. Skönt med en dag i eget regi med lite tid för återhämtning. Körde mitt första pass efter förkylningen igår. 80 minuter stig. Puls efter känsla och fart efter förmåga. Det blev en härligt julaftonspass och så himla efterlängtat. Idag var jag trött, så dagens cykling blev kort, men lite intensivare. 70 minuter i skogen hemmavid. Trötta ben som skriker OTRÄNAD! Den fysiska statusen ligger på minus. Nu man det bara bli bättre!

Vi har kärlek, som Hjalmar säger

Bild
Julen är här. Brasan sprakar, granarna glittrar och kökets alla skrymslen är fyllda med godsaker. Vi är riktiga julmänniskor och det där good enough blir väl kanske aldrig good enough när det väl kommer till kritan. Lite fix här, lite fix där... men nu har vi satt stopp. Nu blir det inte mer trix  i jul. Det är bra nu. Och barnen älskar det. Hjalmar lever verkligen jul fullt ut. Det är tomtar överallt och hela tiden. Det finns inga gränser mellan verklighet och fantasi. Det är helt underbart. Och jag förstår ju, att vi måste ta vara på det, för just denna julmagi är så kortvarig. Det är också ett ansvar. Den som pratar bredvid mun, den kan dricka glögg någon annanstans. Våga inte ta tomten från min kille! Den här julen påminner mig mer än nån annan jul om hur otroligt bra vi har det. Här och nu. Vi får fira jul tillsammans i vårt fina hus. Vi får träffa de våra, våra fantastiska föräldrar och syskonfamiljer. Vi är trygga. Vi behöver inte vara rädda eller oroliga. Vi är mätta och mår

Ett inget. En bagatell.

Bild
Jag tänkte först att jag skiter i att skriva detta inlägg. Det kommer att handla om en bagatell i livet. Ett inget. Det kommer att vara totalt ointressant. Men sen tänkte jag om. Det jag kommer att skriva om är inte bara en bagatell för många som jag känner... det är en jäkligt FRUSTRERANDE och IRRITERANDE bagatell som får vuxna människor (typ jag) att tycka synd om sig själv. Det handlar såklart om bagatellen förkylning och hur man ska förhålla sig till den som vuxen, omvärldsmedveten människa. Jämfört med mycket annat i livet är en förkylning ett inget. Så är det ju. Och just därför skäms jag lite över mig själv när jag blir så fruktansvärt frustrerad av att återigen ha en irriterad hals och ett tryckande huvud. Det är liksom inte okej att klaga egentligen. Men nånstans så måste det vara okej att klaga, om än bara litegrann och med viss självdistans. Det är ju ändå mina möjligheter att utvecklas och ta mig vidare som förminskas lite för varje ny förbaskad bacill som får fäste h

Antagen. Du har svarat: JA.

Jag gillar att vara trygg. Jag är inte en person som ger mig ut på djupt vatten utan både flytväst och livbåt. Sedan jag gick ut högskolan har jag haft en trygg anställning. Det har funnits möjligheter till förändringar, men jag har stannat på torra land. Men livet går liksom sin egen väg och vi förändras. Lite för varje år. Att vara hemma med Signe har förstärkt mitt behov av att utvecklas, komma vidare, förändra. Idag hoppade jag. Inte långt, inte djupt och med flytvästen på. Men det är i alla fall en början! Under våren kommer jag att vara tjänstledig för att studera på Högskolan i Halmstad. Jag har blivit antagen (och idag tackat ja) till två otroligt intressanta kurser som båda behandlar frågor som känns väldigt aktuella och viktiga i dagens samhälle. Arbetspsykologi och hälsa I kursen behandlas olika förhållanden i arbetslivet, vilka kan påverka människors hälsa och välbefinnande, samt vikten av balans mellan arbete och fritid. Särskilt betonas dagens moderna arbetsvill

G som i godkänd och K som i kaos

Summerar programmets andra träningsvecka med G - godkänd. Samtliga pass genomförda och för varje pass har känslan i kroppen blivit lite bättre. Avslutade idag veckan med det bästa och det absolut tuffaste passet  - ett tvåtimmars pass strax under tröskel med inslag av spurter. Kände äntligen att jag orkade ligga på och trycka från hela tiden, i varje liten backe, efter varje liten sväng, på varje raka. Den känslan har jag saknat länge. Gott! Nästan vecka ser jag fram emot ett lite annorlunda upplägg än jag haft de senaste två veckorna. Ett pass mer dessutom, vilket innebär att jag ska få till dubbelpass på Monarken nån av dagarna för att hinna med samtliga pass i programmet. Det känns inspirerande. Lite oroväckande att prognosen lovar väldigt mycket regn och rusk, med andra ord jäkligt dåligt distanscyklaväder. Men men, det är ju december, så det är ju bara att gilla läget. Under mitt pass idag hade jag ett trevligt möte i skogen. En annan motionär gjorde mig uppmärksam på en älgfa

20 watt plus och blöt stigjakt utan jaktlycka

Två dagar, ett trevligt bonuspass och två programenliga pass avklarade. En bra början på den här veckan med andra ord. Det allra bästa är att hela familjen är friska! Igår var en nyvunnen vän från Tjejkvällen på Cykelmagneten här för en gemensam cykeltur. Ingela ville prova hur det känns att cykla på 29 tum och med fullgung. Jag var sugen på cykelsällskap efter många ensamma turer under hösten. Två flugor i en smäll och bonus i träningsprotokollet. Verkligen kul att träffa en annan sån där träningstokig själ som älskar skogen och pulsen. Senare körde jag fyraminutare på Monarken. Höjde 20 watt jämfört med söndagens klenpass och det funkade bra. Har en bit kvar till den nivå jag vill ligga på, men får acceptera att höstens sjukfrånvaro  satt sina spår. Idag var jag inspirerad av en Stravaväns utflykter norrut och begav mig ut på ett distanspass med syfte att hitta nya stigar. Det blev träningsmässigt ett helt okej pass, men det var blött och jäkligt kallt om fötterna och några bra

Sömntankar och supersnälla fyror

Bild
Jag tänker på sömn. På hur viktig den är. I varje fall för mig. Min kropp är urkass på att hantera sömnbrist. Ulf klarar det mycket  bättre, trots att hans dagar med jobbcykling ofta är tuffare än mina vardagar. Vi har några veckor bakom oss med struliga nätter. Inte så att vi måste vara uppe långa stunder, utan mer mikrostörningar på grund av orolig Signe. Jag känner att det sliter, blir lätt irriterad, halsen är ständigt diffus och kvällarna extremt trötta. Igår körde jag ett riktigt bra pass på förmiddagen. Inte så långt, men ganska hårt. På kvällen var vi på fest. Och trots att vi kom hem redan strax efter tio, inte hade druckit vare sig kaffe eller alkohol och barnen gjorde sovmorgonrekord (7,45) så var jag dödstrött runt lunch. Kände mig frustrerad, jag hade ju gjort allt rätt! Men troligtvis var det den mikropausstörda natten som inte gav tillräcklig återhämtning, trots att timmarna borde varit tillräckligt många. Som tur var fick jag slumra lite när Signe skulle sova middag

Träning och mat är livet

Bild
Fredagkväll  - redan! Men, hallå, vart tar dagarna och veckorna vägen? Det är snart andra advent. I mitt huvud är det fortfarande november. På väderprognosen också förresten. Plusgrader och regn framöver. Mörkt och ruggigt.   Men igår var det fint. Fick ett helt fantastiskt cykelpass i vindstilla vinterluft. Och för första gången på länge var jag i min egen kropp igen. Pulsen var nästan normal och det fanns lite mer kraft i benen. Jag körde drygt två timmar i skogarna hemmavid. 5-10 slag under tröskel ungefär. Gjorde tre 30 sekunders maxintervaller. Det skulle varit fem. Jag orkade bara tre. Var trött och hungrig när jag kom hem. Har svårt att avväga när och om under den här typen av pass jag ska äta någon form av energi. Jag gör oftast inte det, men igår borde jag nog gjort det. Snigelfart sista femton.   Förutom finfina turer i skogen har jag tillbringat MYCKET tid i köket den här veckan. I onsdags hade jag julbak med ungarna. Bakade lussekatter och pepparkaksmuffins. Igår

Proteinpulver från Winforce efter hårda pass

Bild
Två dagar och två pass enligt program avklarade. Det blev två ganska bra pass - lite hårdare än planerat. Men det var svårt att hålla igen, särskilt när pulsen ligger lite högre än normalt och man ändå vill hålla lite fart i skogen. Dessutom blir det ju väldigt mycket roligare att cykla om man trycker på lite. Igår körde jag ett tvåtimmars pass strax under tröskel med inslag av enminuters högkadenstramp. Var rejält sliten efteråt och orolig för att åka dit igen. Imorse kändes det okej, dock inte hundra, men jag valde ändå att köra enligt plan och gjorde ett tröskelpass med två tjugominutersintervaller på min vanliga bana. Farten var ordentligt sämre än normalt och benen riktigt möra efteråt. Avslutade med ett skönt överkroppspass i garaget när jag kom hem. Där var det varmt och mysigt med adventsljusstake och radiotoner. Än så länge känns det bra i kroppen, men jag tror att det är läge för vilodag imorgon. Sätter mitt hopp till Winforce proteindryck i vinter Jag är sån som tar en o